lördag 16 mars 2013

Tronföljden diskuteras livligt


The Queen of Mariebäck - med några av sina undersåtar i bakgrunden.

När jag hämtat "The Queen of Mariebäck" ur hagen idag rök halvsystrarna Hremsa (e Berserkur) och Haminja (e Mökkur) ihop. Den hårda "diskussionen" handlade förståss om tronföljden i stoflocken... och efter en stund fick den ett år äldre Hremsa se sig besegrad av sin lillasyster. Haminja firade segern med att genast valla runt alla övriga ston som fanns i närheten för att kontrollera att ingen av dem hade några flockledarambitioner.

Jag har tidigare fått lära mig att fölen "ärver" rangordningen från sin mamma genom att de lär sig att härma hennes beteende i flocken. Men det stämmer ju dåligt med att Hremsa och Haminja skulle ha höga ambitioner då deras gemensamma mamma Hamradis var oerhört låg i rang...

Drottningen själv och jag hade i alla fall höga ridambitioner idag! Att Lára var glad över att ääääntligen få komma ut och röra på sig gick verkligen inte att ta miste på! Men det yttrar sig inte alltid på så trevliga sätt... Idag var hon tvungen att låta det "pysa över" när det var dags att tränsa - så det krävdes rena brottningsmatchen innan tränset var på plats. Tänkte på Eyjolfur Isolfssons spontana benämning av henne som "bulldozer" och hade inga som helst invändningar mot detta...!

Undrade om det skulle bli problem att få sitta upp idag - det är också ett slags överslagsbeteende som hon tar till när hon håller på att koka över av förväntan. (Helt ologiskt förståss, eftersom hon ju verkligen VILL att vi ska ut och rida! Men om de enda känslor man verkar kunna hantera är ilska, så blir det kanske så..?!) Men förutom ett utfall med tänderna när jag skulle lägga tyglarna över huvudet på henne så lyckades hon behärska sig till dess matte satt i sadeln och hon ääääntligen fick skritta ut från gården!

Satsade på en lång uppvärmning med mycket öppnor i trav, kasta toppi resp "joggtölt". Det sistnämnda avslutades med att aktivera hennes bakdel lite extra för "mycket rygg" innan vi vände hemåt igen. Och på hemvägen lyckades jag plötsligt ha tur när jag tänkte! Min plan var att rida "kortkorta" intervaller i riiiiiktigt låååångsam tölt med riktigt MKT energi, låta henne få en micropaus för mental och muskulär avslappning för att sedan rida ny intervall tölt.

Att rida riktig "powertölt" är SVÅRT - det vet alla som försökt. Men sitter man på Lára är det faktiskt inte det svåraste i sammanhanget, utan det är istället utmaningen sedan få det att sluta "ryka ur öronen" på henne så pass att hon faktiskt slappnar av igen... Mina försök hittills att bromsa henne har medfört en slags dragkamp oss emellan, som verkligen inte inneburit avslappning i någon form - snarare tvärt om...

Atli har alltid betonat hur viktigt det är med avslappningen på en häst som Lára, för det är så oerhört lätt att "programmera" in att tölt innebär spänning... När vi satt extra press på henne under en av hans lektioner brukar jag därför få avrunda med att rida låååååångsam tölt på volt till dess att hon verkligen slappnar av och sträcker ut överlinjen maximalt. Men om man vill rida mer än en riktigt intensiv töltintervall per ridpass, hur ska man göra då? Jag har verkligen funderat på detta de senaste månaderna. (Och sett fram emot tillfället att få fråga Atli på kursen till veckan.)

Men idag fick jag så en "billesnixt" alldeles själv: jag skulle strunta i skrittförsöken och göra halt istället, ge lösa tyglar och låta henne stå stilla och pusta ut en kort stund innan jag började förbereda nästa töltintervall. Och det fungerade jättebra! Lára har ju verkligen MKT bra broms - det är bara det att man i skritten behöver använda den precis hela tiden när hon är uppjagad...och sedan blir hon ännu mer uppjagad om att jag tjatar så mycket om den där tråkiga skritten... Men av två onda ting tycker hon definitivt att det är bättre att stå stilla än att gå sakta. Så efter varje töltintervall gjorde jag halt och gav efter på tygeln - varpå hon andades ut och sträckte lite på sig! YES!!!

Styrkt av denna framgång provade jag en ny variant även när jag avslutat töltträningen och ville ge henne en låååång skrittpaus: gjorde halt, böjde hennes hals åt höger för att uppmuntra henne att slappna av och länga den ordentligt innan hon fick börja skritta. De första 2-3 stegen var då riktigt lugna, sedan ville hon förståss direkt dra upp tempot, men jag var snabb att böja höger igen för att få tillbaka böjningen och den långa halsen - vilket fick henne att slappna av igen. Red så en riktigt lång sträcka när hon mer och mer slappnade av och vilade i steget!

Det avgörande i det här fallet tror jag var att hon aldrig fick chansen att börja stressa - utan att jag ingrep redan när hon bara "tänkte tanken". Atli brukar ju också betona att man ALDRIG ska bromsa hästen med båda tyglarna samtidigt - för det ger bara en spänd häst. Och här kom jag ju dessutom runt det problemet, vilket annars varit kännetecknande för vår "dragkampsskritt". Härligt att upptäcka att man till viss del faktiskt är bildbar!!!

Efter denna framgångsrika skrittpaus bjöd hon dessutom på en härligt avslappnad nedvarvningstrav! Den skulle definitivt Atli ha gillat!!! Ååååh, så Lárahög jag var efter detta ridpass!!! Men nu är det jag som ska varva ner och vila - innan det är dags att åka ut till stallet igen och kvällsfodra!


Inga kommentarer: