Långvarig Lára-längtan lättar!

Lára och jag testar skoterspårets hållfasthet. Med beröm godkänt=det höll för galopp!

Idag var det min andra arbetsdag efter halsflussen och efter jobbet ville jag verkligen åka till Lára! Hela TIO dagar utan ridning ger ju en abstinens som verkligen inte kan vara bra för hälsan! Vilket även Johan förstått. När jag var helt slutkörd efter jobbet igår och oroade mig för att jag inte skulle orka till stallet idag heller sa han: "Men en liiiiten stund hos Lára ska du väl orka med i morgon i alla fall?!" Blev ändå tvungen att åka hem och vila direkt efter jobbet idag... men mindes makens peppande ord och tänkte "Det här är ju faktiskt enligt läkares ordination!" när jag tillslut ändå plockade fram ridkläderna. I o m att jag inte åkt direkt från jobbet till stallet, som jag brukar, fick jag dessutom byta om i rumstemperatur OCH till rumstempererade kläder - en lyx jag inte är van vid! Med tanke på mitt hälsotillstånd den senaste tiden var det nog ingen nackdel!

Väl i Mariebäck var det ingen tvekan om att även lycko-Lára längtat! Hon stod redan i närheten av grinden och när jag gick in i hagen klev hon direkt fram till mig och stoppade bestämt in huvudet i grimman. Hennes åsikt var tydlig: "Nu ska här ääääääntligen ridas!!!" Detta hindrade henne förståss inte från att hugga efter mig lika vilt som vanligt när jag skulle sadla - men allt annat hade definitivt gjort mig orolig! Och med sadel och träns väl på plats var det en MKT nöjd häst som skrittade ut från gården!

Eftersom hon hade tio dagars överskottsenergi att "blåsa ur systemet" medan jag hade motsatsen bestämde jag att vi skulle testa hållfastheten hos skoterspåren förbi gamla soptippen och upp mot turridningarnas långa galoppbacke. Red där för ett par veckor sedan och då höll spåret upp till vändplanen vid det vi skämtsamt brukar kalla "vandrarhemmet" (en container med en säng i som av någon anledning står där mitt ute i skogen...!) Den sista tiden har det ju varit kallare igen, så nu kanske spåret skulle hålla ännu längre?! Perfekt med "terränggalopp" när Lára behöver springa av sig och jag helst bara "åka med".

Och precis så tur hade vi! Spåret höll fint och jag lät en MKT nöjd Lára varva mellan höger och vänster galopp i långa sekvenser med skrittpaus där emellan. När vi precis passerat förbi en skogsplantering blev underlaget snabbt sämre och det började "slå igenom" - m a o dags att vända hemåt igen. Under hemvägen var vi precis lika eniga om upplägget som tidigare.

Jag vet inte vem av oss som var mest nöjd när vi skrittade in på gårdsplanen igen... Jo, kanske ändå Lára eftersom hon visste att en STOR hink kraftfoder snart väntade! Nu hoppas jag bara att denna ändå mycket begränsade ansträngning från min sida inte ger "bacilluskerna" ny kraft, utan att jag kommer att orka rida i morgon och på söndag också!

I så fall blir det många vändor till stallet i helgen. Har nämligen kvällsfodringen både lördag och söndag. Och efter två veckor då jag knappt stuckit näsan utanför dörren känns tanken på att rida på kvällen sedan det blivit mörkt ovanligt trist... Så min plan är att det ska bli två resor till Mariebäck vardera dagen, en gång för att rida och en gång för att fodra. Om bara halsflussen fortsätter klinga av så att jag orkar! Det gäller ju också att hinna bli ordentligt frisk inför ridkursen för Atli som verkar dra igång redan på onsdag till veckan!