Mor och dotter!

PRESSTOPP: Här om dagen fick Litlamin (t h) faktiskt befinna sig så här nära mamma Lára!!! (Orsaken var att Lára brunstar och i brist på manliga kavaljerer kan hon uppenbarligen acceptera viss närkontakt från "pöbeln".)

Idag har Lára välförtjänt vila efter gårdagens tuffa pass på den tunga ovalen. Själv har jag dock både jobbat och tränat trots en natt när jag vaknade massor av gånger. Träningen bestod av crosstrainer på City Rehab och jag var så nöjd över att det faktiskt var första gången som jag inte fick någon som helst mjölksyrakänning (jo, jag får mjölksyra ETREMT lätt - det är därför mina ynka 9 minuters träning delas upp på 4+5 minuter.) 

Glad i hågen föreslog jag sjukgymnasten att jag nästa gång kanske kunde öka på träningen med en minut?! Men hon sa bestämt ifrån att jag måste träna MINST en gång till med samma positiva känsla innan jag för öka på... Kändes verkligen snopet... men hon är väl precis den bromskloss som jag behöver för att inte skynda fortare än vad kroppen klarar... Än en gång får jag citera framlidne Lasse Eriksson: Gode Gud, ge mig tålamod...men gör det FORT!!!"

Detta blogginlägg skrivs ute i orangeriet, där kvällssolen ännu värmer. Från ängen hörs storspovarnas härliga vårsång och en tekopp står inom räckhåll... HÄRLIGT m a o!!!