Morgonfodringsstund har guld i mund!

"INTE bus - vi vill ha GODIS!!!" Lára och Yr i höstsolen!

Hästarna ser alltid till att man känner sig oerhört välkommen när man dyker upp på morgonen - och idag hade jag dessutom trevligt (och oerhört hjälpsamt) sällskap av Malin M som "pryade" för att kunna ta egna fordringar framöver. Och vi började förstås med det allra, allra viktigaste: att ge Lára mat FÖRST. "The Queen" gav därmed introduktionen betyget "Väl godkänt"! 

När hästarna var utfodrade samt Sóleys box mockad tog vi fikapaus i Josefshallen. Grundplanen hade varit att Malin skulle rida Lára sedan, men i o m att hovsprickan nu närmat sig den enda söm som fortfarande sitter kvar på utsidan av skon vågade vi inte ta risken... För det vore ju onödigt om något hände så att skon lossnade och hoven skadades mer. Nackdelen med att hovsprickan går "på tvären" är ju att den påverkat flera av sömmarna. Men en fördel är ju att den förhoppningsvis kan verkas bort när hovslagaren kommer i morgon kväll. Hade den istället varit på andra ledden hade vi antagligen behövt dras med den en skoperiod till.

Så Lára fick fortsätta "solbada" med sin ständiga vapendragare Yr, men Hamingja fick arbeta. I o m att det åter är plusgrader och ridbanan åter mjuk även längs spåret kunde jag åter rida en hel "Atlilektion". Hamingja var avslappnad och fin i uppvärmningen så vi kunde ganska snart gå över till "själva arbetet" - d v s halt-rygga-samlad skritt resp halt-rygga-samlad tölt. Vi började i vänster varv och inledningsvis kändes vi lite ringrostiga... Men tillslut hittade jag tillbaka till lite av Atlikurs-känslan i halvhalterna och då blev den samlade tölten successivt bättre!

Det största problemet med min kropp när det kommer till ridningen är inte smärtan utan att jag så lätt får spänningar i musklerna. Och när benmusklerna blir spända så att knäna låser sig är det nästan omöjligt att slappna av igen... Men nyligen kom jag på ett knep: om jag i det läget vinklar ut knäna lite från sadeln så kan låsningen släppa och jag kan åter hålla skänklarna om hästen! Detta knep kom mycket till användning under dagens töltträning - och det hjälpte!

I högervarvet brukar Hamingja stressa upp sig och bli överambitiös så snart det handlar om samling, men effekten av all skritträning under senaste träningspasset verkade sitta i - och när det inte genast började "ryka ur öronen" på henne var det betydligt lättare att få henne att börja slappna av i samlad tölt. När sedan knä-knepet fick matte mer avslappnad blev det ännu bättre! Hamingja kom upp med bogarna och fick en helt annan ryggverksamhet - definitivt dagens bästa samlade tölt trots att det var i det varv som vi haft lite svårare för! 

Som belöning för detta fick duktiga hästen sträcka ut i trav på volt, och var så lugn och fin att hon nästan direkt fick övergå till att trava längs spåret! Hoppas vi kan upprepa detta i morgon igen - särskilt som det blir sista gemensamma träningspasset för oss på ett tag. Sylvia ska fortsätta träna Hami en period till, men som tur var har jag ju fina Lára som jag kan fortsätta träna mina halvhalter på!

I kväll ska jag gå på humorgruppen Klungans föreställning "Till häst genom Västerbotten" - frågan är om jag ska behålla ridkläderna på?! ;-)

Dresscode i stallet - viss utvecklingspotential finns!

En av mina kollegor - som definitivt ligger bra till i kategorin "most stylish" - hade köpt ett "glossy magazine" och hittat dessa tips till mig om hur jag ska klä mig i stallet! Nu tycker jag ju att det är väldigt roligt med kläder - inkl ridkläder - och köper gärna snygga sådana. Men när jag tittar på detta inser jag ju att det finns viss... utvecklingspotential...! 

Kavaj är definitivt ett av mina favoritplagg på jobbet och känns också självklart när jag tävlar. Men när man här har med en kavaj i kategorin "stallhäng" så är det bara att inse att jag ligger i lä! 

Men ibland får jag till det... här har jag t ex matchat med en OERHÖRT vacker häst (Feykir)!!!

På Lára-fronten är det goda nyheter idag: vår hovslagare kommer att sko henne på söndag kväll!!! Nu håller jag andan för att hon inte ska hinna trampa av sig höger baksko i hagen innan dess - för då är risken att hoven går sönder mer än den redan gjort... Sprickan går nämligen längs med sömhålen så det finns inte så mycket som håller skon kvar ifall hon skulle kliva lite olyckligt i någon ojämnhet - vilka det finns gott om så här års när leran frusit till ett landskap av knölar och gropar... 

För säkerhets skull får Lára nu vila från ridningen till dess hon är omskodd. Fast idag agerade hon faktiskt "barnponny" en stund på ridbanan - där är det ju betydligt slätare underlag än det är i hagen just nu. Så egentligen borde hon kanske BARA få hålla till på ridbanan till dess hovslagaren kommer?!

Tränat samlad tölt - utan att rida samlad tölt!

Det är riktigt hårdfruset i backen nu... så för att spara Hamingjas ben ägnade vi oss bara åt övningar i skritt idag. Efter uppvärmningen med sidförande på volt blev det ryggningar och samlad skritt för hela slanten! Atli sa att när hästen ryggar korrekt vinklar den bakbenen så som man vill att den också ska vinkla dem i samlad tölt. Så ryggning är alltså ett bra sätt att träna upp detta! För ryttaren är det också MKT bra träning - på de hjälper som man ska använda för att rida halvhalter i samlade tölten! Så man skulle kanske kunna säga att vi tränat jättemycket på samlad tölt idag - utan att rida samlad tölt?!!

Edit: glömde ju skriva om hur all den samlade skritten hade ytterligare en mkt positiv inverkan på Hamingja! I högervarvet är hon väldigt snabb att stressa upp sig. Så snart jag ber om några steg samlad skritt blir hon överambitiös, samlar sig jättemycket och börjar lätta med frambenen för att sedan kasta sig framåt för att "springa ifrån" samlingen. Men nu när det aldrig "hände något mer" än just samlad skritt började hon successivt slappna av. Och tillslut kunde hon även i detta varv samla sig "bara lite lagom" och sedan behålla den graden av samling utan att börja spänna sig och stressa! Det blir spännande att se om denna effekt håller i sig vid nästa träningspass!!!

Malin M hade ridit Lára redan i morse. De hade både ridit ut och sedan en stund på ridbanan. Nu är Malin ivrig att få börja rida lektioner för Sylvia - och jag förstår henne för det är ju så ROLIGT när man får lära sig mer och utveckla kommunikationen med hästen!!! Troligen ska Sylvia hålla helgkurs framöver. Datum är inte klart ännu - men jag håller tummarna att Malin kommer att ha möjlighet att vara med. I alla fall delvis - för det är ju så oerhört roligt och lärorikt att rida flera lektioner i en följd!

Dock finns ett litet orosmoment just nu vad gäller Lára... Hon har alltid haft suveränt bra hovar, men senast hon skoddes konstaterade hovslagaren att förgiftningen i somras medfört några små hålväggar vilka måste "växa bort" innan hon åter har sin vanliga goda hovkvalitet. Och nu har hålväggen som fanns på höger bakhov orsakat en rejäl spricka i hoven... Tyvärr verkar det just nu dessutom MKT svårt att få ut hovslagaren... och han skulle verkligen behöva komma NU!!!

Risken är ju annars att hoven hinner gå sönder ännu mer... Och jag som alltid varit bortskämd med hästar som haft superkvalitet på hovarna får plötsligt en insikt i betydelsen av uttrycket: "Inga hovar - ingen häst..." HÅLL TUMMARNA att vi snarast får hovslagarhjälp!!!

Glad Lára-nyhet!

Inte undra på att Lára ser så glad ut - hon har fått en ny delfodervärd/medryttare!!!

Fr o m nu kommer en mkt trevlig tjej som heter Malin M att rida Lára några gånger per vecka! Malin har haft tregångshäst tidigare men nu kommit till insikt och vill lära sig rida riktiga hästar! ;-) När Malin provred i lördags "klickade" hon och Lára direkt - och hon kunde utan problem rida övergångar till tölt trots att det är en ny gångart för henne. 

Malin ser nu fram emot att börja rida lektioner för Sylvia och jag (är väl visserligen inte helt opartisk... men) har verkligen svårt att tänka mig en mer lämplig häst för detta! Själv började jag med islandshäst redan i början av 80-talet, men när jag köpte Lára för fyra år sedan kändes det som att det var först då jag verkligen började lära mig rida på allvar! Med en häst som har så lätt för alla gångarter och där man inte alls behöver "traggla" med takten har man så mycket större möjlighet att fokusera på sin egen ridning och utveckla sig som ryttare! 

Nu har jag ju stränga order om att BARA rida Hamingja på ridbanan för att träna på övningarna från helgens kurs, för att "förstöra" minimalt innan det är dags för Sylvia att återuppta Hamis träning. Alltså kunde jag inte följa med när Malin och Lára i kväll skulle ut på sin första ridtur "på riktigt". Men Sylvia skulle rida ut en kort sväng med Hector "bakom vägbommen" så de fick en kortare sväng med sällskap i alla fall och sedan fortsatte Malin och Lára på ridbanan. 

Då hade redan Hamingja och jag hunnit med vårt träningspass på banan. Det var minusgrader i kväll så marken var hårdfrusen, men på ridbanan var underlaget ändå överraskande bra! Sylvia och Hremsa tränade på banan samtidigt som vi och idag lyckades Sylvia undvika att smacka så Hamingja kunde hålla sig riktigt lugn och fin! I uppvärmningstraven kändes hon så lugn att jag snart lämnade volten och travade längs spåret - med bibehållet lugn! "Nu travar ni ju riktigt lugnt och fint!!!" berömde Sylvia!

När det var dags för samlad skritt och övergångar till tölt började jag i vänster varv och det funkade ganska bra. I högervarvet var hon först mer spänd och började spjärna emot bettet, men jag lyckades avhålla mig från att "spjärna tillbaka" utan kunde behålla en rörlig hand samt den viktiga DRIVNINGEN. Jag nöjde mig med bara lite samling och lät henne rulla på så i tölt en liten stund för att avdramatisera det hela. Upprepade igångsättningarna några gånger och när hon slappnade av ordentligt red jag bara ett varv så innan hon fick gå in på volt för att sträcka ut och varva ner i trav. 

Var riktigt nöjd med oss båda efter detta! Vi hade hållit oss riktigt lugna och till största delen avspända - och det som lätt hade kunnat bli en dragkamp som jag (förstås) förlorat kunde istället avslutas med avslappnad tölt även i högervarvet! 

Lára ÄLSKAR höstlov - bara hon slipper vara ledig!!!

Hector, Hremsa och Lára på höstlovsutflykt!

Man skulle ju kunna tro att Lára INTE gillar höstlov - eftersom namnet indikerar att man tvingas vara ledig... Men idag visade det sig istället betyda motsatsen! Sylvias halvsyster (som bara är några år äldre än Olivia) tillbringar nämligen höstlovet i Mariebäck och idag red Sylvia, Hektor, Olivia, Hremsa samt Betty och Lára på utflykt.

De red bort till den långa turridningsgaloppbacken och väl där passade Lára på att visa de där slöfockarna Hektor och Hremsa hur det ska gå till när man galopperar! Hon DUNDRADE uppför backen och försvann bakom första kurvan innan Sylvia hann blinka. Men välskolad i turridningslivet som hon är stannade hon förstås högst upp i backen och inväntade de andra! Och när de alla ridit ner igen för att galoppera en gång till blev det inte oväntat favorit i repris...!

Jag kan verkligen se för min inre syn hur hon lägger iväg som en rem uppför backen med spetsade öron - ivrigt frustande!!! Och med lätta Betty på ryggen gick det förstås ännu bättre än vanligt att gasa på! Nu har verkligen ribban satts högt för vad Lára kommer att förvänta sig av höstlovsaktiviteter i fortsättningen!

Hennes turridningsvana visade sig föresten inte bara i att hon båda gångerna snällt stannade av sig själv överst i galoppbacken. När ryttarna sedan satt av för att fika visade hon sin rutin genom att lugnt ställa sig och vila. Medan "nybörjarna" Hremsa och Hektor inte alls förstod vitsen med att bara stå stilla och vänta...

Betty ska få låna Lára även onsdag och fredag denna vecka - så det finns hopp om mer roliga höstlovsaktiviteter!!!

BÅDE ridkurs och shopping - tala om maxat!!!

Förmiddagens lektion red jag och Hamingja tillsammans med Sylvia och Hektor. Det var alltså rena släktträffen på ridbanan och dessutom snyggt koordinerat eftersom hästarna är så väldigt lika varandra! Jag fick precis som igår börja uppvärmningen med att sidföra i skritt på volt. Hamingja var avslappnad och fin men det gick lite segt... då påminde Atli mig om att oftare berömma genom att låta henne skritta på "rakt fram" på volten - och genast blev det en helt annan energi!

Efter fortsatt uppvärmning i trav och tölt började vi åter med halt-rygga-samlad skritt vilket man enligt Atli också skulle kunna kalla "halvhaltsträning" för det är ju dessa komponenter halvhalten består i. Det är ett utmärkt sätt att inför töltarbetet stämma av att hästen verkligen tar förhållningarna med sätet - och för mig också ett utmärkt tillfälle att träna på de signaler jag sedan även ska använda för att bibehålla energi och samling i tölten.

Till att börja med fungerade också tölten riktigt bra idag! Hamingja var liiiite stel i nacken, men när Atli tipsade om att jag främst skulle lösa problemet med att krama på vänstertygeln (innertygeln) så löste det sig snabbt. Vi hade startat i vänster varv och efter en stund tyckte Atli att vi varit så duktiga att Hami skulle få en längre skrittpaus.

Under tiden fick Sylvia börja jobba Hektor från marken för att träna samling. Och det skulle visa sig att detta även skulle påverka min häst... Efter vår paus var slut började vi med halt-rygga-samlad skritt i höger varv och Hamingja samlade sig riktigt fint och kom verkligen upp med bogarna! Övergången till tölt gick också bra, men sedan råkade Sylvia använda "fjärrkontrollen" - d v s hon smackade några gånger på Hektor och Hamingja reagerade direkt genom att hoppa iväg och börja rusa...

Jag fick henne att lugna ner sig men då smackade Sylvia igen och sedan var lilla fröken alldeles för stressad för att klara någon samling i tölten... Atli uppmanade mig att fokusera på att låta henne varva ner och slappna av istället - först i tölt och sedan i trav. Och jag konstaterade att ifall jag och Sylvia framöver kommer att rida i samma finaler på tävling så har hon alla möjligheter att verkligen sabotera för mig... allt hon behöver göra är att smacka resp vissla vid rätt tillfällen så kommer det att gå totalt åt skogen för mig... "Jag måste visserligen ge hästen jag rider själv dubbla signaler i så fall,  men det skulle funka för det är ingen av mina som reagerar så kraftigt som Hamingja på min "fjärrkontroll"! skrattade Sylvia.

När vi kom ut från ridbanan hade Karin Åberg anlänt med bilen full av hästutrustning - och lite shopping är ju aldrig fel!!! Jag hade dessutom på morgonen blivit kontaktad av en tjej som ville köpa ett begagnat träns jag annonserat ut - så jag "behövde" ju fylla tomrummet! ;-)  Efter grundligt botaniserande bland allt fint Karin hade med sig hittade jag ett jättefint träns med anatomiskt nackstycke till Hamingja!

Så här fin blev Hamingja i sitt nya träns - med smala, lackade läderflätor på pannband och nosgrimma!

Och när hon var så här snyggt ekiperad gick förstås kursens sista lektion som en dans! :-D När vi red in på ridbanan sa Atli: "Nu vill jag bara att du gör precis som du gjorde igår: rider efter samma upplägg som då, håller henne lugn och avslappnad och samlar henne lite lagom. Och låt henne tala om hur mycket uppvärmning resp nedvarvning hon behöver!" Som vanligt tänkte han låta mig rida så självständigt som möjligt under denna lektion och bara ingripa "i nödfall". "För i morgon är jag ju inte här så då måste du klara dig själv!"

Det visade sig att Hamingja inte behövde särskilt mycket uppvärmning denna gång, vare sig i skritt, trav eller tölt. "Jättefint! Hon har varit mjuk som smör hela vägen och du har avpassat uppvärmningen mycket bra!" sa Atli när jag började förbereda för halt-rygga-samlad skritt följt av halt-rygga-samlad tölt. 

Precis som på förmiddagen började jag arbeta henne i vänster varv. För att inte riskera att pressa henne för mycket höll jag dels nivån på samlingen på vad jag hoppades var "lagom" nivå och såg dessutom till att ta en skrittpaus på längre tyglar mellan varje sekvens tölt. Jag lyckades hyfsat med halvhalterna (genom att tänka: halt-rygga-släppa fram) och kunde hålla henne avslappnad trots samlingen.

När jag gav henne en lite längre skrittpaus innan vi skulle övergå till samling i höger varv sa Atli: "Det har sett jättefint ut så här långt!" och det var ju skönt att få bekräftelse på vad jag tyckte mig ha känt också!

I högervarvet började hon dock spänna sig lite mer... Redan i samlade skritten kändes det som att hon blev överambitiös och skulle samla sig jätte, jätte mycket samtidigt som hon kortade upp halsen. För att inte pressa henne ytterligare gjorde jag övergången till tölt redan efter ett par steg samlad skritt, även om det innebar att vi fick den korta halsen med oss över i tölten. Genom att ställa henne fram och tillbaka lite från sida till sida försökte jag få henne att slappna av, innan jag gjorde halt och började om. 

I den tredje (eller var det fjärde?!) töltövergången kändes hon äntligen avslappnad igen! Dock ville hon bli väldigt låg i formen så jag fick göra uppresande tygeltag ibland för att korrigera det. Vet inte om det berodde på att vi red i höger varv eller att hon började vara trött. Men för att inte riskera att trötthet skulle få henne att åter börja spänna sig och stressa nöjde jag mig med ett varv samlad tölt innan jag styrde in på volt och lät henne börja sträcka ut och varva ner. 

Efteråt sa Atli att han tyckte det varit ett mycket bra ridpass - att jag hade läst Hamingja bra och anpassat ridningen till vad hon "sa" till mig. "Halvhalterna i skritt börjar du göra riktigt bra nu! I tölten blir de inte riktigt lika bra ännu, men det är på väg och det är bara att fortsätta på samma sätt!" 

"Men tänk också på att samlingen i tölten innebär en statisk belastning av musklerna. Skillnaden mellan detta och att tölta lång och låg motsvarar skillnaden mellan att lyfta riktigt tungt jämfört med att jogga. De krävs en helt ny typ av styrka hos hästen för detta som man måste träna upp successivt. I början bara kortare sekvenser till dess hästen efter en tid börjar orka lite längre stunder. Går man för fort fram riskerar man att istället skapa spänningar i hästen. Men om du rider många, många ridpass som detta så kommer din häst att bli allt starkare och orka bära upp sig allt bättre. Samtidigt som du kommer att bli allt bättre på att göra riktigt bra halvhalter även i tölten!"

Med dessa kloka ord ringande i öronen lämnade jag ridbanan - rejält Hamingja-hög! Det är så ROLIGT att rida - så ROLIGT att träna!!! Sylvia och jag har kommit överens om att vi tar en liten paus i hennes tränande av Hamingja så att jag under kommande vecka kan rida ett antal "Atli-ridpass". Sedan återupptar hon träningen en period till medan jag får fortsätta att träna halvhalter i skritt och tölt med Lára. 

Idag är en HELT annan dag!

Tänk den som ändå fick rida en sådan här FIN häst...!!! :-D :-D  :-D

Idag hade fina Hamingja en matte på ryggen som inte alls var lika jättestressad och spänd som igår - och då gick ju allt så oerhört mycket bättre - förstås!!! Men det är ju så med hästar och ridning - då och då skiter det sig... och det finns ju faktiskt en fördel med att det ibland "skiter sig" på kurs för då kan man ju få experttips om hur man ska hantera saken! 

"När det händer som igår får du INTE kräva något svårt av henne - för då kommer du bara successivt att bygga upp mer och mer spänning i hästen. Du ska bara jobba med att få henne - och dig själv - avslappnad och sedan avsluta! Och alltid, alltid komma ihåg att ha en RÖRLIG hand - ALDRIG hålla henne i munnen för det skapar bara ännu mer spänning och stress!" var Atlis ord till mig när han i morse sammanfattade gårdagens lektion.

Och idag var det alltså en HELT annan dag (=annan matte)!!! Jag fick börja med att sidföra i skritt på volt genom att göra små, små förhållningar med tyglarna och händerna lite mot innersidan för att hålla ytterbogen på plats samtidigt som jag flyttade undan ett steg för innerskänkeln och direkt STOR eftergift på tyglarna. Nu när jag inte stressat upp Hamingja lyssnade hon på små, små signaler och jag kunde successivt ge allt längre tyglar medan hon frustande slappnade av mer och mer!

Vi fick fortsätta med en mycket grundlig uppvärmning i trav - och nu kunde vi göra klockrena travövergångar på rakt spår! Följt av lika grundlig uppvärmning i tölt. Sedan var det dags att börja "det verkliga arbetet". Jag fick börja med en avstämning av att Hamingja lyssnar på mina förhållningar genom: halt, rygga m h a sätet, rida fram och "tänka rygga" för samlad skritt och sedan övergång till tölt. 

Första övergången till tölt blev "sådär" - men när jag efter att hon fått "rulla på" en stund gjorde halt och började om blev det bättre! Nu hittade jag nämligen tillbaka till den häftiga aha-upplevelsen från förra kursen att jag kunde "tänka halt, rygga, rida fram" m h a sätet och därmed bibehålla samlingen i tölten! Och trots aktivt säte och aktiva överskänklar bibehålla mig hyfsat avslappnad i överkroppen, bara använda tyglarna till att krama lätt höger-vänster ifall hon började spänna sig lite i nacken och där emellan ge riktigt lösa tyglar! HÄRLIGT!!! 

När vi sedan varvat ner igen sa Atli: "Jag är riktigt, riktigt nöjd med din ridning idag!!! Ibland får man vara med om att en elev tar ett STORT kliv i sin utveckling som ryttare. Det hände dig under förra kursen och idag har du hittat tillbaka dit igen!"

När det var dags för dagens andra lektion var nog Atli lite orolig att jag genom höga krav på mig själv skulle börja spänna mig igen för han sa: "Allt jag begär av dig denna lektion är att du rider som på förmiddagen!" Jag fick börja på samma sätt: att sidföra i skritt på volt och kände att det gick lite segt men visste inte om jag vågade försöka "väcka" Hami lite för då kanske hon skulle börja stressa igen... Men när Atli sa: "Här går det visst i slow motion...!" tog jag mod till mig och smackade en gång. Självklart kom det ett STORT hopp - men sedan var hon åter min lugna avslappnade häst fast dessutom mer på alerten igen!

När vi övergick till uppvärmning i trav resp tölt var hon så lugn att Atli lät mig "rulla på" längs spåret på egen hand medan han fokuserade helt på det andra ekipaget på banan. "Arbetsfasen" började åter med halt-rygga-samlad skritt genom att "tänka halt rygga" och nu tyckte Atli att jag kunde sätta lite större press på henne i samlade skritten genom att också smacka lite. Även nu blev reaktionen på ett par smackningar STOR - men nu tog hon min förhållning med sätet så bra att hela reaktionen blev "UPPÅT" inget framåt! 

Med bogarna riktigt "uppe" gjorde vi övergång till riktigt, riktigt trevlig tölt med MKT bärighet!!! Med denna högre grad av samling krävdes lite fler påminnelser i form av kramningar på tyglarna för att hålla henne avslappnad i nacken, men där emellan var det lösa tyglar som gällde förstås! Efter att vi ridit några sådana töltsekvenser sa Atli: "FANTASTISKT fin tölt - låt henne vila på långa tyglar en stund!" 

Sedan lyckades vi ännu en gång hitta riktigt fin tölt och då tyckte Atli att Hamingja varit så duktig att hon skulle få sträcka ut och varva ner. Jag styrde in henne på volt och i tölt och uppmanade henne att sträcka ut och börja slappna av. Nästan direkt slappnade hon av så mycket att hon gick över i trav - och då fick hon ÄNNU mer beröm av Atli! 

"Nu har du något att sitta och fundera över i kväll! VAD var det som gjorde att dagens två ridpass gick så JÄTTEBRA?!" blev Atlis slutord till mig. En stor det av det funderandet har jag gjort när jag skrivit detta inlägg. Och nu blir det att fundera vidare - i VARMA badet!

Atlikurs - igen!!!

En bild från förra Atli-kursen för ca en månad  sedan. Här tränar vi samlad skritt.

Idag var det dags igen: ny Atlikurs! Det kändes lite egendomligt att knappt ha suttit på Hamingja sedan förra kursen... men med all Sylvias träning skulle i alla fall en av oss vara i bättre form den här gången! Själv hade jag det lite stökigt på jobbet idag, skulle man kunna säga, och sedan fick jag ila från jobbet för att hinna till min ridlektion... inte optimal uppladdning förstås...

Superkänsliga Hamingja kände förstås att matte inte direkt hunnit slappna av när det var dags för ridlektion... Atli uppmanade mig att skritta henne längs spåret lite böjd mot staketet, för att hon skulle få ro att slappna av. Hami tog dock snabbt saken i egna händer och hann med ett "frivarv" runt halva ridbanan i full fart innan matte hade återfått kontrollen... "Du fastnade i handen och då triggar du henne att fortsätta springa, sa Atli. Du måste alltid ha en RÖRLIG hand - en stum han är ingen signal!!!" 

Vi gjorde ett nytt försök att skritta böjda ut mot staketet, i början kändes det som att Hamingja åter skulle dra iväg när som helst men Atli upprepade hela tiden: "Rörlig hand!!! Rörlig hand!!!" och när jag lyckades hålla handen rörlig trots att Hamingja vid några tillfällen laddade för en ny "utbrytning" kunde jag behålla kontrollen och successivt började hon istället slappna av allt mer. Allt medan Atli ropade: "BRA - nu lösare tygel! ...och ännu lösare tygel....och ännu lösare tygel!" Tillslut kunde jag faktiskt ge henne hellånga tyglar och räta upp henne längs spåret utan att hon började stressa igen!

Medan vi red längs spåret i vänster varv hade jag fått föra händerna över till höger sida för att kontrollera vänsterbogen och samtidigt flytta undan henne för höger skänkel. Då och då fick jag göra volt tillbaka för att göra samma sak i andra varvet. I början började hon stressa på igen vid varje varvbyte, men efter en stund bibehöll hon sin avslappning.

Sedan fick jag sidföra in längs ena diagonalen för att mitt på ridbanan lägga till innerskänkeln för att rida rakt fram ut på spåret. När vi även gjort detta några gånger var det dags för skänkelvikning längs hela diagonalerna innan Atli tyckte att vi var mogna för tölt. Då fick jag åter rida längs spåret och så snart hon fick för bråttom skulle jag åter böja utåt och sidföra längs staketet för att låta henne räta ut sig med lösa tyglar så snart hon var tillbaka i ett lugnt tempo. 

När vi även gjort detta i trav - samt att jag själv hade fått jobba med rulla resp dra ner axlarna, skritta utan stigbyglar och röra på fotleder och ben m m för att även slappna av bättre själv - tyckte Atli att vi lagt en bra grund inför helgen kommande lektioner. För som alltid gäller att en häst måste vara avslappnad för att kunna lära sig något. Och för en avslappnad häst krävs en avslappnad ryttare!

Innan jag åkte hem från stallet hade jag först skruvat i traktbroddar runt om på Hamingjas skor. Och lilla fröken hade hunnit trampa av den gängtapp Sylvia varit bussig att låna ut...:-O  När broddarna TILLSLUT satt på plats blev det även en omgång med klippmaskinen. Jag hade tänkt klippa halsen och bogarna igen, så hon inte behöver bli lika jättesvettig när vi rider. Men nere på bogarna och mellan frambenen var pälsen fortfarande svettig och alldeles "fetklibbig" så jag fick lämna den till i morgon. 

I kväll har jag sedan satsat på VARMT bad och vila - så än så länge går det faktiskt ganska bra för mig att vara taktisk och "spara på krutet" så mycket det går inför resten av helgen (och nästa vecka)! Vi får väl hoppas att det fortsätter på samma sätt under helgen! Fast då förstås att lilla Hamingja och jag kan vara betydligt mer avslappnade och mottagliga för inlärning! 

Försöker "spela mina kort" så taktiskt som möjligt...!

Det är inte alltid tråkig att vara förståndig... men oftast...!

Jag hörde en så bra beskrivning från en person som också drabbats av fibromyalgi - om att det gäller att "spela sina kort" så taktiskt som möjligt. Ett av de största problemen med sjukdomen är att man är så överjordiskt trött - och det är dessutom en trötthet som inte går att vila bort. Dels lever jag och de flesta andra i min situation med en ständig "sömnskuld" som läkarna brukar beskriva det, d v s att man p g a smärtan endast får tillräckligt långa perioder av ihållande sömn som krävs för normal återhämtning.

Dessutom förstärks tröttheten av att hjärnan hela tiden "bombarderas" med så mycket smärtsignaler att den också blir uttröttad. För att maximera chanserna att hinna göra sådant som man behöver och vill göra, som att jobba, rehab-träna, o s v gäller det att planera - eller som den här personen så målande beskrev saken: "Med fibromyalgi har man bara tilldelats ett fåtal energikort - och det gäller därför att planera så att man spelar dessa kort så taktiskt som möjligt!"

Eftersom allt jag gör (och inte gör) idag påverkar mina möjligheter att orka saker i morgon och senare under veckan får man alltid försöka ha en strategi för detta. Det samma gäller smärtan - vad jag gör och inte gör idag kan ju också påverka mängden smärta jag upplever de kommande dagarna eller i värsta fall under längre period.

Nu har jag ju precis fått vara i ett varmt land vilket alltid gör att jag mår lite bättre - men då gäller det ju också att vara så taktisk som möjligt för att få behålla i alla fall endel av den förbättringen så länge som möjligt! Därför har jag försökt planera så klokt som möjligt inför helgens Atlikurs.

När vi red för honom senast, för en månad sedan ungefär, var jag tyvärr inte så taktisk... Jag blev så Hamingja-hög att jag inte kunde behärska mig utan satsade på intensiva träningspass med Lára också alla tre dagarna. För att sedan krascha totalt natten till måndagen - då smärtan blev så svår att jag inte ens klarade av att ha täcket över kroppen för det gjorde alldeles för ont... Det var länge sedan jag hade en sådan djup svacka och när det krävdes flera sjukdagar innan jag klarade av att gå till jobbet igen fick jag en rejäl tankeställare...

Johan har oroat sig lite inför hur jag ska klara helgens kurs, men jag har försökt lugna honom. Den här gången har jag nämligen bestämt att vara smartare än senast. Hur Hamingja-hög jag än blir ska jag INTE rida mer än lektionerna på henne. Lára får helt enkelt ursäkta! (Om vi inte har så tur att någon annan rider henne.) Och jag har dessutom laddat upp med att stå över ridning för att mest bara vila efter jobbet idag.

Hamingja har dock inte fått vila - utan det blev ny träningsdag med Sylvia som ville stämma av hur mycket jag lyckats förstöra under de två dagar jag ridit... Rapporten efteråt sa att jag fick godkänt för gångarterna och stödet på vänstertygeln - men att Hamingja åter börjat reagera häftigt när pisken nuddar henne...

Och ändå lyckades jag ju faktiskt rida ganska många töltsekvenser där hon var så avslappnad att jag kunde ge lösa tyglar, trots att pisken låg mot hennes bakdel... Men på slutet när hon var trött gjorde hon ju ett mer seriöst försök att komma undan genom att kasta sig iväg. Och tyvärr lyckades hon ju få en ofrivillig belöning av mig för sitt tilltag i o m att jag kom ur balans och då tappade drivningen med skänklar och säte för en stund...

Trots att vi tillslut hittade tillbaka till en avslappnad tölt med lösa tyglar trots pisk på bakdel så räckte det alltså för att hon skulle stöka betydligt mer med Sylvia igen idag... Men jag får väl vara glad att jag inte hann sabotera allt jobb Sylvia lagt ner de senaste veckorna på dessa två ridtillfällen...! Malin har dessutom ridit Lára även idag, så The Queen har - ännu - inte behövt lida för att matte laddar inför helgens kurs. 

Ett litet steg för mänskligheten - men ett STORT för Anna och Hamingja!!!

"Sorry matte, jag är upptagen... det är mycket nu!!!"

När hästarna släpptes på sommarbete slutade Hamingja komma när jag ropar och visslar på henne - och även om de nu är tillbaka i vinterhagarna verkar fröken inte ha någon plan på att börja om med att fjäska för matte på det sättet... Ofta står hon dessutom allra längst ner i stohagen och ser oerhört upptagen ut - i bästa fall kan hon vända sig om ifall hon står med rumpan mot mig men ännu har jag inte lyckats locka henne att ta ett enda steg åt mitt håll. 

Jag kan förstås inte låta bli att jämföra med Lára som verkligen skyndar sig till grinden så snart hon ser mig/hör min röst. Där ligger du verkligen i lä - Hami!!! Men jag kanske ska vara glad att hon inte försöker gå iväg i alla fall?! Och när grimman är på följer hon snällt med!

Idag ville jag förstås repetera alla suveräna instruktioner jag fick av Sylvia under vår "uteridningslektion" igår. Och för att jag skulle komma ihåg så mycket som möjligt av dem red jag samma väg som igår och försökte också göra övningarna på precis samma ställen längs vägen. Det STORA utropstecknet var definitivt att vi, efter några inledande protester, kunde tölta avslappnat med helt lös och ganska lång innertygel TROTS att pisken låg an mot hennes bakdel!!! Den känslan kommer jag att leva LÄNGE på!!!

Gjorde sedan ett stort antal travövergångar på rakt spår - och ALLA var klockrena! Men så kom jag också ihåg att tänka "sitt på rumpan!!!" i övergångarna vilket hindrade mig från att falla framåt och tappa sätet. Vi är visst bildbara både min häst och jag!!! 

I slutet av hemvägen hade vi en liten downperiod... Hamingja var trött och testade först att slänga sig ner i trav när jag bad om tölt. Och när jag sedan ville sidföra med pisken mot bakdelen bet hon tag i bettet och drog iväg... Inte det lättaste att låta bli att spänna sig, falla framåt och själv "fastna" i tyglarna i det läget... Men tillslut lyckades jag återfå kontrollen genom att "sitta bakåt", hålla om med skänklarna och bromsa med en rörlig hand. Och när Hamingja åter lugnat ner sig och töltade avslappnat på lös tygel lät det som om hon drog en suck av lättnad - och det gjorde jag också! 

För att ladda maximalt inför helgens Atlikurs blir det ridledigt för mig i morgon, men kanske inte för Hamingja för det kan hända att Sylvia rider henne igen för att "se vad jag hunnit ställa till med". Tack vare Malin behöver Lára varken vila idag eller i morgon - så jag behövde inte ha minsta dåligt samvete när jag bara pratade med henne en stund i hagen i kväll! 

Fick t o m rida min egen häst!!!

Den här fina hästen fick jag rida idag - men det var under Sylvias vakande öga förstås...!

Efter att Sylvia tränat Hamingja de senaste veckorna var det åter dags för mig att rida henne igen. Vi skulle börja med en lektion för Sylvia - och det visade sig bli en lektion då vi red ut tillsammans. Ett problem Sylvia inte riktigt hunnit komma till rätta med är att Hamingja inte alls vill ta stöd på bettet på vänstersidan utan "försvinner" genom att bara vika ihop halsen åt sidan när man böjer henne åt vänster. Men Sylvia upplevde att det var lättare att komma åt problemet när man rider ut - så därför skulle vi göra det.

Redan när vi red ut från gården fick jag börja med att ta stöd i vänster tygel samtidigt som höger hand skulle vara helt passiv - även fast det innebar att Hamingja böjde huvudet ungefär som på bilden ovan, fast tvärt om med huvudet. Samtidigt skulle jag förstås driva henne framåt och möjligen vibrera lite smått med fingrarna på högerhanden. 

Det tog en stund, men tillslut började Hamingja räta ut halsen och ta stöd på vänstertygeln - och då skulle jag SNABBT följa med framåt med mjuk hand. Och följa med framåt med handen behövdes verkligen, för nu kom en lååååång hals framför mig! Visserligen "släppte" Hami snart vänstertygeln igen, men för varje gång jag upprepade denna "manöver" desto snabbare gick det att få henne att räta ut halsen och desto längre behöll hon stödet på vänstertygeln. 

Nu var det dags att höja svårighetsgraden: "Sätt dig ordentligt tillbaka, håll henne lätt böjd till vänster och flytta undan bakdelen m h a vänster skänkel medan du låter pisken ligga mot vänster bak!" sa Sylvia. Så snart pisken nuddade Hami gjorde hon förståss ett stort hopp, men när jag lät pisken ligga kvar övergick hon sedan till att gå undan för vänster skänkel. Efter några steg kom ny protest men på Sylvias uppmaning såg jag hela tiden till att sitta ordentligt i sadeln och hålla kvar pisken mot bakdelen. 

Så snart Hamingja slappnade av och slutade gå emot bettet fick jag ge lös tygel och först när hon fortsatt den sidförande rörelsen helt avslappnat på lös tygel fick jag ta bort pisken från hennes bakdel. 

När jag skulle göra samma sak på högersidan var protesterna initialt större, men sedan slappnade hon av mycket fortare så att jag kunde ge lös tygel och fortsätta sidföra med pisken mot bakdelen på en avslappnad  häst!

Efter detta fick jag räta upp henne, sitta tillbaka och bromsa upp jämnt med båda tyglarna samtidigt som jag flyttade hennes bakdel ett steg åt vänster, gav STOR eftergift som belöning för att sedan göra samma sak fast åt höger (då behövde jag flytta högerhanden över åt vänster för att hålla bogen på plats.) Fick fortsätta att flytta bakdelen ett steg omväxlande åt vardera hållet - hela tiden med STOR eftergift för att hålla henne avslappnad.

Nu var det dags för tölt och precis som i skritten fick jag sidföra med skänkel och pisk. Först blev reaktionen från lilla damen mycket kraftig förstås men med bibehållen drivning (och sits!!!) samt rörlig hand fick jag henne att slappna av och kunde belöna med stor eftergift på tygeln. Nästa gång hände till min förvåning ingenting alls... men då konstaterade Sylvia att jag lagt pisken mot schabraket. "Du får nog rida med vojlock ett tag istället!" sa hon. Det kom fler protester från Hamingja, men när jag lyckades "sitta bakåt", bibehålla drivningen och hålla handen rörlig så gick det allt snabbare att istället få en trevligt avslappnad och följsam häst!

Innan vi avslutade denna "töltsession" fick jag även här flytta bakdelen något steg åt resp sida och Sylvia fick påminna mig om att jag i den rörelsen ska ha henne rakställd - i övrigt hade det varit så mycket fokus på att jag skulle böja till vänster hela tiden för att få stödet på vänstertygeln så jag fortsatte med det av bara farten... Men så snart det blev skrittpaus var jag tillbaka till att hålla stödet på vänstertygeln igen. I alla övningar fick jag också försöka att successivt ge allt längre tyglar - för att uppmuntra Hamingja att verkligen sträcka ut halsen.

Vi red bort till "Världens ände" och sista sträckan fick jag göra igångsättningar i trav på rakt spår. Sylvia hade nämligen även tränat Hamingjas "travknapp". Och det märktes - vid mitt första försök fick jag trav direkt! Redan efter några steg sa Sylvia att jag skulle sakta av igen, för ny igångsättning. Nu gick det inte lika bra utan Hami valde tölten. "Du ska INTE lätta ur sadeln sådär - sitt kvar på rumpan!" ropade Sylvia och efter några försök lyckades jag behålla rumpan i sadeln och bara lägga min vikt aaaaaaningen framåt och vips travade Hamingja!

Vi vände hemåt igen men fortsatte med travövergångarna. Och det gick riktigt, riktigt bra!!! Eftersom jag haft för vana att lätta lite ur sadeln i övergången var det bäst att inte ens tänka att vikten skulle aaaaaningen framåt för då blev det för mycket... men om jag tänkte "SITT PÅ RUMPAN!!!" så blev det lagom! Och hela tiden skulle jag bara rida några steg trav innan jag saktade av igen, för att Hamingja aldrig skulle hinna dra upp tempot utan hela tiden trava lugnt. 

Jag fick även träna på att sidföra ett par steg utan att hon fick öka tempot. Och sedan istället för avsaktning till skritt göra en tydlig halvhalt och trava långsammare ett antal steg för att sedan låta henne öka tempot något ett antal steg, ny förhållning o s v. "I ALLA övningar är det JÄTTEVIKTIGT att du hela tiden tänker på att du måste slappna av så snart Hamingja gjort rätt - så att även hon slappnar av. Annars bygger du snabbt upp oönskad spänning i henne..." sa Sylvia. Och sedan provocerade hon t o m genom att trava snabbt förbi samtidigt som jag m h a förhållningar skulle bibehålla en långsam trav och avslappnad häst. Tala om att Sylvia kan göra UNDERVERK med hästarna!!!

Lite mer tölt hann vi med också. Nu när det var hemväg testade Hamingja ännu mer att vräka sig i handen och dra upp tempot när jag lät pisken ligga mot hennes bakdel. "Behåll drivningen hela tiden och ha en JÄTTESNABB, rörlig hand så att hon inte får något att hänga på!" ropade Sylvia och efter en stund hade jag åter kontroll på läget. "Du får ALDRIG släppa drivningen i det där läget - för då slutar hon inte och du kommer aldrig att kunna rida med aktiv bakdel!" sa Sylvia. 

När vi skrittade sista biten hem var det - förstås - åter fokus på vänstersidan. Intressant att det gäller att böja henne för att hon ska bli rak!!! Jag fick verkligen MÄNGDER med nyttiga tips idag!!! Och då har jag föresten glömt en sak: jag fick även rygga genom att peta med pisken på bogen. I början hade jag lite svårt att vinkla pisken rätt till dess Sylvia visade hur jag skulle hålla lillfingret för att det skulle fungera. Precis som när vi för Atli fått rygga m h a "knipövning" handlade det om att snabbt lyfta bort pisken/"lätta på trycket" så snart hon tog ett steg bakåt. 

Med en kombination av pisk på bogen och "knipövning" kunde jag rygga henne med löst hängande tyglar! Fast när Hamingja någon gång blev lite hög i formen och Sylvia uppmanade mig att tillfälligt ändå använda tyglarna för att ge signal om att hon skulle slappna av i nacken innan de åter skulle hänga löst blev det lite för mycket på en gång för Hamingjas matte...! Detta var definitivt ytterligare något jag behöver träna massor på!

Oerhört inspirerad efter denna supernyttiga ridlektion lyckades jag dessutom förhandla mig till att få fortsätta rida Hamingja resten av veckan. Fre-sö är det Atlikurs, men jag hinner ju träna på dagens övningar i morgon och kanske även på torsdag. Det känns ju trevligt att vara betrodd att rida sin egen häst på egen hand minst en och kanske t o m två dagar! 

Back on the horseback!!!

Ny dag - nya ridmöjligheter!!!

Efter jobbet idag fick jag ÄNTLIGEN åka till stallet och rida igen - det var ju faktiskt hela nio dagar sedan sist så jag hade verkligen längtat!!! Och det hade uppenbarligen Lára också - även om hon ridits av både Carro och Malin medan jag varit bortrest - för hon fick VÄLDIGT bråttom till grinden när hon fick syn på mig utanför hagen!

Vi tog oss en sväng längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Det blev massor av muskelbyggande skrölt som inledning - och med mycket böjning för att hon verkligen skulle sträcka ut och aktivera överlinjen ordentligt. Vid världens ände/korsningen vid sjön jobbade vi en stund med små volter i skritt och varvade med att rida henne utåtställd på volten för att få koll på att hon verkligen måste böja sig i bålen och inte bara böja halsen och skjuta ut ytterbogen. 

När vi sedan töltade hemåt igen var det med bibehållen längd på halsen m h a böjning. Eftersom Lára är mjuk som ett gummiband i kroppen gäller det att rama in henne ordentligt för att verkligen få henne mellan hand och skänkel. Lämnar man något litet "kryphål" försvinner så lätt en "bog eller bakdel" iväg... Visserligen töltar hon ju ändå i alla lägen - men för att uppnå bärighet i tölten behöver hon ju vara inramad! 

Samtidigt är det så tacksamt att rida henne för det blir så oerhört tydligt så snart man gör rätt! Och eftersom hon är en sådan gångartstalang behöver man ju aldrig traggla med att justera takten utan kan helt fokusera på det ROLIGA "finliret"!!! Idag blev det "finlir" i tre gångarter - skritt, tölt och trav. Det sistnämnda fick avsluta ridpasset - och som vanligt hade hon ett härligt driv i travsteget! Och på frågan om vem av oss som njöt mest av dagens träningspass tror jag svaret är att det var "jämnt skägg"! 

När Lára - till Yr´s STORA glädje - var tillbaka i hagen gick jag in till Sylvia för att höra hur det gått med Hamingjas träning. Det visade sig att lilla fröken gjort framsteg, men att Sylvia inte var riktigt nöjd ännu... Hami är fortfarande lite spänd i tölten så det behövs jobbas mer där och fortfarande vill hon inte alltid ta stöd på vänstertygeln, även om det har blivit bättre. Galoppen behöver jag jobba mer med också - hennes tidigare så runda språng har börjat gå emot "femgångsgalopp" och det vill vi ju inte...! :-O  

Jag konstaterade att tack vare mig är det inte så stor risk att Sylvia blir arbetslös! Och redan i morgon blir det mer arbete för henne förhoppningsvis - då vi ska försöka hitta en tid så att jag kan få rida lektion på Hamingja. M a o blir det jobb för mig och Hami också...! För efter dagens "njutridning" på Lára måste jag nu fokusera på att få lite ordning på mig själv och Hami inför Atlikursen kommande helg! Så får vi väl se vad som händer sedan - om jag "förlorar vårdnaden" igen till veckan. I så fall blir det ju extra tur att jag har Lára att "falla tillbaka på"!!!

Petra - ett av världens sju nyare underverk!!!

 Förra veckans "bloggtystnad" berodde på att Johan och jag var på semester i Jordanien. Förutom sol, bad och snorkling för mig och avhandlingsarbete för Johan besökte vi också Petra - ett av världens sju nyare underverk! Dessutom anslöt Eva och hennes kollega Stix från Förenade Arabemiraten - MYCKET trevligt!!!

På väg till Petra går man genom en flera km lång canyon där vind och sand format sandstensklipporna till fantastiska formationer! 

...och tillslut uppenbarar sig Petras mest kända och bäst bevarade byggnad: "The Treasury"!!!

"The Treasury" är två våningar hög ovan mark samt har dessutom källare och om ni zoomar i bilden så ser ni mer av den fantastiska detaljrikedomen!

Ett dörröverstycke i vacker sandsten. 

 Petras amfiteater

Och självklart kan jag inte ha ett blogginlägg utan hästar: tre snyggt koordinerade ridande poliser!

Med lycko-Lára i terrängen

Bilden ljuger - rubriken är sann, det här är en "arkivbild"!

Hittade ovanstående bild på datorn och insåg att det var VÄLDIGT länge sedan jag använde de där rutiga ridbyxorna - det är definitivt dags att leta fram dem igen! Men Lára behöver man minsann aldrig leta efter och den senaste tiden har det lönat sig när matte åter ägnat sig 100 % åt henne, i alla fall i ridningen!

Och den här dagen vågade vi oss faktiskt ÄNTLIGEN ut i terrängen igen - för inga "jägarbilar" syntes till längs vägen och eftersom jakten pågått en månad nu har risken för att de ska vara ute en vardageftermiddag minskat. Och vädret var precis som på bilden ovan: soligt och fint!!!

Det blev dock inte bara terrängridning, utan först uppvärmningsskrölt med låååång hals längs bilvägen mot Avan. Lára har verkligen varit duktig på att länga sig och aktivera överlinjen den senaste tiden - det märks att hon efter den första euforiska och något ofokuserade igångsättningsfasen börjar vara tillbaka i gammalt gott slag igen! 

Under vår avstickare ut i terrängen blev det mest skritt och trav samt lite klättring. Faktiskt allra mest skritt - så vi verkligen skulle hinna njuta ordentligt av den efterlängtade stunden "off road". Fast Lára tyckte visst det var lite väl mesigt, för hon försökte göra en avstickare bort till en av våra galoppbackar! Fast matte hade andra planer och förstörde det roliga genom att istället rida tillbaka ut på bilvägen och styra hemåt. 

Jag ville ju ha mycket kraft kvar i hennes bakben inför hemvägen, då det var samling i tölt som stod högst på min önskelista! Jag fick min önskan uppfyllt - och genom att precis som under uppvärmningen använda böjning för att få henne att sträcka ut överlinjen hade hon en riktigt trevlig längd på halsen också! Det är verkligen inte alls svårt att lära gamla hundar sitta - ifall den "gamla hunden" är en Lára!!!

Under tiden Lára och jag njöt ute i höstsolen var stackars Yr förstås ensammast i hela världen och så snart vi började närma oss stallet hörde vi hennes välkomnande gnäggningar! Det är inte bara jag som är väldigt förtjust i Lára!!!

Härliga Hami-hästen!

Härliga Hamingja-hästen!!!

Tog ett litet snack med Hamingja i hagen här om dagen och hon berättade att det är ganska jobbigt att bli riden av Sylvia... Och det lät ju lovande, tyckte jag!!! Fick sedan en rapport av Sylvia, som inte på något sätt motsade Hamingjas beskrivning, men som var lite mer detaljerad! 

De har jobbat med att gå undan för skänkeln, att ta i ordentligt med bakdelen i tölten,  kunna ta stöd även på vänstertygeln o s v, o s v samt även endel trav och galopp på ridbanan. Hamingja har varit lite arg ibland och fånat sig ibland - men i båda fallen mindre än vad som var fallet förra veckan.

När Sylvia nämnde Hamingjas humör tänkte jag på Atlis kommentar senast: "Du har en häst med MYCKET temperament... men det är sådana hästar som kan bli riktigt, riktigt bra om man bara lär sig hantera temperamentet!!!" Sylvia fixar det förstås - men det gäller ju att jag också lär mig göra det...! Jag känner i alla fall att Hamingjas små vredesutbrott triggar mig - det blir så tydligt då att det finns "mycket under huven"!!!


Sylvia kommer i alla fall att fortsätta träna Hamingja en vecka till. De har definitivt en hel del kvar att jobba på och när Sylvia nu ändå är igång blir det självklart bäst resultat av en lite längre, sammanhängande träningsperiod! Men sedan är det dags för mig att "ta tillbaka sadeln" igen eftersom det då drar ihop sig till ny Atlikurs! Och innan dess vill jag ju både rida en lektion för Sylvia och även hinna känna efter lite själv "vad jag har för häst nu för tiden"! Just nu är det ju faktiskt lite som för ett år sedan - innan jag fått köpa Hamingja och bara fick låna henne till Atlikurserna medan Sylvia red henne där emellan. När det var dags för kursens första lektion visste jag aldrig riktigt vad det var jag satt på..!

"Rimfrost - rattmuff på!!!"

"Rimfrost - rattmuff på!!!" 

När jag idag kom ut från Josefshallen, efter att ha bytt om till ridkläder, hade Lára redan förflyttat sig till grinden för att vara redo. Matte har ju den senaste tiden ÄNTLIGEN visat sig mer pålitlig igen när det gäller ridning och sådant måste ju självklart uppmuntras! 

I natt hade vi första rejäla frosten och när jag kom till stallet under sen eftermiddag idag hade temperaturen åter börjat sjunka ner mot 0-strecket. Bitvis var det redan frost på marken och jag såg även tunn is på några vattenpölar. Höst m a o - och för Láras del, som har så TJOCK päls redan, börjar det väl äntligen bli dräglig temperatur?!! 

I backen ner mot bäcken var det t o m lite halt på sina ställen - och som vanligt parerade Lára direkt genom att anpassa sina steg till underlaget. På det sättet har mina två islandsfödda hästar (Reykur resp Lára) verkligen varit HELT outstanding - de anpassar alltid steglängd och hastighet efter underlaget och behöver därför varken halka eller snubbla. Oj, vad Hamingja har mycket att lära på det området...!!! (Fast jag ska väl inte hoppas på allt för mycket... min erfarenhet är att svenskfödda hästar aldrig blir lika "stensäkra på foten" på samma sätt - i alla fall inte när det gäller halka...)

Längs bilvägen mot Avan värmde vi upp i skrölt med böjning för att få längd på överlinjen och Lára var riktigt, riktigt duktig både på att länga överlinjen och att hålla tempot så lågt att det faktiskt var skrölt! Så det blev uppvärmning kombinerad med nyttig muskelträning!

Överst i första lilla galoppbacken tog vi till höger och galopperade längs skogsvägen som går tillbaka mot Mariebäck/Alviksträsk ganska parallellt med bilvägen. När vi kommer fram till hygget ovanför Sylvias grannar brukar vi rida genom skogen tillbaka ner på bilvägen, men idag vände vi istället och galopperade tillbaka samma väg som vi kommit. Och eftersom Lára just nu föredrar vänster galopp när hon får bestämma själv så red vi mest höger galopp "som kompensation". 

Åter på bilvägen avslutade vi med att träna arbetstempo tölt. Skönt med en häst som är så lätt att samla även efter att man galopperat på i fri form i skogen! Förberedde med samlad skritt och några ryggningar och sedan red vi arbetstempo tölt hemåt - med böjning för att få längd på halsen. Det blev en ganska kort men intensiv sekvens då hon verkligen fick jobba med musklerna i överlinjen innan hon fick sträcka ut en stund i trav. Och jag tänkte än en gång (för vilken gång i ordningen?!): "Jag är verkligen INTE klok som tänker sälja den här hästen!!!" :-O

Sista biten - vilken vi som vanligt avverkade till ackompanjemang av Yrs välkomnande gnäggningar - blev Lára tillslut tvungen att göra något JÄTTESVÅRT: nämligen att skritta lugnt och avslappnat trots tygelkontakt!!! Jo, ni läste rätt, alltså det svåraste som finns (det enda som egentligen är svårt?!) i Láras värld! Men eftersom matte titt som tätt spårar ur totalt och vill träna just på detta HELT ONÖDIGA lyckades damen trots allt hålla masken och agera som om det faktiskt var något av det mest naturliga i världen! (Ibland är det faktiskt lika bra att göra som matte vill - även om det inte är rätt...!!!)

När Lára ätit sitt välförtjänta kraftfoder och återförenats med Yr i hagen gick jag till den andra stohagen för att snacka lite med Hamingja. Hon stod verkligen precis så långt ner det bara gick, i det allra bortersta hörnet, och hade inte alls någon plan på att komma matte till mötes ett enda steg... Men när jag väl kommit ända bort till henne hade hon i alla fall inget emot att snacka och gosa lite - och det hade ju inte jag heller!

Hästarna och jag jobbar - fast var för sig.

Så här härlig hade Carro och Lára det idag! Själv satt jag på jobbet... 

Perfekt att båda hästarna fick jobba idag! Sylvia tränade Hamingja och vi har bestämt att hon ska fortsätta med det både denna vecka och nästa. Verkligen suveränt att kunna få proffshjälp - och jag hade heller aldrig vågat köpa "så mycket häst" om jag inte vetat att den möjligheten till "backup" fanns! Och tack vare att jag fortfarande har Lára kvar behöver jag ju inte ens lida av någon allvarligare ridabstinens under tiden heller! 

Just nu är vi faktiskt TRE stycken som rider Lára - förutom jag själv både Carro och Malin. The Queen måste tycka att hon har dragit högsta vinsten - och hoppas väl bara på att vi ska blanda ihop dagarna så att två av oss råkar rida samma dag! På den tiden Lára var ridskolehäst kunde hon ju ha turen att få gå två lektioner samma dag - men sedan hon fick mig som sin människa är det bara i samband med kurser hon ridits mer än en gång/dag... men det borde väl hennes matte begripa att en ridtur per dag är alldeles för lite?!!

Med hästarna "utackorderade" gick jag istället hit efter jobbet: till Clarion Sence´s SPA med underbar utsikt uppströms från Norra Hamn! Med värme från både bad och olika sorters bastu är nu kroppen välpreparerad - så i natt hoppas jag äntligen få sova lite bättre.  

BÅDE löshoppning och ridning - när Lára själv får välja!!!

Hremsa, Lára, Hamingja och Litlamin har ROLIGT!!! Sylvia filmade lite igår när vi löshoppade - och just här är Lára faktiskt INTE i täten - det var hon annars för det mesta!

Eftersom Lára tyckte det var så JÄTTEKUL igår och banan fortfarande fanns kvar bestämde jag mig för att låta henne löshoppa idag också. I o m att hon - till skillnad från endel andra Mariebäckhästar - både "springer själv" och hoppar ÖVER hindren tänkte jag att det skulle fungera även utan medhjälpare. Och mycket riktigt - det var bara någon enstaka bom som föll. Och hon höll bra tempo utan några större insatser från min sida. Fast hon var ÄNNU mer taggad igår när hon dessutom hade flocken "i hälarna"!

Jag hade morgonfodringen i morse och efter att ha sovit dåligt den senaste tiden hände just det som INTE får hända... jag försov mig! :-O Jag hade gjort en miss när jag ställde klockan igår så den ringde aldrig... men som tur var steg Johan upp kl 08 vilket väckte mig och gissa om jag STUDSADE upp ur sängen när jag insåg hur mycket klockan var?!! Nu är det ju inte så många hästar i Mariebäck som förr, så när jag väl var där (bara lite efter "senaste frukosttid") så tog det ju inte lång stund innan alla hästarna fått sitt frukosthö.

Det var visserligen YTTERST nära att de alla hunnit svälta ihjäl - men det är det ju å andra sidan oavsett hur tidigt man kommer dit! Mina hästar hör alltid till de mest uttrycksfulla i sådana här lägen - Lára har både sin morgonstretching (då hon ser ut som en katt!) och sedan beordrar hon fram mat genom en mycket tydlig gest med ena frambenet. Och Hamingja "pratar" ivrigt och låter höra hur JÄTTEHUNGRIG hon är och hur JÄTTEGOTT det ska bli med hö! (Och hur JÄTTEMYCKET man borde ge henne - förståss!!!)

Sedan blev det frukost för mig också - en burk hemlagad köttsoppa som var det jag snabbast kunde rycka åt mig ur kylen i morse. Faktiskt ingen dåligt stallfrukost alls - både mättande, värmande och en god sälta när jag hunnit bli törstig efter utfodring samt mockning åt Soley som står i sjukbox fortfarande.

Att Lára fick löshoppa en stund även idag har jag ju redan berättat om. Men sedan fick hon DESSUTOM en kort ridtur också för att riktigt maxa upplevelsen! Jag tyckte nämligen att vi båda två behövde få "lite tölt i kroppen"! Så det blev tölt med böjning för lång hals en sväng längs bilvägen mot Alviksträsk och sedan tölt med riktigt mycket samling OCH längd på halsen under hemvägen.

Hon är ju i grunden en oerhört mjuk och rörlig häst - men Atli har tipsat mig om att hon vid hög grad av samling kan vara "nästan lösgjord" när hon känns lösgjord och har OK längd på halsen men fortfarande är lite, lite spänd i nacken. Så det gäller att stämma av att jag med små, små kramningar på tyglarna kan ställa henne aaaaaningen höger-vänster för då släpper även den sista lilla, lilla spänningen.

Sista biten hem fick hon sträcka ut i trav och tillbaka på gården hälsades vi som vanligt välkomna hem av en ivrigt gnäggande Yr! Som sedan gnäggade lika ivrigt igen när Lára släpptes i hagen efter att ha ätit sitt kraftfoder. Det är inte bara hos ryttarna Lára är oerhört populär!!!

Lára är Mariebäcks svar på Butterfly Flip!!!

Idag måste Lára ha haft en av sina ROLIGASTE dagar på lääääääänge!!! Och otroligt nog (i hennes fall) faktiskt UTAN ryttare på ryggen..! Sylvia hade bestämt sig för att löshoppa sina hästar och eftersom jag vet att Lára ÄLSKAR hoppning (men har en matte som är för feg för mer än några små "skutt" uppsuttet) tog jag chansen att vara med!

Sylvia, Olivia och Elisabeth började med att löshoppa Hector, Démantur och Gandur och det visade sig inte vara helt oproblematiskt... Ingen av hästarna hade löshoppats tidigare och man får väl konstatera att ingen av dem direkt var någon naturbegåvning på området... När de släppts in på banan tillsammans tror jag nästan Sylvia & Co fick springa nästan lika mycket som hästarna för att hålla igång dem... Det flög hinderbommar åt alla håll och Gandur lyckades t o m med konststycket att smita från träningen genom att krypa under tråden ut från banan! :-O

När det sedan var stonas tur (Lára, Litlamin, Hamingja och Hremsa) blev också mycket springande för oss människor - men av en lite annan anledning... Lára var ju genast på hugget förstås och satte av i galopp runt banan med spetsade öron och avverkade hinder på hinder med STORA fina språng! Och resten av flocken följde efter henne runt banan - men hade främst fokus just på detta: att följa Lára. Så hindren dök allt som oftast upp som en total överraskning vilket gjorde att de hoppade av alldeles för sent och rev med framhovarna. 

Vi människor fick även nu springa som galningar - men i det här fallet handlade det inte om att hålla igång några hästar utan det skötte Lára alldeles på egen hand. Nej, vi hade fullt sjå att hinna bygga upp hindren igen innan Lára hunnit varva och på nytt kom dundrande för att hoppa hindret igen! En människa per hinder var minimum insåg vi och konstaterade pustande att detta INTE var en lämplig aktivitet ifall man någon dag kände sig för trött för att rida... (Jo, det skulle vara om man bara lät Lára hoppa i så fall - då behövde man ju varken "jaga på" eller bygga upp rivna hinder.) 

Det var verkligen UNDERBART att se hur lycklig min lycko-häst var när hon fick göra detta!!! Och när hon inte galopperade runt banan så "travade hon som en miljon" som Sylvia sa! Med lyft svans, STORA kliv och en ENORM svikt i steget!!! "När det var hoppning på schemat på ridskolan ville ALLA rida Lára!" sa Sylvia också - vilket inte var svårt att förstå! 

Lára skulle behöva en mindre feg matte - så att hon även fick hoppa uppsuttet med viss regelbundenhet. Själv tycker jag nämligen det räcker med att skutta över stockar i skogen... Men kanske Olivia skulle vilja hoppträna med henne?!Alla hästarna var (också) rejält flåsiga efter detta - de hade inte bara fått träna sin koordination utan även fått bra konditionsträning. Och när de fick gå ut i hagen igen blev det snabbt kö vid vattenkoppen! 

Men nästa gång ska vi nog bara ha två hästar åt gången på banan, så att de har mer tid att se hindren. För vid de tillfällen stona "råkade" ha lagom avstånd mellan varandra när de närmade sig ett hinder så fick de alla fyra till ganska fina språng! Med färre hästar på banan och därmed förhoppningsvis betydligt färre rivningar så kanske jag t o m kunde ha tid att fota eller filma Lára "in action" - för jag hade verkligen velat dokumentera både hennes fina språng över hindren och hennes överlyckliga uppsyn!!!

När två hästar (nästan) är för lite...!

Både igår och idag har Yrs matte Carro ridit Lára - och jag vet en dam i svart som varit MYCKET nöjd!!! (Lika nöjd har väl inte hennes hagkompis varit, Yr som blir ensammast i hela världen och gnäggar så efter Lára när hon blir ensam i hagen...) Carro har rapporterat att Lára verkat så nöjd t o m att bli borstad och jag har också noterat den förändringen hos henne. Sedan jag började ge henne det magnesiumtillskott som fått henne att sluta klia svansen så verkar hon inte alls så irriterad av borstningen. Och magnesiumbrist kan visst visa sig både genom klåda och genom ett obehag vid beröring. Hon kanske inte BARA varit kittlig, utan att det dessutom förvärrats av att hon svettats ut för mycket magnesium?!

Det är verkligen suveränt att få lite hjälp med ridningen, för två hästar är ju mer än vad min skröpliga kropp egentligen klarar av...! Fast de senaste dagarna har jag ju i praktiken varit "hästlös" - för Hamingja tränas ju av Sylvia f n. Även om det är bra för min kropp med "lagom mycket" rörelse så är det ibland också bra med vila - och nu är ett lämpligt tillfälle för det senare, det känner jag ju allt för väl... Fast jag behöver bara titta på några bilder av mina fina hästar för att börja längta efter dem och plötsligt känns två hästar nästan för lite... Jag vill ju också rida!!!

Men redan i morgon är det min tur att sitta i sadeln på lycko-Lára igen! Jag hade hoppats på att vi skulle våga oss ut en sväng i terrängen - ifall inga älgjägarbilar syns till i närheten och jag dessutom laddar med reflexväst. Men nu varnar SMHI för kulingvindar vid Norrbottenskusten i morgon och då kanske vi riskerar att få ett nedfallande träd över oss... Ja, vi får se hur det utvecklar sig - men rida vill jag!!!

I morgon ska jag också höra efter hur Sylvia tycker det går med Hamingja - är förstås MKT nyfiken! Men jag har inte träffat Sylvia när jag varit i stallet i veckan och därför tänkt att jag ska ge dem några dagar innan jag börjar "lägga mig i" - och hittills har jag faktiskt (nätt och jämnt) lyckats behärska mig! Men träffar jag inte Sylvia i morgon MÅSTE jag ringa och intervjua henne för det finns en gräns även för mitt ENORMA tålamod! (Hm... jag brukar citera framlidne Piteåkomikern Lasse Erikssons klassiska: "Gode Gud ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!")