Facing your WORST fear...!!!

Det har varit en VÄLDIGT händelserik dag idag... och det utan jämförelse mest jobbiga var att jag lovat ge Hremsa dagens två penicillinsprutor. (VARFÖR finns det inte 30 ml-sprutor föresten?! Det var ju samma sak när jag kämpade med att ge Lára hennes penicillin - att jag var tvungen att ge två sprutor varje gång för att komma upp i ordinerade 30 ml.) Tidigare i veckan, när jag erbjöd mig att göra detta idag då Sylvia skulle vara bortrest, fick jag genast våldsam hjärtklappning... vilket definitivt var ett bevis på att jag behöver hur mycket träning som helst för att övervinna min extrema sprutfobi! När jag står där med första sprutan i handen och vet att jag måste slå hela den långa nålen rakt in i hästens hals (hästarna har så hård hud att man inte kan sticka försiktigt) blir jag riktigt illamående bara av tanken... Men nu är det gjort! Hremsa överlevde det hela (om man gör fel kan hästen faktiskt dö av penicillinchock) och överlevde gjorde faktiskt jag också!

Men redan innan sprut-utmaningen hade dagen alltså varit mkt händelserik! Efter jobbet skulle jag besikta bilen och hästtransporten, vilken stod i Mariebäck. I onsdags hade jag ju flyttat den ner till stallet där det var plogat för att det skulle vara lätt att hämta den idag. Vad jag däremot hade missat i onsdags var att ett av positionsljusen bak på transporten inte lyste... TYPISKT!!! Positionsljuset är det nedersta av tre lampor och när jag tittade närmare upptäckte jag att mittenlampans glas på något sätt hamnat lite snett, så kanske hade snö eller regn tagit sig in och kortslutit den nedersta lampan...?! 

Som tur var hade jag planerat in extra tid ifall något skulle inträffa - så jag hann köra hem släpet för att felsöka innan det var dags att åka till Bilprovningen. Steg ett blev att sätta tillbaka mittenlampans glas på plats och sedan tog jag bort glaset från den nedersta lampan och var beredd med 556 ifall det skulle finnas tecken på fukt. Men det såg hur torrt och fint ut som helst så det måste vara någon annan anledning till att lampan inte lyste... "Plan B" blev att åka till Biltema och köpa en ny lampa för att se om det möjligen var den som var trasig...

"Varde ljus - och det vart ljus!!!" 

Mitt antagande visade sig vara rätt - med ny lampa på plats så lyste det som det skulle! Och jag antar att detta inte var första gången någon "mekat" på Biltemas parkering! Därifrån var det sedan nära till Bilprovningens anläggning så trots allt debackel var jag på plats i god tid - och det kändes ju skönt att jag inte skulle behöva få ombesiktning bara för en trasig lampas skull!

Ombesiktning blev det tyvärr ändå - för bromsarna på släpets ena hjulpar tog inte riktigt som de skulle... Men bilen klarade sig u a i alla fall. När jag lämnade Bilprovningen körde jag direkt till den släpfirma som ligger oerhört strategiskt på grannfastigheten. Där har jag lämnat in mitt gamla hästsläp för service flera gången och nu fick jag boka en tid för "Láralimousinen" i början av januari. (Får försöka hitta på någon ny benämning på den bara, som har med Hamingja att göra...!)

På vägen tillbaka till Mariebäck funderade jag på om jag åter skulle parkera släpet utanför stallet och vänta till i morgon med att köra och parkera vid kyrkan där det är oplogat. Bestämde mig dock för att det var lika bra att "göra undan" i kväll - men helt odramatiskt blev det inte... Snön gjorde att både bil och släp krängde endel i sidled (trots att bilen är hög tog snön mot underredet) och när jag skulle svänga upp vid kyrkan ville det sig inte bättre än att släpet hamnade i diket... :-O Men min SUVERÄNA bil fixade att backa upp släpet ur diket! Visserligen hamnade då bilen i diket istället... men fyrhjulsdriften såg till att den även kunde backa upp sig själv på vägen igen! Att ekipaget krängde hit och dit i snön underlättade ju inte precis... men tillslut stod släpet i alla fall där det skulle!

Men ännu var det för tidigt att dra en suck av lättnad, för jag hade fortfarande dagens STORA utmaning kvar. D v s att ge Hremsa sprutorna. Men som jag redan berättat överlevde inte bara hon utan t o m jag den delen! 

Nu kanske vän av ordning (hej, mamma!) undrar: "Men Hamingja då - hade du inte tid med henne idag?!" Jo, det hade jag! Redan första vändan jag var i Mariebäck idag såg jag till att vi fick ett träningspass på ridbanan. Det blev inte långt, men PRECIS det vi behövde! Redan under uppvärmningen märktes det att hon mått bra av vårt förra träningspass, för hon var så lugn redan från start och det tog inte lång stund med tölt på böjda spår för att hon skulle böra frusta belåtet. 

När jag sedan arbetade med samling från marken nöjde jag mig med några kortare sträckor i vänster varv - för att inte sätta för mycket press på henne - innan jag sadlade om och satt upp i sadeln igen. Till min glädje kunde jag snabbt konstatera att det inte alls fanns samma stress i henne nu som det gjort de senaste gångerna och vi kunde ganska snabbt hitta ett läge då hon var helt lösgjord i samlingen och åter började frusta! HÄRLIGT att få komma tillbaka till den känslan igen!!! Och för mitt inre öra hörde jag Atlis ord: "Ta nu hand om det här ordentligt, så att hon får avsluta med ett harmoniskt sinne. Det är jätteviktigt!!!" varpå jag lät henne varva ner riktigt grundligt i tölt på hellånga tyglar. 

Efter detta var det hög tid för mig att åka hemåt för att försöka fixa transportens trasiga positionsljus -  så Hamingja stå över kraftfodret idag och gå direkt ut i hagen igen. Hon fick ha hasskydden på i hagen, till dess jag kom tillbaka igen med hästtransporten. Men sedan tog jag av dem igen - för pälsen har ännu inte växt ut där den hade skavts bort lite på vänster bak och jag vill inte riskera att det ska bli ett sår där... Nu ska jag fundera lite hur jag lägger upp träningen i morgon - om det är dags att rida ut igen eller om jag bör ta ytterligare något pass på ridbanan för att hinna befästa den stressfria tölten lite mer. 

Storasyster Hremsa, som drabbats av en fraktur på skenbenet efter en broddspark... Hon har boxvila i tre veckor till att börja med, samt alltså penicillin för att minska risken att såret blir infekterat. Men söt är hon!!!