HELT rätt att ta ett steg tillbaka...!

Förra veckan kändes Hamingja åter lite spänd i tölten så jag bestämde mig för att inleda denna vecka med ett träningspass på ridbanan för att "backa bandet" och se hur hon reagerade om vi f f a tränade samlingen vid hand. Detta visade sig vara HELT rätt beslut! När vi efter sedvanlig uppvärmning hade arbetat med samling från marken i båda varven följde jag även rutinen att sadla om, för att hon verkligen skulle få tydliga signaler om att det var dags att "varva ner".

Ändå var hon spänd och stressad när jag åter satt upp i sadeln... Jag provade ett par övergångar från samlad skritt till tölt där hon fick gå in på volt - vilket den senaste tiden brukat räcka för att få henne att slappna av de gånger hon inte varit helt avslappnad direkt efter omsadlingen. Men nu hade det inte någon märkbar effekt på henne... Jag "backade" därför ytterligare genom att varva samlad skritt med skritt på lång tygel.

Och när det slutade kännas som att hon bara "laddade" för en explosion under den samlade skritten avrundade vi med en låååång nedvarvning i tölt där jag behövde uppmuntra henne att sträcka ut sin överlinje. I normala fall brukar hon ju annars ta varje chans att få sträcka ut halsen fram och ner men inte idag... och det var först efter en lång stunds långsam tölt på volt som hon tillslut slappnat av tillräckligt för att börja frusta. Innan dess ville jag inte avbryta - Atli är ju alltid väldigt noga med att hästen ska få avsluta träningspasset i det mentala tillstånd som man vill att den ska förknippa tölten med.

Jag försöker att inte bli nojjig över detta "bakslag" i träningen... Allt har ju verkligen flutit som på räls under hösten och vi har hela tiden successivt kunnat höja nivån på träningen. Att hon nu signalerar att vi behöver "ta ett steg tillbaka" behöver förhoppningsvis inte betyda att hon börjat få ont/obehag igen utan är förhoppningsvis bara ett tecken på att vi behöver ge det tid att mogna lite.

Till att börja med innebär det att jag kommer att återgå till träningsnivån vi hade efter förrförra Atlikursen när jag efter sekvensen med samling från marken inte bad om någon ytterligare samling uppsuttet utan då bara "åkte tölt" för att stämma av att hon kunde tölta utan några spänningar i kroppen. Samt att vara så där "fantasilös" som Hamingja gillar när jag låter varje träningspass på ridbanan följa precis samma upplägg så att hon åter blir helt trygg med vad som kommer att förväntas av henne. I morgon blir det dock vilodag - men på onsdag hoppas jag det är dags igen!

Egentligen skulle vi ha ätit julbord med jobbet på onsdag kväll, men det blev inställt och nu är jag lika glad för det för jag vill självklart prioritera att ta hand om min häst på bästa sätt!!! Och är ju också VÄLDIGT ivrig att få veta om det kommer att vara någon skillnad på hur hon reagerar jämfört med i kväll - d v s om kvällens träningspass blev den början på "reparation" som jag hoppas.