"Lekt Atlikurs"

Trav på Atlikursens dag 2

Jag åkte till stallet efter jobbet idag för att "leka Atlikurs"! Ville förståss repetera övningarna medan jag fortfarande hade känslan från i helgen färsk i kroppen! Lára stod och solade i hagen, men när jag visslade var hon direkt med på noterna och kom bort till grinden.

Efter att ha skrittat igång en stund på hellång tygel tränade vi på att flytta m h a vikten i stillastående - och inte minst tränade vi det där trååååkiga att vääääääänta på nästa signal. Sedan kändes hon så mjuk och fin i skritt på volt att jag nästan direkt övergick till trav istället. Atli påpekade ju än en gång hur viktigt det är att jobba henne med låååång hals i traven för att motverka hennes starka reflex att sätta upp nacken, så det blev extra lång travuppvärmning idag. Dock bara inledningsvis på volt, sedan längs spåret.

Efter ytterligare en sekvens där vi tränade att flytta för vikten i stillastående var det så dags för det riktigt roliga: att med fokus på vikthjälperna förbereda och rida tölt! Och det kändes mkt bra även idag! Först en stunds töltarbete längs spåret i båda varven, då jag nyttjade några steg sidförande (för vikten) till att "reparera" eftergiften när det behövdes. Sedan lite "leka tölt korts och tvärs" - för att träna upp snabba reaktioner på vikthjälperna.

När vi varvat ner igen i trav med låååång hals var jag mycket nöjd med vår prestation för dagen. Tanken var ju inte något "mastodontpass" utan en snabbrepetition av helgen. Efter en blick på klockan konstaterade jag att det hela tagit ca 30 minuter - ganska precis som en riktig Atlilektion alltså!

Igår konstaterade jag att jag på Feykirs tid brukade jag alltid säga till honom inför sista lektionen på tredje kursdagen: "Kom igen, nu ger vi järnet en sista gång så LOVAR jag att du får ledigt i morgon!!!" Men i Láras fall känner jag aldrig behov av någon sådan "peppning" - hon vet väl inte ens vad det innebär att bli trött. Men i morgon tänker jag tvinga på henne en vilodag i alla fall. Då ska jag nämligen på floating en andra gång - det ser jag verkligen fram emot! Hon som driver floatingstället sa att de flesta brukar tycka att det är ÄNNU bättre andra gången, när man själv och kroppen vet vad det handlar om.