"Det är suddigt ute!"

Utifrån dagens bild skulle man ju faktiskt kunna förledas att tro att Lára lyckats lägga på sig något kilo om magen…! Men jag kan avslöja att så inte är fallet. Synvillan har uppstått p g a att jag bara borstat - och därmed plattat till - den blöta pälsen under magen längst fram runt sadelgjordsläget. Det är en del av vår "vapenvila": jag borstar inte mer än nödvändigt eftersom hon tycker det är så obehagligt och då får hon färre anledningar att vara arg och försöka bitas.

I området runt Mariebäck låg dimman tät när jag red ut. (Eller som Olivia så träffande beskrev saken: "Det är suddigt ute!" Sylvia med familj kom hem idag efter en hel månad i Thailand. Och jag tvingades berätta för dem att de missat en massa regnväder när de varit borta…)

Senast jag red verkade Lára både se syner och höra röster - och hon verkade faktiskt lite synsk även när vi nu skulle lämna gården. Jag övergick därför nästan direkt till uppvärmningstölt. I början var hon lite för spänd för att verkligen vilja länga halsen och var väldigt snabb att räta ut halsen igen så snart jag ställt henne åt höger. Då mindes jag Atlis ord: "Om hästen inte vill böja lite ska du böja mycket!" och gjorde så. Tala om att jag fick direktrespons: Lára slappnade av, längde halsen med bibehållen ställning åt höger och började direkt frusta avslappnat!

Jag red mot Alviksträsk medan vi succesivt ökade graden av samling i tölten. Efter en stunds voltarbete i skritt i korsningen vid sjön var det sedan dags att vända hemåt igen. Hade redan hunnit med några övergångar från ryggning till samlad tölt (då jag dessutom kom ihåg att vara "lätt i sitsen" i ryggningen för att uppmuntra henne att komma upp med ryggen.) Började även hemvägen med detta för att sedan övergå till att träna på att "tänka halt och rygga" för att bibehålla samling och energi i tölten.

Även idag hade vi viktboots på - och jag upplever att hon orkar med dem bättre och bättre. Även om vi ännu inte kan rida lika långa sträckor i tölt med dem som utan. Provade dock inget ökat tempo idag utan fokuserade på arbetstempo och att där göra halvhalterna genom att "tänka rygga".

Vid en av det senaste årets kurser (osäker på om det var sent i våras eller tidigt i höstas) påpekade Atli att jag bara gav eftergiften delvis när jag skulle belöna Lára i tölten. Jag mjuknade visserligen i handen men fortsatte ändå att spänna musklerna i magen och sätet. För mig var det verkligen en aha-upplevelse när jag insåg att jag faktiskt måste ha ridit tölt med konstant muskelspänning i flera år (kanske alltid?!) Utan att märka det själv. Och en spänd ryttare får aldrig en avslappnad häst…

Sedan dess har jag verkligen försökt jobba med detta - och till min glädje märker jag att det går bättre och bättre för mig att slappna av och "bara åka med" när jag vill belöna henne för trevlig tölt! Och ju bättre jag blir på att slappna av desto bättre går det också att växla mellan ett drivande och ett neutralt säte. Även gamla hundar kan lära sig sitta m a o!!!

Det var en belåten matte på en belåten häst som skrittade sista biten hem till stallet igen. Och jag kunde konstatera att vi klarat oss bra utan någon lampa, trots att solen gått ner redan innan vi gav oss ut. Det var som om "den suddiga" dimman ändå reflekterade ljus från himlen på något sätt!

SMHI har hotat med regn och +2 grader hela natten… Lára fick därför regntäcke på innan jag släppte ut henne till flocken igen. Då riskerar hon inte att frysa i natt och dessutom har jag en torr häst när jag ska rida i morgon bitti. Jag har morgonfodringen så det blir ganska tidig ridning. Efter 6 dagars jullov jobbade jag igen idag - och det var ganska plågsamt när klockan ringde kl 06.30… Men blir förhoppningsvis desto skönare att somna i kväll! Och eftersom det inte kan bli någon sovmorgon i morgon ska jag nog försöka ta mig upp ganska tidigt även på söndagmorgon - så att jag är kvar "i fas" till på måndag. Låter inte det som en smart strategi?!