Atlikurs - dag 3 "Upp på tå och börja dansa!"

Här är det dags att samla skritten - och Lára börjar ladda för att bli arg...

Under dagens första lektion fick jag till stor del rida på egen hand. Först värma upp med lång hals i skritt, trav och tölt. För att sedan gå vidare med att repetera halt, rygga och gå fram m h a vikthjälperna. Och eftersom Atli inte kom med några synpunkter/instruktioner utgick jag ifrån att han gillade det han såg. (Han gör så ibland, för att se hur man klarar att följa hans instruktioner på egen hand. "För i morgon är jag ju inte här..." Det var bara lite ovanligt att han inte sa till i förväg att det var detta som gällde.) Sedan fick jag i alla fall bekräftelse på att jag tolkat hans tystnad rätt: han hade inte sett någon anledning att ingripa. Då konstaterade han att Lára nu var väl förberedd för ytterligare samling i tölten.

Fast jag fick förstås börja med att samla henne i skritt, medan Atli skrattande konstaterade att han kanske skulle hålla sig på lite avstånd eftersom Lára blir så arg så snart han närmar sig...! (Men så har det ju aldrig varit särsklit svårt att göra henne arg heller!) Eftersom samlad skritt är hennes "all over the place-övning" betonade han betydelsen av att jag belönar henne när hon gör rätt. Och till att börja med belönar bara hon börjar tänka rätt - även om hon inte är helt rakriktad. För, som han upprepat som ett mantra denna helg: "Allt man belönar kommer man att få mer av. Och det man inte belönar kommer att försvinna."

Sedan sa han: "Nu ska du upp på tå och dansa!" För nu skulle jag göra övergång från samlad skritt till dito tölt. Och genom aktiv ridning, där jag använde signalerna vi tränat på tidigare men försökte snabba upp mina egna reaktioner så mycket som möjligt, skulle bibehålla och öka graden av samling i tölten.

Han har ju så många gånger konstaterat att jag behöver bli snabbare i mina reaktioner på hästryggen. "Sluta tänka - rid bara!" Och även påpekat att detta kan man bara uppnå genom att träna och träna och nöta och nöta dessa signaler till dess de går på reflex. Vår hjärna reagerar nämligen alldeles för långsamt för att man ska kunna bli tillräckligt snabb i reaktionerna om man måste tänka först.

Så jag fortsatte "nöta" på att använda mycket vikthjälper för att succesivt få mig och Lára "att dansa fortare". Fick uppleva lite tölt som kändes riktigt, riktigt bra och när jag sedan låtit Lára varva ner igen i trav fick jag också bekräftelse av Atli att det går åt rätt håll! KUL!!! Fast lektionen kändes bara så oerhört kort...

I vanliga fall brukar jag bara hinna rida en lektion för Atli på fredagarna och därmed fem lektioner totalt under en kurs. Därför kändes dagens andra och helgens sjätte ridlektion som härligt "bonusmaterial"!!! Förutom instruktionen att ha ÄNNU mer böjning och ÄNNU längre hals i skritten var jag även nu betrodd att värma upp på egen hand. Hann även testa att rida lite samlad skritt och göra en övergång till riktigt trevlig tölt, innan Atli sa att han ville rida Lára lite.

Han jobbade henne i samlad skritt, där jag inte kunde låta bli att glädjas över att det blev en hel del "all over the place" även när superproffset satt i sadeln... Då är det alltså inte bara mig det beror på! Men främst red han samlad tölt. När han avslutat med lite högre tempo tölt - där jag fått njuta av trevligt bensprattel - satt han av och konstaterade: "Hon är svår i den samlade skritten, men hon tar förhållningarna väldigt bra i tölten!"

När det var min tur igen fick jag göra övergång från samlad skritt till tölt och efter Atlis: "Flott tölt, försök bibehålla det där i två varv så räcker det sedan!" var det ju "bara" för mig att försöka "dansa fortare"! Inget tillfälle att lura sig att sitta passiv och bara njuta av den härliga tölten till dess den var ett minne blott m a o - utan bara njuta/belöna lagom långa sekvenser för att sedan igen "gå upp på tå och dansa"!

Efteråt sa Atli att Lára och jag arbetar väldigt bra med grundformen i alla gångarterna, att hon är väldigt mjuk för det mesta och dessutom mycket väl förberedd för en högre grad av samling i tölten. Han tyckte också att jag är en liten bit på väg när det gäller "dansandet" - så det är "bara" för mig att träna vidare på detta. Och när det gällde den samlade skritten påminde han än en gång om att "det man belönar får man mer av" - så om jag jobbar konsekvent utifrån detta bör det bli allt mindre och mindre "all over the place".

Nu har vi än en gång MASSOR av roligt att träna på till dess Atli dyker upp nästa gång - och det blir redan sista helgen i augusti!!!