"A tribute to Eva!"

Lára pausar i hagen efter segern i T3-finalen.

Trots Láras fantastiska prestationer på Vindurtävlingen har hon i veckan straffats med hela FEM vilodagar! "Otack är världens lön!" som det så träffande heter. (Var håller egentligen Hästarnas Värn hus när de behövs som bäst?!) Men i kväll var det ÄÄÄÄNTLIGEN färdigstraffat. Hon stod långt nere i hagen när jag kom till Mariebäck. Jag ropade och visslade innan jag gick in i stallet efter grimma och grimskaft - och när jag kom ut ur stallet igen stod hon redan vid grinden och skrapade MKT uppfodrande med framhovarna. Sedan sprang hon nästan in i stallet - och jag är ganska säker på att jag hörde henne gnola: "Det är min tur nu, vinden har vänt...!!!"

Och ridturen benämner jag "A tribute to Eva" för jag tror det vore precis en sådan ridtur som hon hade velat njuta av om hon inte istället behövde vara i Förenade Arabemiraten (eller som just nu, på fyra dagars minisemester i champagnedistriktet i Frankrike). Och det var alldeles uppenbart att Lára gillade upplägget väldigt mycket också!

Veckan innan Vindurtävlingen hyvlade de bilvägen och la än en gång på det grova, vassa gruset som vi klagar på varje år... Vet inte hur många punkterade däck det orsakat vid det här laget... och man törs knappt rida på vägen ö h t av rädsla för hovbölder hos hästarna. Därför såg jag till att vi höll oss från bilvägen idag så mycket som det bara var möjligt.

I bästa Eva-stil red jag därför uppför "slalombacken" (ett mkt brant kalhygge som ser ut som en slalombacke på vintern). Och som vanligt gjorde Lára först ett jättehopp över diket, från stillastående - snacka om Wega-wannabe!!! Backen är som sagt rejält brant och dessutom lång, så vi tog några pauser innan vi var uppe. Sedan fortsatte vi bara rakt fram till dess vi kom till den skogsväg som går parallellt med bilvägen och följde den mot Avan till dess vi kom ner till bilvägen igen där sandvägen går in.

En MYCKET belåten Lára fick sedan galoppera ett par vändor fram och tillbaka längs sandvägen. Och här talar vi verkligen om glatt spetsade öron och massor av belåtna frustningar! När vi vände och galopperade hemåt blev det förståss extra fart! Och den som känner Lára vet ju att om hon fått välja själv hade hon definitivt fortsatt galoppera hela vägen hem - antagligen bara fortare och fortare. Ändå behövde jag inte ens ta i tyglarna för att sakta av till skritt igen när vi började närma oss bilvägen. Jag bara satt lite tyngre i sadeln och visslade ett par gånger så saktade hon av hur snällt som helst från riktigt snabb galopp ner i skritt - härlig känsla!!!

P g a det vassa gruset skrittade vi sedan tillbaka hem - med några avstickare ut i terrängen vid sidan av vägen. Totalt blev det bara 40 minuters ridpass (just den delen var inte "Eva-style" alltså) men p g a den tryckande värmen var Lára genomsvettig ändå och verkade tycka det var riktigt skönt att bli duschad efteråt. När jag sedan kvällsfodrade med hö i hagarna hann jag se Lára rulla sig grundligt hela fem gånger på olika platser i hagen - att rulla sig var uppenbarligen mkt viktigare än att äta t o m!

I den vevan började det regna också - vilket förståss var förklaringen till den fuktiga, tryckande värmen... det skulle inte förvåna mig om det blir åska i natt också. Hur som helst hoppas jag att det i alla fall regnar riktigt ORDENTLIGT - för vi har inte haft regn på evigheter. Och efter den sista veckans högsommarvärme är det verkligen hur torrt som helst!