OK - helt klart dags att ta plats vid tangentbordet igen! När det t o m kommit skriftliga önskemål om de långa haranger som jag har svårt att låta bli att skriva, är det väl bara att sätta igång?!
Även finaldagens morgon inleddes tidigt. Men denna gång inte med någon "larm" om förrymda hästar - som tur var - utan med värk i kroppen. Vid 05.30 SMÖG jag upp (och lyckades tydligen med att inte väcka Sussi) för att ta ett dopp i hotellets bubbelpool. Då denna tyvärr visade sig vara MKT väl inlåst startade jag ångbastun istället och satt där en bra stund innan jag återvände till rummet och lyckades sova en timme till.
När jag sedan steg upp igen kunde jag konstatera att det inte heller idag fanns minsta moln på den blå himlen! Men det var ändå en svalare luft än dagen innan - vilket förståss var taksamt både för ryttare och hästar! På lördag lyste min vanligen så våldsamma nervositet nästan helt med sin frånvaro - vilket jag då tolkade som att jag inte ställt om fokus från rymmarhästar till tävling. Men inte heller på söndagen var jag särskilt nervös - ovanlig men MKT trevlig upplevelse!!!
Inför töltfinalen värmde jag upp med skritt och tölt med lååång hals, för att sedan succesivt samla henne i tölten. Som avslutning lämnade jag ridbanan och använde asfaltvägen till att först "känna på" arbetstempo och ökat tempo. När det sedan visade sig att jag missbedömt tiden ganska rejält (det fanns inget tidsschema för dagen, bara en starttid och sedan ungefärliga uppgifter om hur många minuter resp final kunde ta) blev det mer skritt på volt. Och vila i skuggan.
När vi som sista ekipage red in på banan för T3 finalen (i o m att vi vunnit uttagningen) hade jag en riktigt härlig känsla! Lára kändes härligt lätt och energisk - m a o precis lagom arg för att tölta med riktigt häftigt uttryck! Arbetstempot skulle vara vårt "säkra kort" och när poängen för detta var utdelade låg vi också i ledningen.
Under tempoväxlingarna kändes det fortsatt bra! Gamla tiders paralyserande "häståkande" på tävlingsbanan kändes som ett minne blott - jag RED faktiskt hela tiden! Böjde henne ordentligt på kortsidorna och såg till att flytta in bogarna m h a tyglarna innan vi gasade på ute på långsidorna - vilket innebar bra takt i ökningarna och riktigt bra tempo! Kom även ihåg Atlis tips om att förbereda nedtagningarna med en förhållning följd av STOR eftergift på tyglarna - för att hon skulle vara lätt i handen genom nedtagningen. Och eftersom jag fått domarkommentaren "sena nedtagningar" igår såg jag dessutom till att påbörja dessa betydligt tidigare. Och till min glädje kunde jag konstatera att vi belönades med riktigt bra poäng för detta också!!!
Inför den avslutande ökade tölten låg vi fortsatt i ledning - men nu gällde det verkligen att "ge järnet" för att behålla den positionen!!! För att klara kurvorna i det högre tempot red jag dem så "spetsiga" som möjligt - d v s från ytterspår i slutet på långsidan försökte jag rida så rakt som möjligt ut mot kortsidans mittpunkt för att sedan vända in m h a ytterhjälperna och åter rida så rakt som möjligt ut mot ytterspåret. Rätade upp henne genom att flytta in bogarna i början på långsidan och sedan var det "bara" att sitta på rumpan och DRIVA. Hela tiden höll jag dessutom tygelkontakt, fast med en fjädrande hand för att inte ge henne något att bita fast emot. Och vi presterade definitivt vår bästa ökade tölt på ovalbana hittills!!!
Ja, hela visningen kändes definitivt som vår bästa tävlingsprestation hittills - och när sedan poängen kom visade sig att jag känt helt rätt! Vi hade slagit vårt personbästa (från gårdagen) ganska rejält - och fick hela 5.33 i slutpoäng!!! Helt fantastiskt!!! Och ÄNNU roligare var det förståss att poängen dessutom räckte till seger!!! Min duktiga, duktiga häst!!! Dessutom var vi faktiskt alla i topp tre miduriter - jag, Linn och Sussi!
Mindre roligt var att domarna hittade en liten röd prick i munnen på Lára under utrustningskontrollen... Det är ju ett problem med henne, att hon kan bita sig själv i munnen när hon blir för "taggad"... (Det är inte bara oss andra hon biter alltså!) Det var så litet att jag inte fick någon varning i alla fall - vilket förståss kändes bra. Men självklart avstod jag från att rida ärevarv efter prisutdelningen och jag bestämde också att jag skulle rida eftermiddagens fyrgångsfinal med hackamore. (Eftersom hon har den där tendensen att bita sig har jag alltid med mig hackamore för säkerhets skull - även om det nu var läääänge sedan jag behövde använda det.)
Att det var länge sedan jag red henne på hackamore blev väldigt tydligt under fyrgångsfinalen... Den härliga känslan från töltfinalen var som bortblåst, nu hade jag plötsligt en framtung häst...något jag verkligen INTE är vad vid nu för tiden!!! Jag försökte verkligen rida minst lika aktivt som tidigare, men hur jag än gjorde lyckades jag inte "få med mig" hennes bakdel ordentligt... Jag hade ett annat hackamore än det jag använt tidigare - helt i läder utan kedja - och jag vet inte om det var detta som gjorde att hon blev så framtung... Eller om det helt enkelt var så att jag nu faktiskt lärt mig känna bättre när bakdelen inte är med...
I o m detta lyckades vi inte prestera vårt bästa i någon av gångarterna... och jag saknade verkligen den härliga känslan från förmiddagen... Men hon både skrittade och travade i alla fall - och tog rätt galopp. (I T3 är det ju ganska "enkelt" - man ser till att hon är lagom arg så töltar hon bra! Men i fyrgången har man den svåra balansgången att hon helst INTE ska vara arg för att skritta och trava bra...) Poängmässigt sänkte vi oss från uttagningen och slutade på en fjärde plats. Synd att vi inte fick avsluta med samma härliga känsla som i töltfinalen! Men betydligt roligare att i alla fall rida finalen än att avstå för att jag inte kunde rida henne med bett!
Vann fyrgångsfinalen gjorde min kompis Susanna med en jättefin egen uppfödning som ska avelsvisas inom kort. På andra resp tredje plats kom två Miduriter: Sussi resp Linn! Och man kunde verkligen känna sig stolt som midurit denna helg! Genomgående var nämligen att alla Midur-hästar visades på ett mycket trevligt sätt, med en aktiv överlinje! Och det resulterade i många fina poäng och "pallplatser" i de flesta också!!! Så vi var många som var MKT nöjda när vi styrde kosan hemåt igen!
(Ett extra TACK till Sussis sambo Erik, som kom ner till Skellefteå på söndagen och skjutsade två mkt nöjda men TRÖTTA ryttare och våra fina hästar hem till Luleå igen!)
Efter tävlingen har duktiga Lára "straffats" med FYRA vilodagar i rad. Kan tänka mig att hon kommer att vara ivrig när matte ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dyker upp i Mariebäck i morgon! Själv har jag tränat på City Rehab två gånger i alla fall. Men jag har ännu inte ens börjat gå igenom de ca 1000 bilder Johan fotade i lördags... Denna veckas otroliga värmebölja måste väl ändå räknas som en förmildrande omständighet, när Norrbottenskusten t o m haft varmare än Spanien och Italien?! För vem vill sitta inne vid en dator när det är 28 grader i skuggan?! (Detta skrivs ute på altanen, som just nu faktiskt ligger i skön skugga.)
Även finaldagens morgon inleddes tidigt. Men denna gång inte med någon "larm" om förrymda hästar - som tur var - utan med värk i kroppen. Vid 05.30 SMÖG jag upp (och lyckades tydligen med att inte väcka Sussi) för att ta ett dopp i hotellets bubbelpool. Då denna tyvärr visade sig vara MKT väl inlåst startade jag ångbastun istället och satt där en bra stund innan jag återvände till rummet och lyckades sova en timme till.
När jag sedan steg upp igen kunde jag konstatera att det inte heller idag fanns minsta moln på den blå himlen! Men det var ändå en svalare luft än dagen innan - vilket förståss var taksamt både för ryttare och hästar! På lördag lyste min vanligen så våldsamma nervositet nästan helt med sin frånvaro - vilket jag då tolkade som att jag inte ställt om fokus från rymmarhästar till tävling. Men inte heller på söndagen var jag särskilt nervös - ovanlig men MKT trevlig upplevelse!!!
Inför töltfinalen värmde jag upp med skritt och tölt med lååång hals, för att sedan succesivt samla henne i tölten. Som avslutning lämnade jag ridbanan och använde asfaltvägen till att först "känna på" arbetstempo och ökat tempo. När det sedan visade sig att jag missbedömt tiden ganska rejält (det fanns inget tidsschema för dagen, bara en starttid och sedan ungefärliga uppgifter om hur många minuter resp final kunde ta) blev det mer skritt på volt. Och vila i skuggan.
När vi som sista ekipage red in på banan för T3 finalen (i o m att vi vunnit uttagningen) hade jag en riktigt härlig känsla! Lára kändes härligt lätt och energisk - m a o precis lagom arg för att tölta med riktigt häftigt uttryck! Arbetstempot skulle vara vårt "säkra kort" och när poängen för detta var utdelade låg vi också i ledningen.
Under tempoväxlingarna kändes det fortsatt bra! Gamla tiders paralyserande "häståkande" på tävlingsbanan kändes som ett minne blott - jag RED faktiskt hela tiden! Böjde henne ordentligt på kortsidorna och såg till att flytta in bogarna m h a tyglarna innan vi gasade på ute på långsidorna - vilket innebar bra takt i ökningarna och riktigt bra tempo! Kom även ihåg Atlis tips om att förbereda nedtagningarna med en förhållning följd av STOR eftergift på tyglarna - för att hon skulle vara lätt i handen genom nedtagningen. Och eftersom jag fått domarkommentaren "sena nedtagningar" igår såg jag dessutom till att påbörja dessa betydligt tidigare. Och till min glädje kunde jag konstatera att vi belönades med riktigt bra poäng för detta också!!!
Inför den avslutande ökade tölten låg vi fortsatt i ledning - men nu gällde det verkligen att "ge järnet" för att behålla den positionen!!! För att klara kurvorna i det högre tempot red jag dem så "spetsiga" som möjligt - d v s från ytterspår i slutet på långsidan försökte jag rida så rakt som möjligt ut mot kortsidans mittpunkt för att sedan vända in m h a ytterhjälperna och åter rida så rakt som möjligt ut mot ytterspåret. Rätade upp henne genom att flytta in bogarna i början på långsidan och sedan var det "bara" att sitta på rumpan och DRIVA. Hela tiden höll jag dessutom tygelkontakt, fast med en fjädrande hand för att inte ge henne något att bita fast emot. Och vi presterade definitivt vår bästa ökade tölt på ovalbana hittills!!!
Ja, hela visningen kändes definitivt som vår bästa tävlingsprestation hittills - och när sedan poängen kom visade sig att jag känt helt rätt! Vi hade slagit vårt personbästa (från gårdagen) ganska rejält - och fick hela 5.33 i slutpoäng!!! Helt fantastiskt!!! Och ÄNNU roligare var det förståss att poängen dessutom räckte till seger!!! Min duktiga, duktiga häst!!! Dessutom var vi faktiskt alla i topp tre miduriter - jag, Linn och Sussi!
Mindre roligt var att domarna hittade en liten röd prick i munnen på Lára under utrustningskontrollen... Det är ju ett problem med henne, att hon kan bita sig själv i munnen när hon blir för "taggad"... (Det är inte bara oss andra hon biter alltså!) Det var så litet att jag inte fick någon varning i alla fall - vilket förståss kändes bra. Men självklart avstod jag från att rida ärevarv efter prisutdelningen och jag bestämde också att jag skulle rida eftermiddagens fyrgångsfinal med hackamore. (Eftersom hon har den där tendensen att bita sig har jag alltid med mig hackamore för säkerhets skull - även om det nu var läääänge sedan jag behövde använda det.)
Att det var länge sedan jag red henne på hackamore blev väldigt tydligt under fyrgångsfinalen... Den härliga känslan från töltfinalen var som bortblåst, nu hade jag plötsligt en framtung häst...något jag verkligen INTE är vad vid nu för tiden!!! Jag försökte verkligen rida minst lika aktivt som tidigare, men hur jag än gjorde lyckades jag inte "få med mig" hennes bakdel ordentligt... Jag hade ett annat hackamore än det jag använt tidigare - helt i läder utan kedja - och jag vet inte om det var detta som gjorde att hon blev så framtung... Eller om det helt enkelt var så att jag nu faktiskt lärt mig känna bättre när bakdelen inte är med...
I o m detta lyckades vi inte prestera vårt bästa i någon av gångarterna... och jag saknade verkligen den härliga känslan från förmiddagen... Men hon både skrittade och travade i alla fall - och tog rätt galopp. (I T3 är det ju ganska "enkelt" - man ser till att hon är lagom arg så töltar hon bra! Men i fyrgången har man den svåra balansgången att hon helst INTE ska vara arg för att skritta och trava bra...) Poängmässigt sänkte vi oss från uttagningen och slutade på en fjärde plats. Synd att vi inte fick avsluta med samma härliga känsla som i töltfinalen! Men betydligt roligare att i alla fall rida finalen än att avstå för att jag inte kunde rida henne med bett!
Vann fyrgångsfinalen gjorde min kompis Susanna med en jättefin egen uppfödning som ska avelsvisas inom kort. På andra resp tredje plats kom två Miduriter: Sussi resp Linn! Och man kunde verkligen känna sig stolt som midurit denna helg! Genomgående var nämligen att alla Midur-hästar visades på ett mycket trevligt sätt, med en aktiv överlinje! Och det resulterade i många fina poäng och "pallplatser" i de flesta också!!! Så vi var många som var MKT nöjda när vi styrde kosan hemåt igen!
(Ett extra TACK till Sussis sambo Erik, som kom ner till Skellefteå på söndagen och skjutsade två mkt nöjda men TRÖTTA ryttare och våra fina hästar hem till Luleå igen!)
Efter tävlingen har duktiga Lára "straffats" med FYRA vilodagar i rad. Kan tänka mig att hon kommer att vara ivrig när matte ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dyker upp i Mariebäck i morgon! Själv har jag tränat på City Rehab två gånger i alla fall. Men jag har ännu inte ens börjat gå igenom de ca 1000 bilder Johan fotade i lördags... Denna veckas otroliga värmebölja måste väl ändå räknas som en förmildrande omständighet, när Norrbottenskusten t o m haft varmare än Spanien och Italien?! För vem vill sitta inne vid en dator när det är 28 grader i skuggan?! (Detta skrivs ute på altanen, som just nu faktiskt ligger i skön skugga.)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar