Modig häst med pålitlig matte?!

Två FINA tjejer på hugget: Litlamin (u Lára) och Hamingja!

Den här dagen började med frukost tillsammans med tre konkursförvaltare - och då kunde man ju verkligen fråga sig hur i all världen dagen skulle sluta...?! :-O Det visade sig dock vara med något så mysigt som ett träningspass med Hamingja ute i mörka skogen! Premiär för säsongen med pannlampa eftersom vi tränat så mycket markarbete på ridbanan under hösten och sparat våra få uteritter till helgerna. 

Några gånger har jag också ridit ut när jag egentligen skulle ha behövt pannlampa - i alla fall under hemvägen - men då hade jag ännu inte fått in någon rutin för det... På ett sätt är det lite synd att det inte finns någon vägsträcka med gatlysen i närheten av Mariebäck - eller ens något område med fler hus så att det blir lite upplyst av den anledningen... Men å andra sidan behöver man inte få sitt mörkerseende förstört av annat än ev passerande bilar - så det är ju fördelar med allt!

Min Reykur - som också hade VÄLDIGT mycket flyktreflexer - glömde alltid från år till år hur det här med pannlampa (eller boglampa som jag mest använde på honom) fungerade. Det bildas ju nämligen skuggor av snöklumpar och annat ute i vägkanterna... :-O Första ridturen med lampa för varje vinter var det alltid lika traumatiskt med dessa OTÄCKA skuggor och han kämpade verkligen för att hålla sig absolut mitt på vägen för att hålla sig så långt bort från dem som möjligt. För att sedan vara hur cool som helst redan ridtur nummer två! 

Jag minns att Hamingja visade samma tendenser förra hösten/förvintern när vi började med lampa för säsongen och hade nog väntat mig något liknande i kväll. Men det enda som fick henne att reagera var när vi red förbi Freyr och Kippy och jag lät lampan lysa upp Freyr - DÅ blev det spännande...!!! (Eller också blev hon "bara" förälskad - men tvärstopp blev det i alla fall på alla fyra hovarna...!) Resten av ridturen var hon däremot en mkt rutinerad "lamp-häst" och reagerade inte på något!

Jag har verkligen upplevt att hon blivit så oerhört mycket "coolare" det senaste halvåret. Ryggvärmaren har t ex vid ett par tillfällen när den legat löst på hennes rygg ramlat ner på golvet bakom henne när hon vänt runt på stallgången. Tidigare lättade hon från marken för minsta lilla men nu har hon inte reagerat ens på något sådant! Fast när jag nämnde min observation för Sylvia sa hon att det inte är Hamingja som blivit mer cool/avtrubbad utan hon har insett att den här konstiga människan hon råkat ut för (som gör allt möjligt konstigt som inte Sylvia brukat göra) faktiskt går att lita på ändå. Och Sylvia har förstås rätt - som alltid!

På denna modiga häst red jag i mörkret längs bilvägen bort mot Avan och vår "travrunda 2" inne i skogen. När vi lämnat bilvägen och först galopperade längs stigen upp över kalhygget och sedan travade tillbaka genom skogen tyckte hon visserligen att det var lite besynnerligt att vi skulle springa t o m ute i terrängen när det var mörkt... men det yttrade sig bara i att jag fick uppmuntra henne med någon smackning ibland - inte i några flykttendenser. 

Bara vid ett tillfälle kom en bil och störde vårt mörkerseende för en stund (det blir ju ändå VÄLDIGT mycket ljusare från bilens lyktor än från en pannlampa!) Då var det nog mer störande med de JAS-plan som uppenbarligen fått för sig att öva mörkerflygning och vars dånande motorer det härliga lugnet som uppstår ute i en snöig skog i mörkret. Jag muttrade något om att jag borde ringa Eva och be henne styra om flygrutten - och uppenbarligen hörde hon mig för i fortsättningen höll de sig betydligt längre bort så jag behövde bara ana ljudet från dem ibland. 

Mitt upplägg på ridpasset var ungefär detsamma som när jag red denna runda för några dagar sedan. Fast nu var det plötsligt 0-gradigt (vilka väderomslag - igår morse 19 minusgrader och i morse 0...!) vilket definitivt var onödigt varmt för Hamingjas vinterpäls, så det var inte alls samma "tryck" i henne idag. Men även om jag inte fick till samma häftiga känsla i samlad tölt på hemvägen så kunde vi "checka av" många moment: uppvärmning i tölt med lååååång hals, lösgörande galopp, trav i terräng, samlad skritt som var riktigt bra följt av samlad tölt som var helt OK. Och sedan nedvarvning i tölt och trav. Och detta på min MODIGA "mörkerridningshäst"! 

I morgon har jag bokat in mig på hot stone-massage igen så Hamingja får vilodag igen - men på fredag blir det mer ridning! (I alla fall om "jag själv" och inte kroppen får bestämma!!!)