Morgonstund har guld(tölt) i mund!

Arbetstempo tölt - på Vindurtävlingen

Jag har en hel del problem med sömnen, f f a på grund av värken, och i morse vaknade jag redan kl 04.30... När jag inte lyckats somna om efter en knapp timme gav jag upp och klev ur sängen. På väg ut för att hämta in tidningen insåg jag att det redan var 17 grader i skuggan - det skulle bli en VARM dag m a o! Bestämde mig därför att åka till stallet redan vid 06-tiden, när jag nu ändå var vaken,  för att hinna rida innan det blev allt för varmt.

I Mariebäck krävdes det för en gångs skull en hel del övertalning för att Lára skulle vilja komma in från betet... hon hade väl lite svårt att komma över chocken att matte dök upp vid denna tidpunkt, antar jag! Dessutom tror jag hon kände sig rejält däst och uppblåst av nattens gräsätande - för det  började "spraka" rejält under svansen på henne när vi gick upp till stallet och fortsatte även senare när jag red... (Enligt viktmåttbandet har hon ökat i omfång motsvarande mer än 15 kilo den senaste veckan - och då mätte jag EFTER dagens ridtur - vilket ju tyder på en hel del "luft i systemet"! Det blev ett träningspass på ridbanan idag, som förberedelse för helgens Atlikurs. Skritt, trav och skrölt på volt och längs spåret - med fokus på att hon skulle "släppa" även de där sista små spänningarna hon brukar ha i nacken.

Övergick sedan till samlad skritt - som idag faktiskt innebar "NOT at all-over the place" samt tränade övergångar från samlad skritt till samlad tölt m h a sidförande i övergången. Till att börja med gick övergångarna bara hyfsat, vi tappade varje gång lite av samlingen från skritten och hon gick lite emot handen i övergången...

Men sedan kom jag ihåg hur Atli även i detta fall betonade betydelsen av att lösa upp de små spänningarna i nacken. När jag tyckte den samlade skritten kändes bra nöjde jag mig ändå inte där utan lirkade lite höger-vänster med bettet - med fantastiskt resultat! Plötsligt kändes hela hennes överlinje ännu mer fjädrande än tidigare - och i övergången till tölt var det som om hon samlade sig ÄNNU mer istället för att tappa samling. Jag fick åter uppleva den HÄFTIGA känslan av att sitta högst upp på en fjädrande pilbågen, vilken gick från bakbenen och fram. Snacka om guldtölt!!!

Efter några sådana övergångar varvade vi ner igen i trav. Nu tycker jag verkligen att vi är VÄL förberedda för Atlikursen som börjar på fredag!!!