En historisk dag!!!

Trädgårdslandets vallmo i kvällssol - de såg nästan självlysande ut!!!

Idag var en historisk dag: den dag på året då Lára INTE tyckte illa om att bli borstad!!! Hon har fortfarande inte släppt all vinterpäls och antagligen kliar det som är kvar tillräckligt mycket för att "störa ut" hennes kittlighet. Och eftersom jag verkligen vill bli av med den bleka, fula vinterpäls som finns kvar för att få fram hennes snygga, svarta "sommarklänning" passade jag på att borsta lääääänge!

När det inte ens kom några ilskna reaktioner fast jag borstade under hennes mage, började jag nästan undra om jag råkat ta in fel häst från hagen... Men insåg ganska snabbt att jag kunde slå bort den tanken. Hon hade ju nämligen kommit så glatt när jag ropade på henne, trots att de var ute och betade gräs (som invänjning inför betet får de gå på gräs en stund varje dag.) Vilken annan häst hade visat sådan entusiasm för att lämna himmelriket (grönbetet) för att få arbeta istället?!

Det var riktigt härligt ridväder idag! De senaste dagarnas fuktiga värme hade ersatts av något svalare väder (19 grader) och en skönt svalkande vind. Vinden håller ju borta det mesta av insekterna också, så därför tänkte jag passa på att rida skogsvägen förbi gamla soptimmen bort mot turridningarnas galoppbacke, för att se om vägen hämtat sig efter skogsmaskinernas framfart. Tyvärr hade den inte det... Men den allra första delen var bra, så där värmde vi upp genom att galoppera ett par vändor, samtidigt som vi tränade på vår sicksack-läxa. 

Tillbaka ute på bilvägen fortsatte vi mot sjön och efter en stunds tölt med megalång hals (duktig Lára!!!) tyckte jag det var dags att även träna på vår andra läxa: ökad tölt. Vi fick upp riktigt bra fart!!! Och när en fågel plötsligt flög upp ur diket precis till höger om oss visade Lára dessutom att hon har tillräcklig simultankapacitet för att kombinera våra två läxor... Helt plötsligt befann vi oss nämligen vid den andra dikeskanten... att sidföra i princip 90 grader i ökad tölt är inget som helt problem m a o! (Jag var bara glad att jag höll mig kvar i sadeln!) 

På hemvägen började jag förbereda oss inför kommande Atlikurs, genom att rida arbetstempo med helt lös nacke och lååång hals. Vi tog ju paus med detta inför tävlingen - men nu är det hög tid att börja "reparera" igen! I början hade vi - som väntat - HELT olika åsikter om vilket tempo som skulle gälla. Men när vi väl kommit överens där kändes hon mjuk och fin! Och efter ett par "pet" med pisken i rumpan blev det dessutom "hur mycket rygg som helst"!!! Synd att det inte är den tölten som premieras bäst på tävling... Men i den nya tävlingsgrenen som de håller på att introducera är det förhoppningsvis lite annorlunda! Ska bli spännande att höra med Atli om han testat den och vad han i så fall tyckte!