Äntligen måndag!!!

 Malin skrittade ut på Lára idag - svårt att säga vem av dem som var mest glad!!! 

Hamingja och jag red "Midsommarrundan" (utan avstickare till galoppbacken) idag och förutom ett par lite längre skrittpauser höll vi ett ganska högt tempo i trav, galopp och tölt. I uppvärmningen vill hon ju helst sträcka ner nosen i backen, men jag höll kvar henne i en högre form samtidigt som jag böjde halsen åt höger - då tog hon trav direkt! Andra hästar kan man "släppa ner i trav" - men inte min lilla fröken...!

Det blev en hel del terrängridning även idag och det märks verkligen mer och mer hur roligt hon har börjat tycka att det är! Superbra träning är det ju också för henne som behöver mer muskler över hela kroppen! Mitt under ridturen ringde min mobil - det visade sig vara pappa som behövde lite datorsupport. Det var ändå dags för en av dagens skrittpauser, så jag tog mig tid att hjälpa honom. Och kunde konstatera att det numera känns tryggt att svara i mobilen även på Hamingjas rygg! Det gjorde det verkligen inte för några månader sedan... men vår relation utvecklas hela tiden åt rätt håll!!!

När vi ridit (nästan) hela rundan och kom ut på vänplanen igen var det dags för en sista kraftansträningen då jag samlade henne i arbetstempo tölt en stund innan hon fick avsluta i sin favorittölt med nosen i backen. Efter flera ridpass i rad med mycket terrängridning är det snart dags för ett träningspass med fokus på samling och arbetstempo tölt - och nu har vi ju också "grundat" lite för det!

STORA lillebror Hektor kikar fram över Hamingjas rygg!

Gör INTE som instruktören säger!!!

På äventyr med Hektor och Sylvia!

Idag blev det "favorit i repris" - när Hamingja och jag för andra dagen i rad fick sällskap ut av lillebror Hektor och Sylvia! Den här gången red vi ner på bilvägen och tog vänster mot Avan. Redan under den inledande skritten påminde jag Hamingja om att hon så sent som igår faktiskt överträffade sig själv genom att göra en övergång till trav på rakt spår, fast vi var på hemväg och dessutom hade sällskap att "springa ikapp" med!!! "Och idag har du chansen att visa varför man pratar om 'hästminne'!!! 

Efter lite inledande tölt sa Sylvia: "Vi passar på att göra en övergång till trav här i uppförsbacken!" Men till skillnad mot Hektor var Hamingja inte alls övertygad om att det var en bra idé... Jag gjorde flera misslyckade försök och Sylvia ropade: "Det är så NÄRA varje gång - men så bestämmer hon sig ändå för tölt... PRECIS så där gör Hremsa också...!!!" Men överst i backen kunde vi plötsligt enas om trav och matte fick ge MASSOR av beröm till sin duktiga häst!

När vi travat en stund tyckte Sylvia att vi skulle sakta av till skritt för att göra ny igångsättning. Och jag hade aldrig något val, för när hon visslade åt Hektor så bromsade ju Hamingja direkt också. I sådana lägen är det som att Sylvia har en fjärrkontroll till min häst! "Varför har du inte lärt Hamingja ett så effektivt ljud för trav också?!!" undrade jag medan jag åter kämpade för att övertyga min lilla dam om att vi skulle kunna välja trav en gång till... Note to self: Man ska INTE göra som instruktören och avbryta när man ÄNTLIGEN fått trav! (Fast det är väl egentligen "Note to horse" - för det var INTE jag utan Hamingja som saktade ner till skritt direkt Sylvia visslade till...!)

Men tillslut kunde min häst och jag faktiskt enas om trav igen - och lustigt nog i en liten utförsbacke! 

Sedan travade vi på fram till backen upp till nya kalhygget, där jägarna brukar sitta och fika. Men en bit upp i backen gick fröken över från trav till tölt... "Normala" hästar väljer ju trav i uppförsbacke medan de hellre töltar utför - men Hamingja vill uppenbarligen inte göra det lätt för sig!

Härlig utsikt uppifrån berget när vi red "Krummislingan"!!!

Vi red upp på hygget men istället för att ta vänster uppe på höjden och rida ner på vägen igen, som jag brukar, fortsatte vi en bit rakt fram för att sedan ta höger in på en stig längs skoterleden. Jag trodde först att jag aldrig ridit där förut, men sedan kom jag på att detta var den slinga som Sylvia, Anna M och jag ridit en gång för många år sedan på den tiden då Sylvia hade en tävlingshäst som hette Krummi. Dagen efter en tävlingshelg red vi ut tillsammans för att hästarna skulle få mjuka upp musklerna med terrängskritt. Fast den gången red vi åt motsatt håll slingan åt motsatt håll. När jag ett tag senare skulle rida där igen lyckades jag inte hitta rätt väg utan tänkte att jag skulle be Sylvia visa mig igen, men det glömde jag bort. Men nu blev jag alltså påmind igen - så nu kan jag rida den här "Krummislingan" fler gånger!

Vi fortsatte sedan genom skogen ovanför Sylvia och Jannes grannar så att vi kom ut på bilvägen igen först en bit bortanför jaktstugan åt Alviksträskhållet. Mycket muskelbyggande terrängskritt blev det idag, men förutom nyttig travträning hann vi även med lite galopp i terrängen. Och tillbaka i stallet konstaterade vi att vi måste ha varit ute 1,5 timme - vilket är LÅNGTUR i Sylvias mått mätt!

Igår tog jag bort eltråd så att "The Queen" även fick tillgång till den översta delen av stonas vinterhage. Där finns det lite mer grönt att tugga på så det känns inte riktigt lika synd om henne för att hon inte får gå med de andra i sommarhagen. I kväll har det tagits nytt blodprov på henne också så i nästa vecka får vi förhoppningsvis beskedet vi LÄNGTAR efter: att hon kan sättas igång mer på allvar - d v s inte längre bara i skritt. Håll tummarna för det!!!

Ännu ett genombrott på "travområdet"!!!

Idag fick Hamingja och jag trevligt sällskap av lillebror Hektor och Sylvia på vårt träningspass! Vi red "midsommarrundan" och även om det inte var jättehögt tempo så blev Hami rejält svettig i värmen. Jämfört med Láras "björnpäls" har Hamingja inte sett särskilt långhårig ut. Men nu när Lára är klippt inser jag att även Hami - precis som de andra Mariebäckshästarna - hunnit sätta en hel del vinterpäls om än i mer "normal" grad än det The Queen satsat på. Sylvia har redan klippt Hremsa på hals och bogar och det är definitivt läge att göra detsamma på Hamingja!

Längs Torrbergsvägen red vi tölt i friskt tempo - så friskt att det låg på gränsen till vad unge Hektor ännu klarar av. Efter en stund lät Sylvia honom därför gå över i trav. "Skrytmånsar!!!" sa jag. "Vaddå, undrade Sylvia illmarigt, "Det är väl bara att ge en travsignal så travar hästen?!" Men hon visste ju lika väl som jag att Hamingja inte skulle gå över i trav på rakt spår i det här läget när hon dessutom "sprang ikapp" med Hektor.

När vi skrittat och galopperat tillbaka genom skogen och kom ut på lilla skogsvägen tillbaka till stallet nyttjade jag vändplanen till att lägga en volt och vi gjorde en klockren igångsättning i trav! Mycket nöjd lät jag Hamingja trava hemåt - men väldigt snart var det som att hon "drog i handbromsen". Huvudet åkte upp när hon började spana efter något samtidigt som hon blev så spänd att traven snabbt var ett minne blott... När Sylvia och Hektor kom ikapp reagerade han på samma sätt - och plötsligt plaskade det till och ett MONSTER kom upp ur diket vid vägen! Men det visade sig bara vara "mördar-Asta" (världens snällaste hund) som tur var!

Mot bättre vetande gjorde jag ett nytt försök till travövergång, denna gång på rakt spår, men Hamingja valde - förståss - att tölta. Nästa försök gjorde jag från en minivolt. Det brukar ju ofta fungera, men nu blev det galopp istället. Av någon anledning fick jag ändå för mig att göra ett nytt försök på rakt spår - och plötsligt var Hamingja och jag helt överens om valet av gångart!!! När vi är så här nära hem brukar dragningskraften från stallet vara så stark att hon inte har tid med trav - och nu hade vi ju dessutom ett sällskap som hon ville skynda sig före... Men PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Verkligen ett genombrott på "travområdet"!!! (Det gäller ju att glädja sig åt det lilla!!!)

Lára fick utökad hage idag - så nu har hon liiite mer grönt att beta. Stackars gumman som missat nästan hela sommarbetet... Om jag bara visste vad det är hon ätit... och om hon bara förstod att hon ska låta bli att äta den växten i fortsättningen!!! 

Lára får lätta REJÄLT på "klädseln"!

Lára har satsat rejält på riktigt tidig vinterpäls i år och med det kalla vädret vi haft hela sommaren kändes det säkert som en bra idé till att börja med. Redan för tre veckor sedan, när Elisabeth skulle assistera med att ta nya blodprover på Lára, var det gränsfall om det skulle gå att ta prov utan att klippa henne på halsen först. Och sedan dess har pälsen hunnit växa ÄNNU mer så när vi nu plötsligt fått den efterlängtade sommarvärmen och dessutom en rejält fuktig sådan måste Lára ha ångrat det här med vinterpälsen mer än en gång...

Till veckan ska nytt blodprov tas - förhoppningsvis har nu även det sista värdet, som fortfarande var aningen förhöjt senast, ha hunnit återställas. I så fall kan hon börja sättas igång igen mer på allvar, d v s mer än bara skritt. Och om värmen håller i sig är det ju bra om hon inte behöver "jogga i dunjacka"! Så idag hjälpte jag henne att "lätta på klädseln"!

Först blev det en rejält schamponering i spolspiltan - något som uppenbarligen var SKÖNT - för fröken extremkittlig stod hela tiden blick stilla trots att jag borstade henne mothårs med en tvättborste. Inte ens när jag på detta sätt skrubbade henne under magen såg hon någon anledning att protestera - hon bara njöt!

Lára fick sedan stå i en box för att torka medan jag red Hamingja. P g a värmen har blivit en hel veckas vila för henne sedan förra söndagens långtur med gänget på Holmen. När jag åkte till stallet på morgonen idag var det tät dimma och bara 15 grader, medan jag "badade" Lára hann det klarna upp men den riktigt fuktiga värmen klarade vi oss undan under första delen av ridpasset i alla fall.

Hamingja visade väldigt tydligt att hon ville rida upp bakom vägbommen och sedan vägen till höger - alltså bort mot Torrbergsvägen och jag lät henne bestämma. Först värmde vi upp i tölt - vilket hon ju älskar att göra på hellånga tyglar med nosen i backen. Men hon har ju egentligen alldeles för lätt för att gå rak med lång hals, så jag fokuserade på att böja henne ordentligt - f f a i högersidan - även om det innebar en lite kortare hals.

När vi lämnade vägen och red ut i skogen hände det: jag bad Hamingja om trav och fastän jag inte gjort en volt utan red rakt fram så började hon direkt trava! När detta sedan upprepats TRE gånger till vågade jag inte prova fler gånger - men konstaterade att det nog är läge att köpa några lotter idag!!!

När vi sedan travade till höger längs Torrbersvägen kunde jag driva henne fram mot bettet till en riktigt härlig bärighet - så HÄFTIGT det är när hon inte bara rusar iväg!!! Vi passerade avtagsvägen till galoppbacken utan att svänga in - nu hade det blivit rejält varmt och fuktigt igen så jag tyckte det skulle bli onödigt ansträngande för henne att galoppera där. Istället tog vi en galopp längs vägen innan vi vände hemåt igen.

Som alltid lät jag henne börja hemvägen i skritt på långa tyglar. I början av vårt liv tillsammans var det för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan - när vi hela tiden tänjde på gränserna för hur långt ut i det okända hon vågade sig med sin nya människa på ryggen. Och numera är det ett bra tillfälle att befästa "off-knappen" under ridpasset!

Hamingja hade ju redan fått bestämma åt vilket håll vi skulle rida idag och när hon nu, istället för att skritta raka vägen hemåt, vnu ille svänga in längs en liten skogsväg lät jag henne än en gång få sin vilja fram. Hon som från början tyckte det var besvärligt och t o m obehagligt att gå ute i terrängen... För att vänja henne vid detta har jag därför försökt att i alla fall ta skrittpauser i terrängen de flesta dagar vi rider och nu märker jag mer och mer att hon t o m börjat tycka det är roligt!

Den lilla vägen hon nu valt har hon mig veterligen aldrig gått längs tidigare. Men när den slingrat sig fram genom skogen och uppför en höjd började jag känna igen mig - här har jag och Eva ridit en gång för många år sedan - antagligen med Feykir och Geisli. Vägen slutar uppe vid en jaktstuga och där vände vi och Hamingja skrittade lika belåtet tillbaka ner igen. Och jag hann än en gång konstatera att de fårtickor som växte längs skogsvägen såg VÄLDIGT fina ut... synd att det är lite svårt att stoppa svamp i fickorna!

Tillbaka nere på Torrbergsvägen gasade vi på igen - denna gång i tölt - så när vi kom till stigen som leder tillbaka till stallet var Hamingja REJÄLT svettig i värmen. Men då fick hon skritta hela vägen tillbaka hem. I stallet väntade en upprörd Lára - med sitt övertydliga kroppsspråk visade hon att det INTE var OK att lämna henne på detta sätt ensam inne i en box!!! :-O I vanliga fall brukar hon passa på att vila vid de tillfällen hon står i box och nu borde ju det svala stallet dessutom vara så oerhört mycket behagligare än den fuktiga, tryckande värmen ute... Men här handlade det visst om PRINCIPEN...!!!

Och när jag istället för att genast släppa ut henne i hagen band upp henne i stallgången började ögonen nästan skjuta blixtar och hon trampade runt på stället mycket irriterad... men direkt jag plockat fram klippmaskinen och började klippa stod hon helt stilla! Hon rörde sig sedan inte ur fläcken under hela tiden jag klippte - uppenbarligen var det riktigt skönt att bli av med den tjocka pälsen! Matte lyckades alltså "samla några poäng" från The Queen - och med tanke på de blickar hon gav mig några minuter tidigare kändes det som att jag kunde behöv de där "poängen"!

Under tiden jag klippte Lára fick istället Hamingja "stå i en box och mögla" - något hon till skillnad mot Lára aldrig brukar uppskatta. Men efter att hon fått en snabb dusch i spolspiltan efter det svettiga ridpasset ville jag att hon skulle hinna torka lite innan jag sprayade myggmedel och släppte ut henne i hagen. Så nu var det istället Hamingja som skickade upprörda blickar åt mitt håll - medan Lára njöt av att bli klippt. Det är verkligen inte lätt att hålla sig populär i alla läger...!

Holmen-söndagen i repris - igen!

 Så här glad är jag när jag får vara på utflykt med min Hamingja!

 Där det finns hästar finns det i regel hundar - här fina Vilja!

 Hela gängen (nästan) igen!!!
"Roligt att islandshästarna finns i så oerhört många olika färger...!" ;-)

Anneli och Fina

På den här bilden är Fina SÅ lik Fias tidigare häst Lukka - eller hur Fia?!!

Avslutningsvis: lilla Hamingja, den finaste av dem alla!!!

Fler bilder från besöket på Holmen i söndags!

De har inte bara FANTASTISKA ridvägar på Holmen utan också ett JÄTTEFINT stall!!!

Madde och Penni

Anneli och Fina

Saeta

Johannes och Bjarkur

Agnes och Robur 

Allra finaste Hamingja-hästen!!! Visst syns det hur modig hon är?!!

Det var verkligen en helt fantastiskt rolig dag i söndags - både att träffa alla trevliga "hästkompisar" och inte minst att Hamingja dessutom hanterade den nya miljön långt över förväntan!!! Min duktiga, MODIGA häst!!! (För som Lille-Skutt i Bamse sa: "Det är ju ingen sak att vara modig för den som inte är rädd!") 

Men det var ju rätt så ansträngande för den här skröpliga kroppen jag dras med, så matte har behövt två vilodagar efteråt. Och det har nog inte skadat för Hamingja att vila dessa dagar heller - hon var nog rejält slutkörd både fysiskt och mentalt! Men mattes vilodagar har som tur var bara delvis drabbat Lára - igår fick hon vara ute på ridtur i skogen med Malin!

Inom de närmaste dagarna hoppas jag få besked från veterinären att vi kan börja "trappa upp" Láras igångsättning genom att låta henne börja tölta lite successivt också. Och om hon blev JÄTTEGLAD när hon fick börja komma ut och skritta så är det ju ingenting med hur MEGAJÄTTEGLAD hon kommer att bli när hon får börja springa igen! Det är ju mesta turbo-tanten vi talar om här!!!

Hamingja upptäcker ett parallellt universum!!!

Nästan hela det glada gänget från dagens HÄRLIGA ridtur i : Annelie och Fina, Agnes och Robur, Madde och Penni, Johannes och Bjarkur, jag och Hamingja samt Sussi och Háleggur. Bara Gunilla och Saeta saknas på bilden.

Idag hände det nämligen MYCKET spännande saker! Hamingja och jag tog färjan för att vid Holmen (där Miduriterna Agnes och Gunilla bor) sammanstråla med ett gäng för att rida ut tillsammans! Ännu en spännande erfarenhet för lilla Hamingja som inte ens har vetat om att det finns någon värld utanför Mariebäck!

När Hamingja klivit ur transporten och såg sig omkring med STORA ögon kunde hon dock ganska snart konstatera att hon nu hamnat i ett parallellt universum, för här träffade hon Sussi (bilden) och Madde som båda hade sina hästar i Mariebäck tidigare, samt Agnes, Gunilla och Annelie som brukar rida kurs i Mariebäck!

I täten nyblivna Svenska Mästarna i T2J: Agnes och Robur!!!

 Gunilla och Saeta

Det tog inte lång stund att konstatera att det jag hört innan om deras FANTASTISKA ridvägar verkligen inte var någon överdrift! Vi var ute i nästan två timmar och hann med låååånga galopper och massor av tölt. Och Hamingja imponerade verkligen på matte! Trots att det var hur mycket nytt som helst på en gång blev ridturen hur odramatisk som helst! De tidigare problemen med att hon så lätt blivit rädd för andra hästar så snart de inte skrittat märktes t ex inte över huvud taget - trots att vi aldrig tidigare ridit med så här många andra ekipage samtidigt! 

Och när de andra red ut i en liten sjö överträffade Hamingja verkligen sig själv! Med moraliskt stöd av Gunilla och Saeta vågade hon sig tillslut ner i vattnet och följde efter de andra - trots att hon tyckt det varit så oerhört obehagligt med allt blött och vi aldrig haft tillfälle att gå ner i så här djupt vatten tidigare! Vilken TUR att Sussi hade närvaro nog att fota oss så att det finns bildbevis!!!

Efter ridturen fick Hamingja låna en hage, där hon ägnade sig åt att flirta med Bjarkur på andra sidan staketet. Det verkade uppstå en ömsesidig attraktion där! Under tiden satt vi ryttare ute i solen och njöt av gott fika - och alla var vi eniga om att detta måste vi göra om fler gånger!!!

Tack vare att Johan dök upp och fotade oss innan vi red iväg har jag MASSOR av fina bilder från idag - fler kommer här i bloggen framöver. 

Lördagsmys!

"Häääärligt!!!" tycker Hamingja.
Och så mycket som hon rullar sig skulle man nästan kunna tro att hon var skimmel (vit)!!!

I kväll blev det lördagsmys med mina härliga hästar! Först red jag Hamingja på en riktig omväxlande tur! Började med tölt längs bilvägen mot Avan men redan efter första lilla backen tog vi in höger och följde skogsvägen som går en bit upp på bergssidan parallellt med bilvägen tillbaka. Efter att ha varvat mellan höger och vänster galopp skrittade vi förbi jaktstugan tillbaka ner på bilvägen. 

Sedan blev det "Reynir-tölt" längs vägen bort till korsningen vid sjön. Då fokuserade jag på två saker: dels att Hamingja skulle hålla lite längd på halsen och dels att matte skulle slappna av i axlarna. Det senare är SVÅRT - en del i min sjukdom är ju att jag så lätt blir spänd i musklerna och sedan inte kan slappna av igen - men sedan jag började fokusera på detta lyckas jag ända sakta men säkert liiite bättre i alla fall!

Efter att ha skrittat på minivolter i korsningen vid sjön inledde vi hemvägen i skritt på hellånga tyglar. "Sköööönt!" tyckte Hamingja som verkligen slappnade av och sträckte ut hela låååånga halsen! Det blev en lång skrittpaus innan vi tog oss an samlad skritt och arbetstempo tölt. När matte dessutom hade "tagit i med hårdhandskarna" (d v s smackat en gång) bar hon verkligen upp sig bakifrån och kom upp ordentligt med bogarna. Det är inte så långa sekvenser vi får till det - men tillräckligt för att matte ska bli ordentligt "Haminga-hög"!!!

När hon sedan fått sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt i långsam tölt en stund kunde fröken t o m tänka sig att trava lite, fast jag inte ens bad om traven från en volt! Plötsligt händer det! Men sedan dök det upp en bil och då blev det tölt igen... 

Lára skyndade fram till grinden när hon såg oss komma in på gården - det var ingen tvekan om att hon tyckte det var hennes tur nu! Och The Queen fick sin vilja igenom! Vi skrittade också ner till bilvägen och tog vänster mot Avan. Men sedan red jag ner i terrängen på vänster sida av vägen och följde bäcken. Oj, vad Lára njuter av att få komma ut och röra på sig lite!!! Och matte njöt av att se sin glada häst!!! Dessutom porlade bäcken så mysigt i bakgrunden - det ljudet skulle man kunna spela in och ha som "avslappningsljud" när man vill somna!

När Lára och jag kommit till det ställe där vi brukar rida upp på bilvägen igen för att fortsätta mot Avan vände vi istället och red samma väg tillbaka. När vi nu  måste hålla oss till skritt kändes det SÅ mycket mysigare att vara ute i terrängen! Till veckan ska veterinären vara tillbaka från sin semester och då hoppas jag få klartecken att börja låta Lára tölta lite också!

Sammanfattningsvis en RIKTIGT mysig lördagkväll med hästarna! Och när jag nu sitter och skriver detta känner jag redan att jag längtar efter att få rida igen! Tala om beroendeframkallande - och bättre "drog" finns inte!!!

Lára utstrålar HARMONI!!!

I vanliga fall kan jag inte ens försöka smyga förbi Láras hage utan att hon får syn på mig och genast SKYNDAR till grinden med förhoppningen att vi ska rida... Men idag stod hon bara nöjd i solen borta vid staketet och hela hon utrålade HARMONI! Förklaringen: Eva hade redan ridit henne under förmiddagen! The Queen var så nöjd med livet att inte ens det faktum att matte stannade till vid grinden och fotade fick henne att lämna sin "solhörna"!

Lite senare var jag ute i hagen och pysslade om henne lite. "Tänk att TVÅ människor har fjäskat för dig idag - det är väl inte illa?!" tyckte jag. "Vadå - det är väl ändå minimum...?!" menade The Queen...! I morgon åker Eva tillbaka till Förenade Arabemiraten igen - och vad kunde väl vara ett bättre sätt att avsluta sin Luleåsemester än med att rida lycko-Lára?!

Men jag får ju stanna kvar här hos mina FINA hästar, som tur är! Och även om Eva ridit den ena så hade jag ju den andra kvar! Hamingja och jag red mot Avan idag, det vi numera kallar "Reynir-rundan". Den här gången med "gasa på-tölt" bort till kalhygget och efter skritt och trav genom skogen red vi tölt med mer samling på hemvägen. Nu när Hamingja börjat förstå vad som förväntas av henne i "gasa på-tölten" försökte jag länga halsen mer - för att hon även där skulle bära upp sig på ett bra sätt.

Under hemvägen stannade vi också till vid lilla "badsjön" där hon fick plaska runt en stund och vattenträna. Idag var hon så avslappnad att hon t o m satte ner mulen och nosade lite i vattnet. Men hon gjorde inte som Litlamin vid sin första "vattenträning" på samma plats: stoppade ner huvudet till dess ögonen bara var precis över vattenytan och det flera gånger t o m!!! :-O  Tänker hon bli den första dykande hästen??! :-D

Tillbaka ute på bilvägen avslutade vi träningspasset med arbetstempo tölt. JOBBIGT tyckte Hamingja, men hon var riktigt duktig och bärigheten blev bitvis mkt trevlig! När jag sedan gav hellånga tyglar sträckte hon belåtet ner nosen i backen och töltade hemåt med belåtna frustningar.

Kvällen avslutades sedan på Kitchen & Table - Marcus Samuelssons restaurang högst upp i Clarion Hotel. Tillsammans med Eva, hennes mamma och svägerska - och även Johan fick vara med. I morgon bitti åker Eva alltså tillbaka till Al Ain, Förenade Arabemiraten. Vad vi kommer att sakna henne...!!! 

Ovanligt många hästar att välja på!!!

Idag hade jag OVANLIGT många fina hästar att välja på! Hremsa, Hamingja och Litlamin stod alla redo vid grinden till stohagen när jag skulle hämta Hami! Och observera att det faktiskt även finns en fjärde häst i bild: skuggan av Hektor som stod bakom mig och nosade i mitt hår medan jag fotade! (Man går igenom valackernas hage för att komma till stohagen.)

Med så många jättefina hästar att välja på var det ju otur att jag hade ett så späckat schema... Hovslagaren skulle nämligen komma och sko Lára och jag ville hinna rida både Hamingja och henne innan dess, så någon fler skulle jag definitivt inte hinna med. Det kändes allra viktigast att rida Lára - för att hon inte skulle vara allt för understimulerad när det var dags för hovslagaren, så att hon blev tvungen att hitta på en massa hyss. Men just därför ville jag också att hon skulle vara så "nyriden" som möjligt - särskilt som vi ju bara skrittar nu - så jag började ändå med Hamingja.

För att göra något helt annat än igår (då vi tränade arbetstempo tölt på ridbanan) samtidigt som det behövde vara ett ganska kort men intensivt ridpass bestämde jag mig för att rida galopp- resp travintervaller längs ena skogsvägen bakom vägbommen. Efter lite inledande trav red vi sedan höger galopp hela vägen upp till vändplanen.

Tydligen hade det planterats skog på hygget intill för det låg några skogsplantkartonger kvar på vändplanen. Och de blänkte OTÄCKT vita i solskenet, tyckte Hamingja... Men det behövdes faktiskt bara lite övertalning för att få henne att gå fram och ta sig en närmare titt. Och sedan var det inget mer att bry sig om! Duktiga, modiga tjejen!!!

Efter lite skritt på volt använde jag volten även till travövergång och sedan travade vi tillbaka hemåt. Oj, vilket tryck hon hade i bakbenen!!! Samtidigt som hade trevlig längd på överlinjen och kändes helt lösgjord - den traven hade jag gärna velat rida på tävling!!!

Tillbaka där skogsvägen delar sig i två vände vi tillbaka och galopperade än en gång bort till vändplanen - denna gång i vänster galopp. Än så länge har jag inte kommit till det läget att jag vågar börja driva i galoppen - det går undan alldeles tillräckligt ändå! Jag fokuserar bara på att ställa lite höger-vänster för att hon ska vara avslappnad i nacken. Men hon blir allt lugnare i galoppen, några rivstarter a´la trampa av sig framskorna brukar det inte behöva bli. Så snart kanske jag även kan börja driva lite för att samla henne mer i galoppen.

När vi åter travade från vändplanen tillbaka hemåt kändes traven ÄNNU bättre än förra gången! Vilken härlig bärighet - jag visste inte ens att det finns sådan trav! Min fantastiska PÄRLA till häst!!! Nu när jag börjat lära mig att följa med i hennes enorma travsteg blir hon mycket mer avslappnad också - jämfört med när matte bara studsade runt och fick henne att stresstrava...

Tillbaka i stallet blev det ett snabbt hästbyte (och lite vatten till genomsvettiga matte). Sedan skrittade Lára och jag samma väg som jag nyss ridit med Hamingja. Det var nog tur för mig att Lára bara ska skrittas - för efter all trav och galopp på Hami hade jag inte orkat ett ansträngande ridpass till. Men nu var det ju bara mys med lyckohästen i solskenet!

Framme vid vändplanen hände dock något oväntat... Hamingja hade ju tidigare överraskat med att så snabbt komma fram till att vita pappkartonger inte äter hästar - inte ens om de ligger kvarlämnade på "vår" vändplan. Och nu överraskade Lára - fast tvärt om! Det blev så oerhört tydligt hur understimulerad stackars arbetsmyran blivit under sin konvalescens och i desperat behov av att det faktiskt HÄNDE något. För nu bestämde hon sig för att vita pappkartonger på marken är en LIVSFARA! :-O

"T o m Hamingja vågade gå fram och titta på dem!!!" försökte jag lugna, men Lára lät sig inte luras så lätt utan tog istället ett STORT skutt åt sidan precis i tid för att undkomma när kartongerna gjorde ett utfall mot henne. (Eller skulle ha gjort, ifall hon inte redan hoppat undan?!) Hennes MYCKET förvånade matte fick helt enkelt hoppa av och själv gå fram till kartongerna för att "tämja" dem. Och tama kartonger skrämmer inte ens en extremt understimulerad arbetsnarkoman-häst!

Det blev 45 minuter skritt för oss idag - och vi kom tillbaka till stallet lagom för att Lára skulle hinna äta sin betfor innan det var dags för hovslagaren. I vanliga fall brukar hon nöta en hel del på skorna så här års, men eftersom hon till för en vecka sedan bara gått i hagen kunde han faktiskt slå på samma skor igen sedan han verkat hovarna.

Hovslagaren brukar alltid skryta över Láras fantastiska hovkvalitet. Så nu blev han väldigt förvånad när han hittade en hålvägg i den ena framhoven - och ännu mer förvånad när det fanns en hålvägg i båda bakhovarna också. Han frågade vad hon fått för mediciner, eftersom vissa sådana kan ge tillfälliga försvagningar av hovarna. Men han trodde inte det gällde vare sig kortison eller antibiotika, som är det enda Lára fått.

Kanske kan förgiftningen även ha påverkat hovarna? Jag ska fråga veterinären om det när hon är tillbaka efter semestern till veckan. För när hon alltid haft så jättefina hovar tidigare måste det ju bero på något att det plötsligt blir så här - särskilt som det var på tre av hovarna samtidigt. Nu var det bara väldigt små hålväggar som tur var, så hovslagaren bedömde inte att de skulle innebära några problem för henne. Och de var inte djupare än att de antagligen är borta när han verkat henne nästa gång.

Styrketräning!

Här om veckan behövde gräset utanför traktorgaraget klippas. Ett hårt jobb, men några måste ju göra det så Hremsa (skymd), Litlamin och Hamingja ställde upp!

Idag ägnade Hamingja och jag oss åt styrketräning - d v s samlat arbetstempo tölt - på ridbanan. Ofta blir det så att jag i stor utsträckning jobbar med en sida/ett varv i taget. Men idag försökte jag växla mer mellan varven för att på så sätt "få med mig" en bra känsla från ena varvet över i det andra.

Tyckte också att jag fick till en högre grad av samling i högervarvet än senast. Den största bärigheten kom dock även nu i vänster varv. Därmed blev det förstås också det mest ansträngande för Hamingja och när jag höjde svårighetsgraden lite till genom att styra in på volt i vänster varv tyckte hon att det fick vara nog. Hon bet tag i bettet och gjorde ett försökt att dra iväg - och det var bara med allra minsta möjliga marginal jag lyckades behålla kontrollen. PUH!

Men sedan accepterade hon mina hjälper och bjöd på riktigt trevlig tölt med hög bärighet när hon kändes hur mjuk och lösgjord som helst! Hon fick MASSOR av beröm förstås - och jag var SÅ nöjd med att dagens "frispel" fick sluta med en reaktion som jag kunde belöna!!! Efter detta fick hon sträcka ut i tölt på hellånga tyglar på volt - och det var ingen tvekan om att det uppskattades för hon frustade verkligen oavbrutet! Och ett mkt positivt besked att hon som nyss varit så ARG så snart kunde slå om till "mkt nöjd och avslappnad"!!!

Hamingja - och matte - fick alltså jobba rejält idag. Men Lára fick en vilodag. Det var visserligen den andra i rad, men innan dess hade hon ridits (skrittats) tre dagar i rad så jag tyckte inte jag behövde ha dåligt samvete över det. I morgon kommer hovslagaren för att sko henne och innan dess hoppas jag hinna rida båda mina fina hästar!

Hela familjen Niklasson på utflykt!

Hela familjen Niklasson på ridutflykt!!!

Endel av er känner känner säkert redan till att min man Johan rider regelbundet - en gång vart femte år! Men nu trappar han upp, för när han red idag var det var faktiskt bara tre år sedan sist! Vädret visade sig från sin bästa sida också: solsken, 20 grader i skuggan och ljumma vindar när vi skrittade iväg sedan Sylvia - som förstod storheten i denna händelse - förevigat oss med kameran.

Vi red den vänstra vägen genom skogen bort till Torrbergsvägen, följde denna till vänster och red sedan in längs en skogsväg till vänster igen där man kan skymta en jaktstuga uppe på en höjd. Men vi red inte upp till stugan utan passerade nedanför och red sedan upp på höjden längre fram och över ett hygge innan vi vände tillbaka igen.

Alla mina tre favoriter på samma bild - även om Hamingja bokstavligen bara är med på ett hörn..!

För Láras del är det ju bara skritt som gäller ännu - och hon verkar faktiskt riktigt nöjd med det, i alla fall så här i början när hon fortfarande har den tråkiga vilan i färskt minne. Och bara det faktum att hon får komma ut på ridtur - det BÄSTA hon vet - måste vara oerhört bra för hennes mentala hälsa!

Men även för Haminjga var detta en oerhört nyttig ridtur! Dels var hon säkert lite stel i musklerna efter gårdagens tvåtimmarstur med Elisabeth och Démantur - och då är ju naturlig stretching i terrängen det allra mest effektiva! Dessutom behöver hon verkligen bygga muskler över hela kroppen för att "växa i" sina långa ben och stora rörelser - och skritt är faktiskt den gångart då hästen använder allra flest muskler! Så skritt i terrängen blir alltså inte bara stretching utan även ett allsidigt styrketräningspass samt - inte att förglömma - oerhört nyttig koordinationsträning för lilla fröken som ju fortfarande har fullt sjå att hålla reda på alla sina ben!

När vi återvände till stallet, efter 1,5 timmes HÄRLIG ridtur ute i skogen, var vi nog lika nöjda alla fyra! Sylvia frågade om Johan ville anmäla sig till nästa Atlikurs - men han konstaterade att han redan kan det här så det är bättre att lämna platsen till någon som behöver lära sig mer! ;-) Och det är ju just den känslan som man får när man rider Lára - det känns som att man verkligen kan rida! Hon kallas ju inte lycko-Lára för inte!!!

Hamingja fjäskar - och Lára är...lycko-Lára!!!

För andra dagen i rad stod Haminjga och väntade vid grinden när jag kom ut för att hämta henne! Men hon har ju också haft mästarnas mästare (Lára) att lära av på detta område! Och matte smälte förståss som smör i solsken!

Och jag kunde belöna lilla fröken med en riktigt HÄRLIG långtur - för i sällskap med Elisabeth och Démantur var vi ute nästan två timmar! Förutom det trevliga sällskapet var det dessutom ett för mig efterlängtat tillfälle att få tryggt sällskap förbi mördarsvan-stället in i byn Alviksträsk. När Hamingja och jag har bara en gång tidigare ridit förbi det ställe där det stora traumat i hennes liv inträffade. I början av hennes inridningen blev hon så skrämd av några svanar som plötsligt flög upp där sjön går ända fram till vägen, att hon gick omkull och skadade sig. Vilket medförde att hon till skillnad mot alla sina halvsyskon från Sylvias uppfödning blivit en så ängslig och lättskrämd fröken.

I påskas passerade Hamingja och jag detta ställe för första gången, i sällskap med Eva och Lára. Det gick bra på vägen bort, trots att det var väldigt spännande för henne. Men sedan träffade vi på så mycket annat spänningsskapande inne i byn, bl a stora skogsmaskiner som avverkade precis vid vägkanten där vi i ett fall t o m var trångt att ta sig förbi, så när vi på hemvägen åter skulle passera "mördarsvan-stället" blev det helt enkelt för mycket för Hamingja som skenade hemåt...

Nu i sommar har hon ju äntligen börjat våga lita på mig i obehagliga situationer, men jag har ändå velat vänta med att rida där igen till dess vi hade tryggt sällskap med oss. För jag vet ju hur lite det behövs för att skrämma henne, f f a när vi är ute själva och det vore så onödigt om det råkade hända. Men idag hade vi alltså supersparring av Elisabeth och Démantur och då kunde det ju inte gå annat än bra! Och då var det ändå mördarsvanar på plats, en när vi red iväg och hela familjen mördarsvan när vi passerade på hemvägen. Men de höll till en liten bit ut i sjön och flög inte upp när vi kom.

Eftersom både Elisabeth och jag hade förmånen att bli "Reynir-inspirerade" nyligen så blev det en hel del tölt i friskt tempo idag, vilket hästarna förstås uppskattade! Inne i byn lämnade vi sedan bilvägen för skogsvägen som går in mellan de två sommarstugorna (numera båda gråmålade) på vänster sida av vägen. Det är en riktigt härlig ridväg som går långt in i skogen! Démantur och Elisabeth briljerade med att trava, men Hamingja hade inga som helst tankar åt det hållet utan vi fick hålla oss till tölt. Men det var ju fortfarande i friskt tempo - så hon fick verkligen jobba på!

Skogsvägen delar på sig en bit in i skogen och vi valde där att ta till vänster. När den sedan slutade i en liten glänta vid ett älgtorn och en gammal husvagn försökte vi leta oss fram genom skogen för att förhoppningsvis hitta den högra vägen och kunna rida den tillbaka. Fast vi visste ju inte alls om den går lika långt in i skogen - och när vi tillslut hamnade i riktigt snårig terräng vände vi och red tillbaka samma väg som vi kommit. Vi får utforska den högra vägen nästa gång! Men det hade förstås varit lite fiffigt om vi vid dagens ridtur använt någon form av GPS som visade hur vi ridit. För om vi nästa gång rider den högra vägen till dess den tar slut skulle vi ju då kunna se om det är en lång bit man behöver rida genom den snåriga terrängen eller inte. Är det nära vore det ju roligare att få rida runt!

Démantur har ju en GRYM ökad tölt, så när man rider med dem händer det ju att det går undan ordentligt...! Vid två sådana tillfällen idag gick Hamingja över i galopp, vilket delvis var mitt eget fel - för båda gångerna hade jag hamnat med vikten framåt trots att jag visste att det var viktigare än någonsin att sitta ordentligt på rumpan...!!! Men när jag skärpte till mig och korrigerade sitsen kunde jag båda gångerna lätt ta ner henne i tölt igen. Inte alls några tendenser från hennes sida att "springa iväg med mig" alltså!

Inför den sista biten längs bilvägen hade jag dessutom haft tillfälle att göra en volt med igångsättning i trav, så även vi kunde få trava lite! "Vilken FIN trav hon har!!!" utropade Elisabeth! Och det har hon ju verkligen, vilket gör det extra motiverat att träna massor på travövergångarna inför vår planerade tävlingsdebut till våren. För det vore ju extra trist om vi inte lyckades visa någon trav  på tävling när den dessutom är så fin!

Tillbaka i stallet var Hamingja så svettig att det ångade om henne! Men hon såg också MKT nöjd ut - så Reynir hade definitivt rätt när han sa att hon mår bra av att få jobba ordentligt! Även matte var rejält svettig, men medan Hamingja efter avsvampning fick stå i en box för att torka fick jag gå ut i hagen och hämta in Lára. För även The Queen skulle ju få komma ut och röra på sig idag!

Självklart stod hon redan vid grinden och väntade - och när vi en stund senare skrittade iväg var det med spetsade öron och under ett konstant, belåtet frustande! Idag tog vi den vänstra av skogsvägarna bakom vägbommen upp till vändplanen och tillbaka. Bara skritt förståss - men efter sin långa "husarrest" utan ridning tyckte t o m turbotanten att skritt dög hyfsat! Det var så HÄRLIGT att sitta på hennes rygg igen! (Eva fick ju ta premiärturen igår, så det här var mitt första tillfälle på hennes rygg på ett bra tag.) Ja, det var nog nästan så att jag frustade också!

HÄRLIGT pigg och glad Lára!!!

Eva är glad  och Lára är JÄTTEGLAD!!!

När The Queen äntligen får lämna sin "husarrest" måste man ju slå på stort och kalla in "mellanöstern-falangen"!!! Eva var glad över att få sitta på en hästrygg för första gången sedan i påskas, men gladast var förstås Lára!

Hamingja och jag skrittade tillsammans med dem genom skogen bort till Torrbergsvägen och det var verkligen härligt att se hur nöjd Lára var - trots att hon inte fick springa! Med spetsade öron gick hennes huvud hela tiden från sida till sida för att kunna kolla in allt jätteroligt och spännande (typ träd, buskar, stenar...) vi passerade! En tydlig kontrast till Hami som gick snett bakom Lára, med öronen lojt hängande ut åt sidorna och uppenbart njöt av att någon annan höll koll på alla faror...!

Framme vid Torrbergsvägen delade vi upp oss, eftersom Lára bara får skritta ännu medan Hamingja behöver jobba ordentligt. Hami och jag följde grusvägen till vänster i snabb tölt. Jag hade inte tänkt rida så långt, men det var ju så roligt så jag tänkte hela tiden "bara lite till". Redan efter en stund hade jag börjat aktivera hennes överlinje i det högre tempot - så att hon fick jobba både med flåset och musklerna. Och strax innan vi kom fram till vändplanen där vägen slutar var hon faktiskt tillräckligt trött för att frivilligt gå över i trav - på rakt spår! Det har ALDRIG hänt förut!

Hemvägen inleddes med en längre skrittpaus innan jag övergick till tölt i ett lägre tempo och med betydligt mer samling. Och efter lite inledande protester var Hamingja med på noterna, även om man märkte att det var rejält jobbigt för henne. När vi åter sammanstrålat med Eva och Lára skrittade vi tillbaka genom skogen hem till stallet. Vid det här laget var Hamingja rejält trött, medan Lára förstås bara blev mer och mer upplivad, så Eva fick gång på gång göra halt och invänta "bromsklossarna" som hamnat på efterkälken.

Så HÄRLIGT det är att få se sin lycko-Lára så pigg och glad igen! 

Turbo-tanten (snart) tillbaka!!!

Lycko-Lára - nästan helt återställd redan!

Konstaterade här om dagen att Lára ser så oförskämt frisk ut - och nu visar det sig att hon är just det också!!! Idag kom nämligen den nya provsvaren och nästan alla levervärden var helt återställda!!! Bara ett av dem avvek lite fortfarande och om jag förstått saken rätt är det ett som alltid brukar ta lite längre tid på sig att återställas än övriga.

Jag som var så orolig för att bli tvungen att avliva min fina häst... och istället kan vi börja skritta igång henne så smått!!! Och om jag är lycklig så är det ju ändå inget mot vad Lára kommer att vara när hon ÄNTLIGEN, med ryttare på ryggen, kommer att få skritta ut från gården igen!!! Synd bara att jag inte hinner ut redan i kväll... men i morgon Lára-gumman, i morgon...!!!

Back to ridbanan!

Pippilotta, Viktualia, Rullgardina, Efraimsdotter Långstrump...?! 

Hamingjas man hade åter börjat falla över lite på vänstersidan längst upp på halsen - och innan Sylvia hunnit anmärka på denna uppenbara vanskötsel från min sida skyndade jag mig att göra några "pippilotter" vilka förhoppningsvis ska återställa ordningen igen! För om hästen inte har sådan man att man kan ha den delad hela vägen så ska den hålla sig på en sida - har jag tidigare fått höra...!

Idag stod träning på ridbanan med fokus på samling i tölt på schemat för Hamingja - och att det var två veckor sedan senast märktes ganska tydligt... Sedan Reynir-kursen har vi ju främst ägnat oss åt att rida på i ett högre tempo i tölten - för att hitta "flytet" där. Vilket kom helt rätt i tiden för oss som innan dess fokuserat väldigt mycket på arbetstempo och samling. Men nu var det hög tid för mer varierad träning igen! 

Jag hade lite begränsat med tid idag, så det blev ett ganska kort men riktigt intensivt pass på ridbanan. Efter uppvärmning i trav och skrölt på volt med riktigt lång hals och sedan tölt i lite högre form längs spåret var det dags att börja ta i ordentligt! Började i högervarvet och varvade samlad skritt med halt, ryggning, mer samlad skritt och övergång till långsam tölt. Och tyckte det gick ganska hyfsat. 

Men det var när vi övergick till vänstervarvet som det verkligen började "hända grejer"! Uppenbarligen lyckades jag betydligt bättre med att "komma åt" henne - för Hamingja blev ARG och förutom piskande svans kom det flera rejäla "psykbryt" när hon verkligen försökte springa iväg med mig, bort från allt arbete. Men mellan dessa utbrott kom det sekvenser då jag hade henne mellan hand och skänkel och hon bar upp sig på ett HÄRLIGT sätt i tölten!!! Ingen tvekan om att vi ska fokusera på samling oftare än en gång var annan vecka alltså!!!

När jag skulle byta till rent schabrak inför dagens ridpass ville Hamingja ABSOLUT ha Burberry-outfit. "...and who am I to disagree"?!!! (som Eurythmics brukar uttrycka saken.) Lilla-Fröken har uppenbarligen riktigt god smak!!! Synd bara att inte schabraket är ännu längre på sidorna så att det dolt mer av sommarmagen... Bilden är dessutom fotad efter ridpasset, när magen ändå dragit ihop sig lite... (Det är därför sadeln ligger så långt fram också - den gled fram under hennes "psykbryt". Och eftersom de kom i slutet av ridpasset brydde jag mig inte om att sadla om, för så snart vi enats om arbetstempot var det dags att varva ner och avsluta.)

Konditionsträning

"Jag är lite upptagen just nu matte... kom tillbaka senare!"

Idag hade jag oturen att komma till Mariebäck "mitt i maten"... i alla fall tyckte Hamingja det! Hremsa och Litlamin var uppe vid stallet, men till min förvåning syntes inte Hamingja till... Först blev jag ju orolig att hon var sjuk/skadad - för annars brukar hon minsann hålla sig till flocken. (Däremot är det inte allt för ovanligt att storasyster Hremsa stannar kvar ensam nere på betet när de andra går upp till stallet.) 

Och ÄNNU mer förvånad blev jag när jag sedan hittade henne! Nere i den allra blötaste delen av sommarbetet stod lilla fröken "jag vill inte bli blöt och lerig om fötterna" och såg så nöjd ut! :-O Har verkligen vår "vattenträning" i det lilla sandtaget haft en så revolutionerande effekt redan?!

Idag hade jag planerat att rida bort till Torrbergsvägen och galoppbacken för lite konditionsträning. Jag hade tänkt rida vägen över den högra vändplanen och in i skogen där bort till grusvägen, men fick ett infall och tog istället in till vänster strax innan vändplanen för att ta den vägen genom skogen istället. Och detta infall visade sig vara VÄLDIGT tursamt för Hamingja! 

Precis när vi svängt av in till vänster hör jag nämligen vinande ljud bakom mig - som av riktigt stora fågelvingar. Och när jag vände mig om såg jag två riktigt stora gäss som uppenbarligen befunnit sig på vändplanen och nu flugit upp vid åsynen av oss. Hamingja såg dem aldrig och kopplade uppenbarligen inte heller ljudet till fåglar - så med minsta möjliga marginal slapp hon bli medveten om att ENORMA mördarfåglar inte bara finns borta vid sjön utan även kan dyka upp mitt ute i skogen! :-O

Det var förståss rejält blött i skogen bitvis, efter det ständiga regnandet denna sommar. Men detta bekom inte Hamingja mer än att hon ville ta omvägar runt de största pölarna. Kontrasten mot hennes tramsande (och skoavtrampande) här tidigare i sommar var ENORM - vattenträningen HAR verkligen haft effekt redan!!! Och terrängtravträningen också - för längs de sträckor vi inte höll oss till skritt kunde hon faktiskt trava så lugnt att hon avpassade stegen efter terrängen! Det går framåt!

Framme vid Torrbergsvägen fick hon sträcka ut i snabb tölt en liten stund och när vi sedan nådde galoppbacken red vi vänster galopp hela vägen upp. Uppe på krönet var hon REJÄLT flåsig, men vi hittade ett ställe i skuggan där det också fläktade skönt så vi stod där en lång stund för att hon skulle få "blåsa ur" ordentligt. Jag har läst att islandshästar har rörligare bröstkorg än andra hästar - vilket gör att de kan "blåsa ur" mer effektivt. Att en islandshäst verkar flåsa mer än en annan häst vid samma ansträngning behöver alltså inte alls bero på att den skulle ha sämre kondition!

Min målsättning är att successivt utöka antalet vändor i galoppbacken i takt med att Hamingjas kondition förbättras. Men jag tyckte fortfarande att det tog lite för lång tid för henne att återhämta sig efter det första galoppintervallet. Fast jag ville ändå träna högergaloppen lite också - så det fick bli en kompromiss: höger galopp uppför halva backen, innan vi åter skrittade ner igen.

Tillbaka på Torrbergsvägen gjorde jag en ny liten volt med igångsättning i trav, som om vi skulle ha tagit oss an galoppbacken en tredje gång. Men istället styrde jag längs vägen tillbaka hemåt. Och då blev det åka av! Lilla fröken hade visserligen lyckats anpassa tempot till terrängen tidigare under ridturen. Men nu var det grusväg och hemväg - så nu var de ENORMA kliv som gällde! Tur att jag har hunnit träna mycket på att rida trav - för några månader sedan hade de där stegen kastat mig ur sadeln!

När vi var tillbaka i stallet igen fick stackars Hamingja stå och mögla i en box i EVIGHETER med ALLDELES för liten portion betfor, medan matte pysslade med Lára. Som i sin tur numera verkligen uppskattar all uppmärksamhet hon får - hon kan t o m tänka sig att gosa lite ibland! Och när jag hämtat en säck hö för att fylla på hennes hönät på plats i hagen var hon VÄLDIGT hjälpsam!

Nu är jag bara SÅ Hamingja-hög, skulle ha god lust att åka tillbaka till stallet igen och rida en gång till nu GENAST!!! Men redan i morgon ska jag få rida igen - lyllo mig!!! Då är planen att träna samling, på ridbanan, för det var ett tag sedan sist. Reynir tyckte visserligen "Hon behöver inte träna samling - hon är en femgångshäst!" Men jag håller faktiskt inte riktigt med honom där... och när man har turen att äga en häst med sådan bärighet i tölten vill man ju förståss njuta av det!!!

Till världens ände med Sylvia och Hremsa.

Mattes FINA Lára!!!

I Mariebäck kom alltid lika positiva Lára mig till mötes i hagen: "Ska vi rida idag??!!!" Tyvärr var det ju inte så, men inom den närmaste veckan får vi i alla fall provsvar som visar hur hon egentligen mår. Fram till dess får hon nöja sig med lite pyssel, att få hönäten påfyllda m m. Hon har faktiskt hunnit sätta lite vinterpäls redan - men det är säkert en reaktion på att hon inte varit riktigt frisk. Kanske påskyndat av det osedvanligt kalla och regniga vädret också... Förvåningen var STOR när jag hörde att Luleå vunnit en förkrossande seger i solligan den senaste veckan! Och när chocken börjat lägga sig började man ju undra hur vädret i så fall varit i resten av landet...?!! :-O

När jag hämtade upp stoflocken från betet (jo, jag kallar den fortfarande för "flocken" trots att den bara består av tre hästar just nu...) hittade jag också en tappsko. Och - kors i taket - det var INTE Hamingjas! Istället var det Litlamin som trampat av sig en sko den här gången - och det kändes faktiskt rätt bra att det någon gång händer andra hästar också...! Fast det var ju otur för Litla - annars skulle Sylvia ha börjat om att rida henne efter sommarledigheten just idag. Det var en MKT otålig och besviken liten fröken som parkerade vid grinden när hon lämnats kvar i hagen - mamma Lára upp i dagen!

Hremsa hade däremot alla skorna på, så för henne var det nu slut på sommarlovet. Och när vi fick sällskap ut med Sylvia och Hremsa kunde jag konstatera att det faktiskt (just nu) var lillasyster Hamingja som var den mer vältränade hästen! Vi red bilvägen bort mot Alviksträsk och för att det inte skulle bli allt för jobbigt för Hremsa tyckte Sylvia att vi skulle vända i korsningen vid sjön. Och jag påminde om att vi ju faktiskt ridit till världens ände - så det var ju inte en jättekort ridtur i alla fall!

I morgon blir det vilodag för Hami - men på tisdag hoppas jag på ridning igen. Jag längtar redan!!!

Äntligen ridit igen!

Nej, det går ingen nöd på Hamingja direkt...men söt är hon!

Halsfluss för matte gav en dryg veckas vila för Hamingja... som blivit onödigt rund om magen... (Note to self: Om jag bara insett tidigare att jag borde vara hemma från jobbet hade jag antagligen blivit frisk snabbare...) Men idag var det i alla fall åter hopp om livet och äntligen dags för ridning!

Trots vilodagarna var Hami tillräckligt avslappnad för att frustande gå med nosen i backen när vi skrittade iväg - en bra början! Jag valde vår "Reynir-runda" mot Avan och efter en inledning i långsam tölt på hellånga tyglar övergick jag sedan till Reynir-ridningen (högre form och friskt tempo). Hamingjas avslappning höll i sig och jag behövde bara stå ut med ytterst lite passtakt innan hon var helt ren i takten. Att jag hade fokus på att behålla avslappningen i armar och axlar - trots att jag ökat drivningen - gjorde förståss sitt till!

När vi skrittat och travat upp över kalhygget och ner genom skogen tillbaka till bilvägen vågade vi oss faktiskt på en liten galopp uppför backen, trots att det var hemväg. Men Hami rullade så mjukt över i galopp att det aldrig var någon risk för att hon skulle trampa av sig en sko. Och efter en lugn start gasade hon visserligen på en hel del, men gjorde aldrig något försök att springa hem med mig utan lyssnade snällt när jag ville sakta av igen.

Efter mer Reynir-tölt på hemvägen svängde vi in vid sandvägen för lite vattenträning i den lilla sjön som bildats där. Det var med viss tvekan lilla fröken gick med på att blöta ner hovarna, men sedan skrittade vi lugnt runt på en volt i vattnet en stund innan vi återvände hemåt.

Ute på bilvägen igen var det dags för samlad tölt - JOBBIGT - tyckte Hamingja! Och jag kände att det snart är dags för ett pass på ridbanan för att fokusera på detta lite mer. Men i morgon hoppas vi få sällskap ut av Elisabeth och Démantur, så ridbanan får bli någon dag i början av nästa vecka.