Hönor på lösdrift - inte alls rymningsbenägna!

Winnie Mandela (th) och Blommehönan utanför orangeriet. 

Idag har alla hönorna fått vara ute lösa, sedan jag kom hem från jobbet. Fast inte alla på en gång - det känns fortfarande säkrast att hålla sig till apartheidlinjen för att skydda de svarta. De två vita släppte jag ut lösa redan i förrgår kväll (när vi inte är hemma vill jag ha dem i inhägnad med tak, för att varken hundar eller rovfåglar ska kunna komma åt dem.)  Eftersom de svarta inte fick vara ute sist fick de gå ut först idag - något som INTE uppskattades av de vita. Med all önskvärd tydlighet visade de sin åsikt genom att upprört springa fram och tillbaka, fram och tillbaka längs stängslet så snart de svarta fick gå ut.

Bland de tre mörka skönheterna var reaktionen på friheten lite olika. Tuffa Winnie Mandela var självklart först ut genom burens dörr och började orädd utforska omgivningarna. Blommehönan följde henne snart i hälarna, men de gjorde inga längre utfärder utan höll sig hela tiden runt burarna, trädgårdslandet och orangeriet. De rymningsbenägna tendenserna från i söndags såg man inte skymten av idag!

Maranhönan kollar in Norrbottens landskapsblomma: åkerbäret!

Lilla Maranen är definitivt den mest skygga och försiktiga av de fem och först stannade hon kvar inne i buren. Men hon följde hela tiden de andras förehavanden med stort intresse och försiktigt började hon sedan göra korta utflykter ut i området allra närmast buren innan hon snabbt återvände in i tryggheten igen. Men dessa utflykter blev successivt längre och längre. Tillslut tillbringade hon en riktigt lång stund med att tillsammans med de andra botanisera i trädgårdslandet.

Efter ganska precis en timme tyckte sällskapet tydligen att det räckte med nya intryck, för de vandrade i samlad tropp tillbaka in i sin bur igen. Jag tog tillfället i akt att stänga igen dörren om de svarta och släppa ut de två vita istället. Och de firade sin frihet med att genast bege sig till Kyrkbyns "hot spot" - den plats där uppenbarligen "alla som är någon" vill hålla till. Nämligen en jordfläck i gräsmattan där gräsklipparrobotens hjul grävt en liten grop.

Idag hann den vita hönan (t v) som ännu inte fått något namn, till den attraktiva gropen först. 

Men det var förståss rangordningen och inte "först till kvarn" som gällde - så snart var hon undanskuffad av Fru Kinell.

...som sedan gnuggade sig vällustigt i jorden, medan hennes kompis i alla fall försökte ligga så nära som möjligt. Tillslut fick även den andra klämma sig ner bredvid så att de kunde "bada" tillsammans. Och där blev de sedan kvar hela kvällen - verkligen inte rymningsbenägna de heller m a o!!

(Däremot har jag inte sett någon av dem en endaste gång använda det sandbad jag satte in i deras bur i förrgår kväll... uppenbarligen har detta inte alls samma dignitet som jordgropen utanför orangeriet!!!