The eye of the tiger…!

Don´t mess with the tiger!!! (Look:en extra förstärkt med salva mot ögoninflammation.)

Lára inledde dagens ridpass med att verkligen briljera: i avslappnad skritt med låååånga kliv på hellång tygel! Det hände minsann aldrig för två år sedan…!!! Eftersom skritten är den gångart som är allra svårast att träna och förbättra (den tenderar ofta att istället bli sämre av träning t o m) tog jag tillfället i akt. Och när vi skrittat på hellång tygel nästan ända bort till infarten till gamla soptippen höjde jag dessutom kraven REJÄLT när jag började ta kontakt på tygeln men ändå ville fortsätta skritta. :-O

Det hela försvårades dessutom av att varje normalt tänkande ryttare för länge sedan hade insett att det var dags att börja springa - något Lára förståss var vänlig nog att upplysa mig om… Men efter några inledande trippande och stressiga steg hittade hon faktiskt tillbaka till den avslappnade skritten! Ordet briljera kändes dock inte lika användbart, eftersom hon föredrog "huvudet upp och ryggen ner" framför "lång hals och aktiv överlinje". Hade Atli varit med skulle hans "Påminn om formen!!!" ljudit över nejden mer än en gång - om man säger så.

Det var först när vi skulle passera platsen där Yvonne träffade på en björn en gång i tiden (när hon gick med Olivia i barnvagnen) som jag TILLSLUT erbjöd Lára trav. Och hennes omedelbara och belåtna frustningar var inte svåra att tolka som ett eftertryckligt "ÄNTLIGEN"!!!

I korsningen vid sjön passade vi på att göra "klockan" - d v s att vända runt framdelen med så mycket tvärning att hästen blir som en visare, med huvudet mot klockans mitt. Väldigt lösgörande när de får korsa bakbenen så pass mycket! Fast i Láras fall är egentligen den största svårigheten att hålla nere tempot - ökat tempo sidförande är ju en av hennes bättre grenar!

När vi red vidare längs vägen in mot stan stod fortsatt uppvärmning i tölt på schemat. Och när jag efter en skrittpaus gjorde en försiktig övergång just som hon sträckte ut halsen och frustade blev det verkligen tölt med mega-låååång hals! Atli brukar berömma oss i den övningen, men samtidigt påpeka att han aldrig kommer att bli nöjd - han kommer alltid att vilja ha ÄNNU längre hals. Men om han sett detta är frågan om inte t o m han tyckt att det var tillräckligt!

Solen sken hela tiden så härligt på oss och reflekterades dessutom vackert i sjöns is! Vid skoterklubben stannade jag till för att ta en bild på detta, när det inte längre var så mycket träd i vägen. Men precis när jag skulle trycka av blåste moln in och skymde solen… Typiskt! Vi fortsatte längs vägen ytterligare en stund innan vi vände hemåt igen. När vi åter passerade skoterklubben var solen fortfarande inte synlig.

Men när vi fortsatt hemåt dröjde det inte så länge innan solen tittade fram igen. Skämtade den med mig aprillo??!! Eftersom utsikten över sjön nu skymdes av träd vände jag tillbaka till skoterklubben för att få min bild. Men nu tyckte Lára det fick vara nog med dumheter för idag! Att stå stilla i flera sekunder för att matte skulle fotografera tänkte hon INTE finna sig i - hon hade ju faktiskt precis varit på väg hem!!! Jag var därför inte så förvånad när jag senare upptäckte att ingen av dessa bilder blivit skarp…

Efter all skritträning och uppvärmning blev det på hemvägen tillslut dags för arbetstempo tölt. Varvade övergångar från halt och rygga (med halvlätt sits) till tölt med att rida arbetstempo och göra halvhalter genom att "tänka rygga".

Efter varje skrittpaus fick jag dessutom träna på att korta upp tyglarna ÄNNU försiktigare än jag brukar och kombinerat med de små, små kramningarna som betyder "lååång hals" så gick det bättre och bättre att undvika "huvudet upp och ryggen ner-reflexen" som annars är så stark hos min häst.

Avslutade dagens sista arbetstempo-sekvens med att gasa på i ökad tölt. Efter denna urladdning (vilken som vanligt avslutades med en nedtagning med fokus på bibehållen bärighet och lätthet i handen) tog vi ännu en låååång skrittpaus innan hon fick sträcka ut överlinjen i trav som nedvarvning. Att Lára var lika nöjd som jag med dagens ridtur märktes på hennes belåtna frustningar när vi skrittade sista biten tillbaka till stallet!

Sussi och Madde dök upp i stallet medan Lára åt sitt kraftfoder. De berättade skrattande om hur Lára verkat organisera egna träningspass under dagarna jag var bortrest i julhelgen. De hade varje dag sett henne galopperat långa rundor i hagen - även in i skogen - medan hon sparkade bakut och frustade så belåtet! Det hade jag verkligen velat se!!! Hennes försök att få med resten av flocken hade dock hela tiden misslyckats... Att springa under jullovet stod tydligen bara på hennes agenda!

Isvägen över älven öppnades för säsongen tidigare i veckan. Men man kan väl inte direkt beskylla den från att visa upp sig från sin bästa sida… Ett vattenstånd i haven på en hel meter över det normala har tryckt upp massor med vatten på isen, som det ofta brukar vara på våren. Extra spännande känns det alltid när den - som här - börjar med att man måste köra genom en stor vattenpöl… det är svårt att undvika känslan att man är på väg att köra rakt ner i en vak!

Medan jag körde över isvägen fick jag se ett fordon med blinkande blåljus komma längs vägen ner mot färjeläget på andra sidan. Det visade sig vara en ambulans, som inte körde ut på isvägen utan stannade strax innan isvägen tog vid - och stod där med ljusen blinkande. Verkade ju ganska besynnerligt… men jag antar att den var för tung för isvägen (bärigheten är bara 2 ton än så länge) och att den därför väntade på att personen den skulle hämta transporterades över isen av ett annat fordon. Antagligen hade man bedömt att detta skulle gå snabbare än att ambulansen skulle köra hela vägen runt via någon av broarna i Gäddvik.