Ju argare Lára desto bättre tölt. Och idag var hon ARG!!!

En vrålhungrig Lára mötte mig när jag kom till stallet för att morgonfodra i morse. OBS! Ingen häst kom till skada (läs: svalt ihjäl) under denna fotografering!!! Och visst var hon söt med sin "sockermule"?!

När hästarna ätit sitt morgonhö var det dags för ridning! För en gång skull kändes "gummiormen" Lára faktiskt aningen stel (men så fick hon ju också REJÄLA muskelträningspass både torsdag och fredag.) Därför blev det en lååååång uppvärmning i trav idag, först lång låg form och sedan öppna. F f a var det högersidan som behövde "böjas igenom". Avslutade uppvärmningen med en intervall i vardera galoppen och gladde mig åt två klockrena galoppfattningar!

Töltarbetet inleddes med skrölt med lååång hals och sedan ett litet pet med pisken i rumpan som med bibehållen halslängd gav "mycket rygg"! Blev sedan totalt idiotförklarad av Lára när jag vände hemåt och samtidigt föreslog skrittpaus! Ja, ni hör ju själva hur korkat det låter!!! Men häststackarn får ju verkligen stå ut med mycket...!!!

Efter detta vidtog en stunds "all over the place" när jag ville rida riktigt, riktigt samlad skritt. Nu fanns det sannerligen inte minsta stelhet någonstans i min häst utan varje led böjde sig åt alla håll med häpnadsväckande smidighet. Men tillslut fick jag ändå med mig hela hästen åt samma håll, i samlad skritt.

På detta följde också riktigt trevlig tölt! Efter en kort sträcka tog vi en skrittpaus innan det var dags för ny tölt. ÄNNU långsammare men samtidigt ÄNNU mera energi - var min målsättning. Dessa krav fick förståss Lára att tända till! Men eftersom det finns ett statistiskt säkerställt samband: "Ju argare Lára desto bättre tölt" blev jag bara inspirerad att fortsätta! Efter ännu en kort skrittpaus förberedde jag därför ännu en intervall med arbetstempo tölt och denna gång förstärkte jag dessutom drivningen genom ett pet med pisken. OJ, så arg Lára blev - det nästan rök ur öronen och hon demonstrerade att man faktiskt kan resa sig på bakbenen direkt från tölt, utan att sakta av först.

Men tölten som kom sen.... OJ, OJ, OJ, OJ!!!! säger jag bara! Hon vinklade ordentligt bak och kom upp med ryggen och bogarna som en båge. Jag anade rejält med bensprattel under de upplyfta bogarna. Samtidigt som hon bibehöll längden på halsen och var helt lätt i handen. Riktig, riktigt HÄFTIGT!!! Men hon flåsade verkligen som en blåsbälg - och inte bara för att hon var ARG utan detta var ju verkligen JOBBIGT. Själv hade jag ju gärna njutit av denna tölt så länge som möjligt, men lyckades ändå förmå mig att sakta av till skritt igen efter en kort sträcka, medan tölten ännu kändes riktigt, riktigt fin.

Min underbara, temperamentsfulla dam fick sedan en lång, välförtjänt skrittpaus nästan hela vägen hem (bara en liten "sträcka ut ryggen-trav" på slutet). Allt medan matte satt på hennes rygg och försökte bestämma sig för om hon skulle satsa på några embryotransfer eller helt enkelt klona henne ett antal gånger...!