Var det Lára som snodde lockarna?!

Är det Lára som lagt beslag på mina lockar?! Sedan i vintras har jag ju plötsligt rakt hår av någon anledning - och efter två dagar med exemhuva såg Láras tidigare raka lugg ut som på bilden ovan!

Och här är en riktigt gammal bild på mig, från när vi förlovade oss 1991. Det är länge sedan jag hade så här långt hår. Men de senaste åren har jag nästan alltid haft ljusare slingor i håret - precis som Lára har - så när det gäller mysteriet om var mina lockar tagit vägen är hon definitivt huvudmisstänkt!

Nåja, nog om hår - det här är väl ändå en blogg om ridning?! Och ridit har jag gjort idag! Skulle egentligen ha varit på City Rehab och tränat efter jobbet, men i o m att jag inte red igår (och inte i fredags heller) blev ridabstinensen för svår så jag avbokade crosstrainern och satsade på lyckohästen istället! Hade med mig en rejäl portion grönt gräs också - som jag i morse var ute och plockade här hemma i Kyrkbyn. (Vad gör man inte för att roa sina grannar?!)

Lára blev mycket road av gräset också och mumsade i sig det hela med god aptit medan jag skrapade vinterpäls (nu blev det visst hår igen...!) Och nu måste pälsen ha börjat klia endel, så att hon faktiskt uppskattade vad jag gjorde. Det var nämligen första gången denna säsong som hon inte ens försökte sparka när jag skrapade och borstade under magen - som annars är hennes mest kittliga område. (Ju närmare juvret man kommer desto värre blir det... jag avundas inte stackars Litlamin som skulle försöka dia...!)

Efter uppvärmning på ridbanan i skritt, trav och tölt med lååång hals passade jag på att rida lite samlad skritt medan jag hade ridbanestaketet att ta stöd av. Sedan red vi ut längs vägen för att än en gång träna ökat tempo tölt. Det blev fyra längre sekvenser som alla avslutades med en nedtagning till arbetstempo med fokus på att hon verkligen skulle behålla bärigheten genom nedtagningen. Därefter tog vi en lång skrittpaus innan nästa töltsekvens.

Och jag kan inte annat än vara nöjd med vår prestation! Jag lyckades rätt bra med att hålla fokus på drivningen och tygelkontakten - och det var inte särskilt ofta jag behövde korrigera henne taktmässigt. När vi just hade vänt hemåt fick vi till riktigt, riktigt högt tempo också - UTAN att hon började blanda in alla möjliga andra gångarter. Det blir häftigt den dag vi lyckas med något sådant på ovalen!!! Även nedtagningen blev riktigt, riktigt bra - så jag bestämde att det fick räcka med töltträning för idag.

Efter en lååång skrittpaus fick hon sträcka ut överlinjen i trav en stund innan vi skrittade tillbaka hem. Och jag konstaterade än en gång att man blir så GLAD av att rida den här härliga hästen!!! Ännu har jag inte ens börjat bli nervös inför tävlingen till helgen - det känns bara jättekul! (Jag som alltid brukar vara så oerhört nervös - så skönt att slippa det, så länge det nu varar!)