Vem behöver "tagga ner egentligen?!!!"

Igår presterade Lára några korta sekvenser supertölt, utifrån vår nivå. Men idag var det (ÄNNU) svårare: idag skulle jag försöka få henne att "tagga ner" ordentligt på ridbanan...! Med "on-knappen" ordentligt intryckt igår (även om vi ju varvade ner riktigt grundligt efteråt) i kombination med att svarta damens ambitionsnivå blir extra hög på ridbanan kan jag verkligen inte beskyllas för att göra det lätt för mig...!

Mina skyhöga mål med dagens ridpass var att hon skulle skritta avslappnat på volt, tölta avslappnat på volt samt trava avslappnat på volt. "DET ÄR DU SOM BEHÖVER TAGGA NER!!!" utropade Lára om de målen och visade istället sin ENORMA talang för "ökat tempo sidförande"... (Jag har sagt det förr och säger det igen: inför detta som tävlingsgren och vi skulle DEFINITIVT höra till världseliten!)

Det är ju så att man utvecklas som ryttare av att byta häst. Och sedan jag köpte Lára har jag verkligen fått utveckla mina färdigheter i att bromsa upp sidförande övningar... (Får erkänna att jag faktiskt var fullständig nybörjare på detta så grundläggande område innan jag började rida henne.) Och som ryttare blir man ju aldrig fullärd, så det var självklart jättenyttigt för mig att än en gång öva på att kunna sidföra lugnt och fint bara 3-5 steg i taget. När utgångsläget snarare är minst 20-25 steg och det i halsbrytande tempo tar det ju en liten stund...

Vi hade ju satsat på det svåraste först, så när tillslut skritten var acceptabel visade sig även både avslappnad tölt och trav på volt vara genomförbart även om ej helt okomplicerat förståss. Snacka om att vi går från klarhet till klarhet!!! Men MINST ett till träningspass av samma art skulle behövas inför Atlikursen nästa helg, det är då ett som är säkert!

Jag känner fortfarande av halsflussen, även om jag definitivt är på bättringsvägen. Men när jag kom hem från stallet gav den sig till känna genom att jag blev så TRÖTT... Lyckades faktiskt somna TRE gånger under den dunderspännande Världscuphoppningen! :-O  Det var sista omgången inför finalen och både Malin Baryard och Rolf-Göran Bengtsson behövde prestera på topp för att vara säkra att gå till final. Malin startade bland de första, så då hade jag inte hunnit somna ännu och hon var som vanligt bäst när det verkligen gäller! Men sedan hjälpte inte ens flera koppar te, jag somnade ändå... Hade i alla fall turen att vakna igen precis innan det var RGB:s tur - men det hjälpte inte utan han rev tyvärr sista hindret...

Höll mig sedan vaken över omhoppningen, där Malin slutade på en fin fjärdeplats och därmed kom med till finalen som nr 8 av totalt 18. RGB hamnade tyvärr på 19:e plats, alltså förste utanför finalen... så nu är det bara att hoppas på att någon stryker sig! När finalen gått i Las Vegas brukar det ha varit ganska många strykningar, eftersom det är en sådan lång resa. Men i år går den i Göteborg och de flesta av världens bästa ryttare är ju stationerade i Europa, så nu krävs det nog att någon tvingas avstå p g a sjukdom hos sig själv eller hästen... Skulle Roffe komma med så har vi faktiskt FYRA svenskar till finalen - och det är historiskt! (Henrik von Eckerman och Jens Fredriksson har kvalat in sedan tidigare.)

För mig gäller det nu närmast att ladda om och piggna till - för jag ska fodra hästarna även i kväll.

(Edit: Nu kom uppgiften att Roffe ändå får rida Världscupfinalen!!! En av de 18 på listan tävlar nämligen för Australien (även om hon precis som de flesta toppnamnen sedan många år bor och verkar i Europa för att få tävla mot de bästa.) Därmed räknas hon in i en annan kvotgrupp och Sverige har historiska FYRA ekipage till WC-finalen! Nu skulle man ha haft biljetter till Gothenburg Horse Show...!!!