Meet the Chicks!!!

Igår var det äääääntligen dags att hämta årets sommarhöns! I år blev det en härligt brokig skara, men tyvärr skulle det visa sig att den etiska mångfalden inte alls uppskattades av alla... Direkt vi släppte ut dem ur transportlådan uppstod nämligen värsta apartheidtendenserna när den vita minoriteten jagade in den svarta majoriteten i hönshuset och sedan inte ville låta dem komma ut därifrån... 

Kyrkbyns egen Winnie Mandela var den enda som vågade protestera mot förtrycket, men det resulterade i att de två vita gav sig på henne och började plocka henne på fjädrar... På bilden ovan ser ni, förutom Winnie M (den helsvarta Hedemoraskönheten längst till höger) även vår Maran (närmast kameran) samt Blommehönan som håller sig lite mer i bakgrunden. 

Är detta månne årets Fru Kinell? I alla fall verkar det vara hon som styr upp saker och ting! På bilden ser hon ganska vit ut, men hon har en aprikosaktig nyans i sin fjäderdräkt - och eftersom verklighetens fru Kinell gärna går klädd i orange toner känns namnet också ganska passande!

Vi hämtade alltså hönorna igår och man kan lugnt säga att deras andra dag här hos oss började väldigt händelserikt! För att de svarta skönheterna skulle få lite lugn och ro började jag med att släppa ut de två vita en stund på morgonen - något som blev VÄLDIGT uppskattat! Men ganska snart började jag undra vad jag gett mig in på när de raskt lämnade vår tomt och istället begav sig till våra närmsta grannar... När jag stod på deras gräsmatta, i full färd med att försöka mota tillbaka hönorna över tomtgränsen, kom grannarna precis hem... Men de sa "Åh, så fina de är! Det är bara trevligt om de kommer hit och hälsar på!!!" Vi har verkligen fantastiska grannar!!!

När jag en stund senare lyckats locka in de vita damerna i buren igen gick de genast till attack mot de svarta och vi bestämde oss för att testa med att ge dem större utrymme. Förra året hade vi förutom den stora höns/kaninburen vi använde nu även en förlängning av denna - byggd av kompostnät. I år hade vi funderat på att bygga en mer stabil förlängning av buren, men hade inte hunnit klura ut hur ännu... För att köpa oss lite tid bestämde vi oss därför för att bara göra ett provisoriskt staket av de kompostgaller vi hade kvar - hon vi hyrt dem av hade nämligen gjort så och det verkade ju kunna hålla dem inne.

Den lösningen visade sig dock bli VÄLDIGT kortvarig... Jag hade bara hunnit in i köket när jag genom fönstret fick se vår svarta Hedemora sitta uppe på taket till buren - varifrån hon lätt kunde hoppa ner på andra sidan och ut i friheten...! Och det skulle visa sig att hon verkligen inte var den enda som kommit på den smarta idèn, för i samma stund ringde en granne på dörren och berättade att han precis träffat en av de andra uppe på vägen! Och när vi sprang ut såg vi att även en tredje var på rymmen...!:-O

Uppenbarligen flyger dessa hönor på ett helt annat sätt än vad våra Lohman förra året gjorde! Dessutom hade de ju här ett bra ställe att mellanlanda på (hönsburen) vilket inte fanns där vi hämtade dem igår... En halvtimma senare hade vi i alla fall lyckats locka in alla i buren igen och kunde åka iväg för att köpa fler kompostgaller. M h a dessa byggde vi sedan snabbt en "Whites only"-del innan jag med gott samvete kunde lämna dem för att åka till stallet och lunchfodra hästarna.

Hemma igen från stallet har jag "bondat" - f f a med Winnie Mandela, vars stora fäbless för metmask kanske inte är så välkänd bland den breda allmänheten. (Spagetti skulle nog också gå hem - men för en LCHF:are känns det förståss betydligt mer aptitligt att bjuda på proteinrik föda!) Även Blommehönan lät sig tillslut frestas tillräckligt för att nästan ta en mask direkt ur handen på mig. Maranen är blygast av dem alla - men jag lyckades tillslut väcka visst intresse hos henne även om hon aldrig vågade sig fram mot gallret. Men de har ju bara varit här ett dygn ännu!

Nu ska vi bygga ett provisoriskt hönshus till de två vita damerna, så de har någonstans att söka skugga och - inte minst - att lägga sina ägg! Enligt deras ägare borde vi kunna nämligen släppa ihop dem igen lite senare när de vant sig vid sin nya miljö, så då räcker det ju med ett hönshus som är mer permanent.