Det där lilla, lilla som ger den STORA, STORA effekten!!!

Tack vare Sara Maltane kommer här en tävlingsbild på mig och Lára - TACK!!! 

(Det finns visserligen flera hundra bilder på Johans dator, men av rädsla för åska vidtog han sådana försiktighetsåtgärder innan han åkte ner till Skåne att jag nu inte får igång den... och därmed kommer jag inte åt några av de bilderna heller. Så det är Sara ni har att tacka för att ni slipper ännu en desperat bildlösning av typen "Atlikurs med snö".)

Idag blev det en förmiddag tillsammans med Lára! Först lite mys i stallets svalka. Det gäller ju att passa på när borstningen för tillfället inte bara är uthärdlig utan t o m verkar vara behaglig! Sedan red vi ett pass på ridbanan, vilket avslutades RIKTIGT bra!!!

Under den senaste Atlikursen (eller möjligen den näst senaste) gjorde han mig uppmärksam på att även om Lára oftast känns väldigt mjuk och lösgjord så kan hon ändå vara lite, lite stel i nacken. Det är svårt att upptäcka, eftersom hon kan jobba till synes riktigt bra med aktiv överlinje och det är lätt att man nöjer sig där. MEN om man lirkar lite,lite med bettet så får man plötsligt "någon dm hals till" och en ÄNNU mer lösgjord känsla i hela hästen.

Detta hade jag i åtanke under passet idag - och det skulle visa sig ge oss en RIKTIGT bra avslutning! Efter grundlig uppvärmning i skritt, trav, skrölt och tölt - både på volt och längs spåret - var det tillslut dags för vår "all over the place-övning". Alltså den samlade skritten, eller Prins Daniels övning - som vi också kallar den!

Övningen gör allra bäst skäl för sitt namn när jag försöker mig på den längs vägen och det verkligen inte finns några som helst begränsningar för var Lára kan ta vägen. Men även med ett ridbanestaket som stöd kan hon vara oerhört kreativ när det gäller att hitta alternativ till att trampa under sig riktigt ordentligt bak... Det är egentligen bara nedåt som inte är ett möjligt alternativ. (Hon har faktiskt vid ett tillfälle knäckt en stolpe i ridbanans staket.... men då var det faktiskt Sylvia som satt i sadeln, så det var väl hennes fel?!)

Med Lára gäller det verkligen att vara snabb att parera hennes "ålanden" - men den största svårigheten är nästan att göra tillräckligt lite! Hon har ju så ENORMT effektiv "servo" på alla områden - så nästan hur små signaler jag än ger riskerar de att ge för stort "utslag". (Som om man kört en längre tid med en bil utan servostyrning och sedan sätter sig i Johans bil.) Det är alltså MÅNGA signaler/korrigeringar men riktigt  pyttesmå sådana som gäller på den här damen!

När vi tillslut var enliga om konceptet "samlad skritt" och jag dessutom kunde "lirka" loss det sista i nacken så fick jag i alla fall uppleva den härliga känslan av hur hon bar upp sig med en fjädrande överlinje - som en pilbåge som spändes från bakbenen upp över ryggen och fram! Härligt med en sådan påminnelse om att DET ÄR SÅ HÄR DET SKA KÄNNAS!!!

Försökte verkligen sitta helt avslappnad och stilla som belöning och det uppskattades uppenbarligen - för hon behöll denna känsla nästan ett helt varv! Och då, medan jag fortfarande satt uppe på den där sviktande "pilbågen" gjorde jag en övergång till tölt i vilken jag samtidigt sidförde m h a vikten. Ett Atli-knep för att lyckas med den SVÅRA konsten att bibehålla samling och lösgjordhet från den samlade skritten upp i tölt.

M h a vikten vände jag sedan in henne på en volt i tölt - och det var verkligen TÖLT!!! Har ju varit VÄLDIGT nöjd med vår tölt de senaste dagarna, men nu var det så tydligt att DET ÄR SÅ HÄR DET SKA KÄNNAS!!! Tänk att det kan göra sådan skillnad när den där lilla, lilla spänningen i nacken verkligen släpper!!!