Det var nära ögat!

Idag var vintervädret tillbaka igen! Men det var verkligen i sista stund fick jag höra... Meteorologiskt räknas det nämligen som vår när det varit plusgrader dygnet runt under sju dygn i sträck och här blev det minusgrader igen först under det sjunde dygnet...!!! Enligt samma principer är det tydligen också så att har det väl "blivit" vår kan det inte bli vinter igen, även om kylan kommer tillbaka, utan räknas som vår ända till dess kriterierna för sommar är uppfyllda.

Bara ett dygns värme till hade alltså inneburit något så historiskt som att vi haft vår i Norrbotten redan i februari!!! (Här har det varit sportlov i veckan och normalt brukar det vara riktigt kallt. När vi bodde i Kiruna var det inte ovanligt att det var FÖR kallt för barnen att vara ute under sportlovet... trots att vi pratar Kirunabor som verkligen kan det här med klädsel mot kyla. Så detta känns verkligen som "omvända världen"!!!)

Idag red Lára och jag ut längs vägen och jobbade vidare med samlingen i tölt. Under Atli-kurserna i höstas började jag för första gången klara av att samla henne lite mer i tölten och detta har vi fortsatt att träna på sedan dess. De första månaderna red vi därför ovanligt korta ridpass, eftersom hon inte orkade några längre sträckor. Men den senaste tiden har jag kunnat utöka ridpassens längd igen, eftersom jag märkt att hon orkat bära sig längre sträckor.

Fast under lektionen igår blev det ju väldigt tydligt att vi låtit oss bli bekväma på denna nivå, för när Sylvia tyckte det var dags att höja samlingsgraden ytterligare blev Lára ARG - och jag blev helt slutkörd! När jag tyckte att jag red JÄTTESAKTA med MASSOR av drivning sa Sylvia: "Det börjar se bättre ut, men lägg på lite drivning också...och halvera tempot!" Hm...

När jag haft lite tid att analysera gårdagens lektion har jag kommit fram till följande sensmoral: om Lára INTE hoppar och är arg i tölten betyder det att hon inte behöver ta i tillräckligt, så då ska jag dra ner tempot ytterligare samtidigt som jag ökar drivningen. Och när hon börjar hoppa betyder det att vi närmar oss det jag söker (vilket är jobbigt för henne) så då ska jag driva ÄNNU mer!

Efter denna devis försökte jag därför rida idag! Men först värmde vi förståss upp i "kasta toppi" för att sedan också jobba en stund med "kasta toppi"-längd på halsen men ett par pet med pisken i rumpan för ÄNNU mer bakben och ÄNNU mer rygg (men bara LITE mer tempo).

Tog en låååång skrittpaus (vilket Lára som vanligt tyckte var ett katastrofalt slöseri med springmöjlighet) innan vi vände hemåt igen. Då ville jag först rida riktigt, riktigt samlad skritt - vilket på en "gummiorm" som Lára verkligen är tillräckligt svårt på ridbanan, där man ändå har ett staket att stödja sig mot. Men nu var hon utan överdrift "all over the place" (inkl i luften) innan vi tillslut blev hyfsat eniga i denna fråga.

När jag då lät henne smyga över i riktigt, riktigt långsam tölt fick jag dock lön för mödan: OJ, SÅ HÄFTIGT!!! Hennes rygg och bogar liksom bara växte upp under mig! Jag kom dock ihåg Sylvias ord från igår och red bara en kort sträcka innan vi tog skrittpaus igen - men då flåsade Lára ändå rejält redan. (I o f s flåsar hon rätt bra bara på ilska också!) Efter ytterligare två sådana korta, men riktigt häftiga, töltupplevelser var det verkligen inte lätt att få damen att slappna av i skritt... Hennes on-knapp var ju verkligen ordentligt intryckt nu!

Här kunde jag också dra en parallell till gårdagens lektion, när jag skulle försöka få henne att skritta lugnt under en paus i slutet av lektionen, sedan jag också hunnit trycka in den där "on-knappen" ordentligt. "Vi håller på med "snabbavslappning" skojade jag med Sylvia när Lára skyndade fram längs spåret. "Ja, ni hinner VÄLDIGT långt under era skrittpauser...!!!" konstaterade hon. Och vi hann väldigt långt idag också... Men tillslut var jag ändå hyfsat nöjd med skritten och lät henne trava lite som nedvarvning. Hon har ju bra trav redan i grunden, men nu inledde hon med ett sådant ENORMT tryck i steget att jag bara tänkte: "Snälla, ge mig några tävlingsdomare - NU!!!"

När jag senare lämnade Mariebäck stod min duktiga häst och njöt av solen i hagen. Själv förstärkte jag ridningens smärtlindrande effekt med en rejäl omgång ångbastu på simhallen. I morgon blir det välförtjänt vilodag både för Láras och mina muskler. Mina föräldrar kommer nämligen hit i helgen så jag ska prioritera att umgås med dem. I morgon eftermiddag ska vi dessutom på föreläsning med "the guru" himself: Andreas - Kostdoktorn - Eenfeldt. Det ser jag verkligen fram emot! Fast på söndag har jag morgonfodringen, så då "måste" jag ju ändå till stallet , m a o en mkt bra ursäkt för att rida också!