Någon att springa ifrån!!!

Hästarna i Mariebäck fick av misstag dubbla frukostar i morse - och det kan uppenbarligen ta knäcken på den bästa stoflock!!! Normalt har flyktdjur ALLTID en individ som står och vaktar när de andra ligger, men idag var de uppenbarligen för mätta för att bry sig om den detaljen... (Bilden dessutom fotad efter att jag varit in i hagen och hämtat Lára - något de inte heller orkade bry sig om...!)

Jag tror jag redan nämnt att Valborg firades genom att under högtidliga former byta ut mina vinterstigbyglar i komposit mot mina vår/sommar/höstdito i lättmetall. Och idag fortsatte jag att fira vårens ankomst - genom att under lika högtidliga former skruva broddarna ur Láras skor. När vår bussige hovslagare var i stallet senast hjälpte han mig att lossa broddarna, så att jag trots mina klena händer skulle klara att skruva ur dem när det var dags. Så idag gick det verkligen hur lätt som helst!!!

Lára och jag fick sällskap ut idag, av Fia och Ljúfa. Det är alldeles för sällan vi rider tillsammans med någon så det var verkligen jättekul! Lára uppskattade också att ha sällskap (läs: en annan häst att springa om och springa ifrån!) Och inte minst var det ju VÄLDIGT nyttig träning på att hon skulle lyssna på matte TROTS detta. (I en tävlingsfinal är man ju t ex inte ensam på banan...!)

Jag föreslog att vi skulle rida mot Avan och upp på det nya hygget för att hästarna skulle få gå "över stock och sten" och verkligen jobba med sina ryggmuskler. I o m att hygget ligger i en södersluttning var min förhoppning att det skulle ha hunnit torka upp hyfsat - vilket också visade sig stämma!

På vägen dit hann jag träna på att fatta galopp ur en sluta i skritt. På salig Reykurs tid fick jag tipset att göra det för att stärka galoppen - för i slutan har hästen ytter bak långt in under kroppen vilket både ger styrketräning av detta ben och bra kvalitet på galoppfattningen. Har dock aldrig testat det på Lára förrän idag - och resultatet kan man väl beskriva som lite varierande...

Första fattningen blev klockren, men sedan hade vi några dåliga innan vi fick till det bra igen. När vi rider lektion brukar Sylvia faktiskt få säga att jag ska försöka rida Lára lite rakare i slutan, att hon böjer sig FÖR mycket. (Inte alltid lätt med en överrörlig häst!!!) Och det var samma sak nu: det var när jag tänkte "rak sluta" som galoppfattningarna också blev bra!

Ute på hygget var det alltså tillräckligt torrt för att rida och det märktes verkligen att hästarna uppskattade att få lämna bilvägen och ge sig ut i terrängen! Lára gick förståss först - med avslappnad, utsträckt hals och spetsade öron!

På hemvägen ägnade vi oss åt tölt istället och Lára var väl först inte helt med på noterna när jag tyckte att vi skulle tölta saaakta... Men när hon accepterade och slappnade av fick jag mycket samling och rörelser "på köpet"! Som avslutning provade jag även att "gasa på" lite mer, men inte så fort som hon egentligen ville springa, och då lyckades hon faktiskt hålla reda på "alla benen" och vara ren i takten trots att vi alltså var på hemväg.

Tillbaka i stallet tyckte jag att hon tuggade på sitt kraftfoder i EVIGHETER - och tillslut gav hon t o m upp och slutade äta fast det var en hel del kvar i krubban. Uppenbarligen var hon fortfarande mätt efter allt hö i morse! Jag har verkligen inte träffat på många hästar som kan lämna kraftfoder frivilligt, men det är inte första gången jag konstaterar att Lára är en av dem!!!