söndag 8 december 2013

Rimfrost riders!!!

Fia med sin Ljúfa samt hundarna Molly (skymtar närmast kameran) och Fendi.

Jag vaknade i morse av att kroppen knakade ikapp med timmerstommen i vårt hus… en titt på termometern förklarade orsaken: -19 grader ute och därmed den första egentliga kylan denna vinter. Efter frukosten suckade jag att det nog inte skulle bli någon ridning med den här kroppen idag… Jag skulle satsa på ett besök i simhallens ångbastu. Möjligen kunde det bli en sväng till stallet sedan, när kroppen var rejält "kokt", men det kändes inte alls särskilt troligt…

Då plingade det till i min mobil av ett sms från Fia: "När ska du rida idag?" undrade hon. I o m att hon flyttar ner till Småland nu på tisdag skulle det vara sista chansen att rida tillsammans med henne idag. "Jag kan åka om 30 minuter!" skickade jag snabbt som svar. "Vad hände nu???" undrade Johan lite förvånat när jag hoppade upp ur fåtöljen och meddelade: "Jag åker till stallet!" 

För att Fia skulle få mycket härlig snö att minnas tog jag med henne och Ljúfa på rundan jag red igår. Erbjöd i o f s att hon kunde få välja var vi skulle rida, när det nu var hennes sista ridtur här (på ett bra tag i alla fall). Men när jag föreslog "Lukka- och Feykirrundan" var hon "på" direkt! Om Lára uppskattade alla galoppsträckorna igår så kan ni ju tänka er hur upplivad hon blev idag när det fanns en Ljúfa att springa ikapp med?! Och Ljúfa verkade minst lika "i gasen" över detta!

När vi kom fram till det stora kalhygget valde jag denna gång att rida längs vänstra kanten, för att vi skulle komma så rakt på skoterledens infart i skogen på andra sidan som möjligt. Men det visade sig inte riktigt så smart som jag hade hoppats… Uppenbarligen hade snö från hygget drivit med vinden in i skogen på denna sida för det var nästan snö upp till magen på hästarna… (När jag red på andra sidan var det bara upp över kotorna - viss skillnad m a o!) Kanske är det bäst att rida den långa vägen motsols runt hygget ändå i fortsättningen…?!

Nu fick vi rida i en vid båge in i skogen för att undvika den djupaste snön - så "raka vägen" blev det ju inte nu heller… Men framme vid "skoterledsutfarten" blev ju underlaget tillslut bra igen. När vi sedan galopperade förbi det ställe där mamma Lukka av någon anledning alltid fick glädjefnatt och bockade undrade vi om Ljúfa skulle göra detsamma - men uppenbarligen var just detta något som inte gått i arv till dottern. 


Tillbaka i stallet var både hästarna och Fias hundar så härligt rimfrostiga! Fendi, på bilden ovan, var snarare grå än svart och såg plötsligt ut att ha åldrats dramatiskt. När hästarna ätit sitt kraftfoder var de fortfarande REJÄLT svettiga, så när de fick gå ut i hagen igen för att äta lunchhö var det med täcke på. 

…och Lára, som fått gul salva i ögonen för sin ögoninflammation, såg ovanligt ilsken ut när hon väntade på lunchmaten…!

På väg hem från stallet stannade jag på simhallen här i Gammelstad för värmebehandling i deras ångbastu. HÄRLIGT att få "tina upp på djupet"en sådan här dag när kylan känts i kroppen på alla möjliga (otrevliga) sätt.

Inga kommentarer: