"Allt man behöver för att kunna rida!"

Idag har det "ramlat ner" några riktigt värdefulla poletter för mig! Nämligen hur jag ska samla Lára UTAN att skapa spänning vare sig i mig själv eller henne! Inser att jag alltid försökt samla med styrka - vilket förståss är korkat för vem som helst och särskilt för mig som inte ens har någon styrka nu för tiden... Tack vare "polettrasslet" kan man nog säga att jag utfört min bästa ridprestation hittills idag!

Men nu tar vi det från början. Vi fick inleda båda lektionerna med samma SVÅRA övning som igår: att från stillastående med eftergift i nacken m h a vikthjälperna flytta ett enstaka steg åt höger, stanna och VÄNTA, ett steg åt vänster, stanna och VÄNTA, ett steg framåt, stanna och VÄNTA, ett steg bakåt, stanna och VÄNTA, o s v. När Lára började vänta in mig fick jag succesivt bli snabbare i signalerna. Eller "dansa fortare" som Atli brukar säga. "När detta fungerar kan ni allt man behöver för att kunna rida!" konstaterade Atli.  

Nästa steg var att från stillastående ställa hästen till höger, lägga till högerskänkel och m h a vikthjälperna "liksom i förbifarten" gå in på en högervolt i skritt. Just det här "i förbifarten" var väldigt bra på Lára, som har en så tydlig tendens att börja stressa varje gång jag börjar förbereda en ny övning, byter riktning e t c. För att bibehålla längden på halsen (eller i Láras fall ta ner tempot) skulle vi sidföra på volten m h a vikten. När hästen kändes avslappnad och lösgjord fick vi rida på samma sätt i trav på volten - och när det kändes bra trava längs spåret.

Efter en skrittpaus var det dags för för poletterna att "börja skramla". Vi skulle förbereda tölt och Atli sa då: "Tänk nu att du ska rygga, med tydliga vikthjälper, precis som du gjorde tidigare! Men driv framåt innan hon stannar." Samtidigt skulle jag ställa henne inåt och sidföra några steg - och vips kände jag hur hon trampade in under sig och kom upp med bogarna samtidigt som hon slappnade av i nacken och längde halsen! "Följ med framåt i tölt!" sa Atli - och vi töltade framåt med trevlig samling på en härligt lösgjord häst!

Då och då fick jag påminna om samlingen genom att sidföra några steg för sedan belöna med STOR eftergift på innertygeln. "Det är eftergiften som är av görande, sa Atli. Om du ska kunna behålla något måste du släppa det!!!" Jag bara njöt och förundrades över att så oerhört lite kunde göra så oerhört mycket!!! Tack vare att jag inte försökte använda styrka så kunde jag vara avslappnad i kroppen - och det gjorde förståss Lára mycket mer avslappnad också! "Vill du utöka samlingen fortsätter du bara på samma sätt och sidför oftare!" sa Atli.

I högervarvet var det effektivaste att fokusera på att flytta in bakdelen för att verkligen "ta med" vänster bak. I vänstervarvet istället att flytta in högerbogen m h a yttertygeln. Efter dessa härliga töltupplevelser fick duktiga hästen varva ner ordentligt med trav på volt (även här var det förståss vikten och ytterhjälperna som höll hästen på volten och STORA eftergifter på innertygeln som gjorde susen.)

Efteråt sa Atli: "Nu är det upp till dig om du vill gå vidare och samla mer eller inte. För det är jättebra redan så här!" Att jag lämnade ridbanan "hög som ett hus" och med ett leende från öra till öra förvånar väl ingen?! Och dessutom får fortsätter ju kursen i morgon!!!