Same, same...but different!

På Granskärsvikens is, påskdagen 2013.

För er som inte känner till min blogghistoria kan jag berätta att det hela började med att jag hösten 2005 blev uttagen som en av medlemmarna i Team Lillhästen. I början skrev alla teammedlemmar en slags träningsdagbok som vi mejlade över till Lillhästen i Stav för att läggas upp på deras hemsida. För mig, som skrivit träningsdagbok i pappersform i alla år var det ju ingen nyhet, fast förståss lite ovant att någon annan än jag själv skulle kunna läsa vad jag skrivit. Senare flyttades dagböckerna över till egna bloggar, med länkar från Lillhästen i Stavs hemsida och så har det fungerat fram till nu.

Det tog inte lång tid för mig att utveckla ett "bloggberoende" - vilket kanske inte är så konstigt då jag alltid tyckt väldigt mycket om att skriva och brukar tänka att jag vill bli författare "i mitt nästa liv". Hela tiden har jag främst tänkt på bloggen som min träningsdagbok som jag skriver för min egen skull. Men till min stora förvåning och glädje har det visat sig att ni är många som vill vara med och dela "hästeriet" med mig! FANTASTISKT roligt!!! (Och det både i lust och nöd... TACK även för allt stöd i samband med att jag tvingades låta min fina Feykir somna in!)

Våren brukar ju traditionellt ses som tiden för något nytt. Och nu känner jag också att det är dags för förändring! Efter alla trevliga år med Team Lillhästen kommer jag att bli helt "min egen" och min blogg kommer inom kort att plockas bort från Lillhästens hemsida. Men självklart kommer bloggen att finnas kvar - och det vore väldigt roligt om ni som följt mig i Team Lillhästen vill följa mig även i fortsättningen!

Adressen kommer att vara oförändrad: teamannaofeykir.blogspot.com - om du tidigare brukat hitta min blogg via Lillhästens sida använder du istället ovanstående adress fr o m nu.

Ett stort tack till Lillhästen i Stav för de här åren - och till mina trevliga teamkamrater! Jag kommer självklart att fortsätta följa er även i fortsättningen! 

Påsk i Granskärsviken

På Påskdagen åkte Johan, mamma, syster Kristina och jag ut till stugan i Granskärsviken. Det är inte uppskottat ända fram till stugan, så vi fick "klättra" över plogkanten och gå sista biten på snön - som ändå höll över förväntan.

Solsken, vindstilla och Kristinas uuuunderbart goda trattkantarellsoppa - det är svårslaget!!!

Mamma, Kristina och jag. 

Efter ett par timmar i solen utanför stugan gick vi ut på havsisen - och inte ens där blåste det kallt!

Är inte den här bilden rätt kul?! Vi står på isen ute i viken och i bakgrunden skymtar

 öarna Kankhällögern resp Kankhällan.

Påsklov

Lycko-Lára har haft påsklov några dagar - då Johan och jag varit i Umeå och hälsat på våra föräldrar och var sitt syskon. Men i kväll kom vi hem igen, för att Johan ska ägna Annandag Påsk åt arbete och jag åt att rida min fina häst! Jag skulle INTE vilja byta med honom - skulle du?!

Olivia och Kippy!

När kurshelgens sötaste ekipage skulle utses kunde förståss ingen utmana Olivia och Kippy!

Ingen tvekan om att Olivia brås på mamma Sylvia! "Bra BLUP" som man säger i avelssammanhang!

Hera och Minna

Hera och Minna värmer upp i trav.

Lale och Geisli

Eva-favoriten Geisli var tillfälligt tillbaka i Mariebäck igen för Atlikurs. 

Och han skämde minsann inte ut sig!

...eller vad säger ni om den här tölten som han visade upp med Atli himself på ryggen?!

Här får han sträcka ut igen och slappna av, med matte Lale på ryggen.

Fina Tildra RIP...

Fina Tildra, Láras bästa (och enda) vän töltar numera i Trapalanda...och "hästhimlen" är bara att gratulera till en så oerhört trevlig häst.

Tildra och Lára har verkligen varit ett riktigt radarpar - aldrig långt ifrån varandra ifall de kunnat välja själva. När jag tagit in Lára ur hagen t ex har Tildra stått vid grinden och väntat för att sedan gnägga välkomnande när jag släppt ut Lára igen.

Här är de synkade stona i somras, hemma hos oss i Kyrkbyn. 

...och här på tävling hos Vindur i Ragvaldsträsk.

Meningen var ju att fina Tildra, med den fantastiska kombinationen av jättefina gångarter OCH underbart lynne, skulle säljas och bli fantastisk läromästare till en ny ägare. Men nu blev det aldrig så, utan hon råkade ut för en olycklig gaffelbandsskada som inte ville läka trots lång boxvila följd av lång vila i sjukhage. Så istället för att flytta från Mariebäck fick hon tillslut somna in. 

Redan under Tildras konvalecens sörjde Lára: hon stod hela dagarna vid grinden och väntade på Tildra. Och var så "nere" att hon plötsligt började låta ranglåga Hera flytta undan henne från maten. Och fortfarande, efter flera månader, har alltså inte Lára blivit sig själv igen. Hon kommer nog alltid att sakna sin bästa vän... och det kommer vi andra också. 

Plötsligt händer det!

Denna surrealistiska syn fick jag uppleva när jag morgonfodrade i söndags morse: Lára och Hera åt från samma hög hö!!! Lára som aldrig någonsinn låtit någon annan äta från samma hö - hon delade inte  ens med sig till Tildra...!!! :-O Men så här stod de mer än 20 minuter. Sedan var det bara en tuss kvar - och då sa Hera till att Lára måste flytta på sig. Det var precis när jag kom för att hämta in Lára från hagen. Och så snart vi var utanför grinden skyndade Haminja (som aldrig i livet skulle våga sig på att utmana Lára) fram och jagade bort Hera för att ta de sista åtråvärda stråna från hagens mest attraktiva hö-hög. Så flockens "relativa" rangordning står sig alltså ännu. Mycket märkligt...!!!

Påsken börjar bra!

Att sidföra för vikthjälper - från stillastående

UUUUNDERBART skärtorsdagsväder!!! Och tack vare att banken stängde redan kl 13 idag (och jag dessutom jobbar 75 % så jag slutade ännu lite tidigare) kunde jag åka ut till stallet tidigt för att njuta av vädret med min fina häst!

Red på ridbanan idag för att försöka återskapa/behålla känslan från kursen. Efter mycket skritt och trav med låååång hals fortsatte vi träna på att flytta från stillastående m h a vikthjälperna. Och sedan "lekte vi tölt". Först bara i en låg grad av samling med fokus på avslappning och lång hals. Sedan försökte jag aktivera henne mer m h a vikthjälperna - det blev mycket "kors och tvärs" resp "gasa och bromsa". Och i skrittpauserna var hon faktiskt riktigt duktig på att slappna av!

Avslutade träningspasset med att försöka samla henne riktigt mycket, utan att jag skulle förvandlas till ett krampaktigt, drivande järnspett - och det gick faktiskt riktigt bra! Efter detta var hon förståss ordentligt "i gasen" så vi travade läääänge i lång, låg form till dess hon verkligen slappnade av och började frusta.

Jag upplever att jag "kommer åt" hennes lite svagare vänster bak nu på ett bättre sätt än jag gjort tidigare. "Trött" är visserligen inte ett ord som finns i Láras vokabulär, men efter de senaste ridpassen har hon varit betydligt mer svettig än jag förväntat mig - vilket jag tolkar som att hon faktiskt fått ta i mer än vanligt med detta bakben.

Lára fick äta sitt kraftfoder ute i solskenet idag, medan jag satt vid stallväggen och åt min lunch. Kan en påskhelg börja bättre än så här??!! Nu hoppas jag bara att Johan inte behöver jobba över så väldigt länge (igen) i kväll - även han förtjänar en bra skärtorsdag!

Carro och Örn

Carro och Örn fanns också med på en av Johans bilder från Atlikursen. 

"Lite samlad tölt så där i förbifarten...!"

Vackert ute på isvägen när jag körde hem från stallet i kväll!

Efter arbetsdagens slut fick jag än en gång en HÄRLIG upplevelse tillsammans med Lára! Idag försökte jag använda lärdomarna från helgens kurs när jag red ut. Började redan utanför stallet med att först flytta för vikten vid stillastående och sedan skritta en stund på volt så att hon verkligen skulle både böja sig och sträcka ut överlinjen. 

När vi sedan skrittade iväg låg mitt fokus på att aktivera vänster bak för att bibehålla den utsträckta överlinjen. Fortsatte på samma sätt i både trav och tölt och avslutade sedan vår uppvärmning med att galoppera uppför backen in till byn. Gjorde första galoppfattningen i god tid innan backen, så att vi sedan hann sakta av och rida även den andra galoppen. 

På hemvägen var det dags att börja kräva mer samling i tölten. Och att göra detta genom att "leka" med vikthjälperna. Mellan varven fick hon skritta på hellång tygel och det gick faktiskt ovanligt bra att få henne att slappna av då. Kan definitivt ha att göra med att vi "lekte" fram samlingen "liksom i förbifarten" - för jag märkte ju i helgen att när jag fick göra på det sättet stressade hon inte upp sig på samma sätt som hon brukar. 

Självklart fick hon sedan avsluta med att sträcka ut överlinjen ordentligt i trav. Atli betonade ju flera gånger hur viktigt detta är för henne som motvikt mot samlingen. Ju mer vi jobbar med samling desto mer ska vi också jobba med att sträcka ut halsen igen där emellan. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon blivit förvånansvärt svettig under detta ridpass som ändå känts förhållandevis "lättsamt". Men det var ju rätt varmt. Och dessutom kanske jag lyckades uppnå viss kvalitet i träningen trots - eller tack vare - den "lättsamma" inställningen?!

Ari har en "nära Atli-upplevelse"!!!

Vi har verkligen många fina Midurhästar! Här är Ari med Atli på ryggen!

Matte Sussi ser på när Atli jobbar med hennes fina häst.

"Nog hava vi snön...!"

Haminja, Hrissla och Litlamin

(Jo, rubriken är en parafras på ett Torgny Lindgren-citat. Har ni inte lyssnat på hans uppläsning av "Vattnet" så gör det!) När jag skulle åka hem från stallet igår kväll fick jag tillfälle att fota denna bild, som ganska tydligt visar att vi har en hel del snö fortfarande...!!! Stängselstolparna går mig upp till axeln - och jag är 170 cm lång. Sommartid verkar det alltså som att vi "stängslar för dinosaurier" som Johanna Elgholm sa!

Men just nu går översta tråden inte ens upp till knät på Haminja och Hrissla i denna del av stohhagen, där Janne aldrig skottat med traktorn. Ändå håller sig hästarna kvar på rätt sida om staketet - man kan verkligen inte beskylla dem för att vara rymningsbenägna!!!

Nu är jag precis hemkommen från en andra floatingsession. Och jag känner mig... flytande?! Det är en lätt yrvaken känsla, som om jag nyss sovit en låååång stund och sedan vaknat utan att vara tung i huvudet. Och kroppen känns... inte alls - vilket är ytterst ovanligt i mitt fall. HÄRLIGT!!!

Elisabeth och Démantur!

Elisabeth börjar allt mer "hitta knapparna" på sin Démantur!

Och man kan ju inte missa att hon verkligen njuter av sin FINA, nya häst!!!

"Lekt Atlikurs"

Trav på Atlikursens dag 2

Jag åkte till stallet efter jobbet idag för att "leka Atlikurs"! Ville förståss repetera övningarna medan jag fortfarande hade känslan från i helgen färsk i kroppen! Lára stod och solade i hagen, men när jag visslade var hon direkt med på noterna och kom bort till grinden.

Efter att ha skrittat igång en stund på hellång tygel tränade vi på att flytta m h a vikten i stillastående - och inte minst tränade vi det där trååååkiga att vääääääänta på nästa signal. Sedan kändes hon så mjuk och fin i skritt på volt att jag nästan direkt övergick till trav istället. Atli påpekade ju än en gång hur viktigt det är att jobba henne med låååång hals i traven för att motverka hennes starka reflex att sätta upp nacken, så det blev extra lång travuppvärmning idag. Dock bara inledningsvis på volt, sedan längs spåret.

Efter ytterligare en sekvens där vi tränade att flytta för vikten i stillastående var det så dags för det riktigt roliga: att med fokus på vikthjälperna förbereda och rida tölt! Och det kändes mkt bra även idag! Först en stunds töltarbete längs spåret i båda varven, då jag nyttjade några steg sidförande (för vikten) till att "reparera" eftergiften när det behövdes. Sedan lite "leka tölt korts och tvärs" - för att träna upp snabba reaktioner på vikthjälperna.

När vi varvat ner igen i trav med låååång hals var jag mycket nöjd med vår prestation för dagen. Tanken var ju inte något "mastodontpass" utan en snabbrepetition av helgen. Efter en blick på klockan konstaterade jag att det hela tagit ca 30 minuter - ganska precis som en riktig Atlilektion alltså!

Igår konstaterade jag att jag på Feykirs tid brukade jag alltid säga till honom inför sista lektionen på tredje kursdagen: "Kom igen, nu ger vi järnet en sista gång så LOVAR jag att du får ledigt i morgon!!!" Men i Láras fall känner jag aldrig behov av någon sådan "peppning" - hon vet väl inte ens vad det innebär att bli trött. Men i morgon tänker jag tvinga på henne en vilodag i alla fall. Då ska jag nämligen på floating en andra gång - det ser jag verkligen fram emot! Hon som driver floatingstället sa att de flesta brukar tycka att det är ÄNNU bättre andra gången, när man själv och kroppen vet vad det handlar om. 

Atlikurs - dag tre.

Idag avslutades Atlikursen i lika strålande sol - och till skillnad mot igår var det dessutom i princip vindstilla! UNDERBART! Och det var ju inte bara vädret som var bra utan även ridlektionerna förståss!

Jag fick återuppleva gårdagens "aha" med samling utan stor fysisk ansträngning från min sida. Och sedan känna på hur jag ska vidareutveckla detta till "större lätthet och mer samling" som Atli uttryckte saken.

Som riktlinjer för vår fortsatta träning fick jag detta:

ALDRIG slarva med uppvärmningen! En helt lösgjord häst som verkligen sträcker ut överlinjen är en grundförutsättning för den fortsatta träningen. Hästen som flyktdjur har som reflex att köra upp nacken vilket samtidigt medför sänkt rygg. På en häst som Lára, som har en väldigt stark sådan reflex, är det därför extra viktigt att man i uppvärmning och nedvarvning alltid kommer tillbaka till traven i grundform.

Om jag efter ett ridpass konstaterar att jag haft problem t ex med en utskjutande bog som jag inte lyckats få "på plats" ordentligt så ska jag fokusera på att åtgärda detta redan under uppvärmningen nästa gång.

Jag ska också träna mycket på att i stillastående flytta henne m h a vikthjälperna - och att hon hela tiden ska VÄNTA på min nästa signal. Samtidigt som jag själv ska fokusera att bli så snabb som möjligt på att belöna med eftergift. "Den som är snabbast på att belöna är också den som når de bästa resultaten!" Vikthjälperna ska jag sedan använda på samma sätt både när jag förbereder för och rider tölt.

Under töltarbetet ska jag också träna på att "flytta" henne med vikthjälperna, men då ska jag istället eftersträva SNABBA reaktioner - för ju snabbare signaler och ju snabbare eftergifter desto större lätthet och mer samling. Det är alltså på det sättet vi ska "leka fram" en högre grad av samling, inte genom att jag försöker använda muskelkraft till att "packa ihop" henne.

När jag "lekte runt" med Lára på ridbanan i slutet av vår andra lektion och flyttade henne än hit än dit m h a vikthjälperna sa Atli: "Nu känns det ganska bra va´?!" Och det gjorde det verkligen! Jag ville aldrig att lektionen skulle ta slut! Men det gjorde den ju tyvärr...

"Du är på mycket god väg nu!" sa Atli som avrundning. "Hur långt du kommer att fortsätta utvecklas i ridningen - det är upp till dig!" Vilket förståss är sant - ingen annan kan ju göra jobbet åt en. Men jag som alltid blir så inspirerad av att rida min lycko-Lára är ju inte mindre "taggad" att träna vidare efter denna helg!

Redan i morgon planerar jag att repetera helgens övningar medan jag har dem i så färskt minne som möjligt. Men på tisdag ska Lára få vilodag - för då ska jag på floating igen!  Dessutom ska jag försöka ägna mig åt mycket blogguppdateringar den närmaste tiden. Johan har nämligen fotat MASSOR av fina bilder - även på flera av de andra ekipagen. Så håll utkik här efter fler bilder!!!

Söndagens schema

På begäran: här kommer morgondagens schema! Det blir en tidig start i morgon - och ännu tidigare för mig som dessutom ska morgonfodra hästarna först.

SMHI har lovat nästan lika fint väder som idag! Och för att citera KG: "Folk söderut betalar tusentals kronor för att få komma upp och uppleva sådant här vårvinterväder!" 

"Allt man behöver för att kunna rida!"

Idag har det "ramlat ner" några riktigt värdefulla poletter för mig! Nämligen hur jag ska samla Lára UTAN att skapa spänning vare sig i mig själv eller henne! Inser att jag alltid försökt samla med styrka - vilket förståss är korkat för vem som helst och särskilt för mig som inte ens har någon styrka nu för tiden... Tack vare "polettrasslet" kan man nog säga att jag utfört min bästa ridprestation hittills idag!

Men nu tar vi det från början. Vi fick inleda båda lektionerna med samma SVÅRA övning som igår: att från stillastående med eftergift i nacken m h a vikthjälperna flytta ett enstaka steg åt höger, stanna och VÄNTA, ett steg åt vänster, stanna och VÄNTA, ett steg framåt, stanna och VÄNTA, ett steg bakåt, stanna och VÄNTA, o s v. När Lára började vänta in mig fick jag succesivt bli snabbare i signalerna. Eller "dansa fortare" som Atli brukar säga. "När detta fungerar kan ni allt man behöver för att kunna rida!" konstaterade Atli.  

Nästa steg var att från stillastående ställa hästen till höger, lägga till högerskänkel och m h a vikthjälperna "liksom i förbifarten" gå in på en högervolt i skritt. Just det här "i förbifarten" var väldigt bra på Lára, som har en så tydlig tendens att börja stressa varje gång jag börjar förbereda en ny övning, byter riktning e t c. För att bibehålla längden på halsen (eller i Láras fall ta ner tempot) skulle vi sidföra på volten m h a vikten. När hästen kändes avslappnad och lösgjord fick vi rida på samma sätt i trav på volten - och när det kändes bra trava längs spåret.

Efter en skrittpaus var det dags för för poletterna att "börja skramla". Vi skulle förbereda tölt och Atli sa då: "Tänk nu att du ska rygga, med tydliga vikthjälper, precis som du gjorde tidigare! Men driv framåt innan hon stannar." Samtidigt skulle jag ställa henne inåt och sidföra några steg - och vips kände jag hur hon trampade in under sig och kom upp med bogarna samtidigt som hon slappnade av i nacken och längde halsen! "Följ med framåt i tölt!" sa Atli - och vi töltade framåt med trevlig samling på en härligt lösgjord häst!

Då och då fick jag påminna om samlingen genom att sidföra några steg för sedan belöna med STOR eftergift på innertygeln. "Det är eftergiften som är av görande, sa Atli. Om du ska kunna behålla något måste du släppa det!!!" Jag bara njöt och förundrades över att så oerhört lite kunde göra så oerhört mycket!!! Tack vare att jag inte försökte använda styrka så kunde jag vara avslappnad i kroppen - och det gjorde förståss Lára mycket mer avslappnad också! "Vill du utöka samlingen fortsätter du bara på samma sätt och sidför oftare!" sa Atli.

I högervarvet var det effektivaste att fokusera på att flytta in bakdelen för att verkligen "ta med" vänster bak. I vänstervarvet istället att flytta in högerbogen m h a yttertygeln. Efter dessa härliga töltupplevelser fick duktiga hästen varva ner ordentligt med trav på volt (även här var det förståss vikten och ytterhjälperna som höll hästen på volten och STORA eftergifter på innertygeln som gjorde susen.)

Efteråt sa Atli: "Nu är det upp till dig om du vill gå vidare och samla mer eller inte. För det är jättebra redan så här!" Att jag lämnade ridbanan "hög som ett hus" och med ett leende från öra till öra förvånar väl ingen?! Och dessutom får fortsätter ju kursen i morgon!!!

Atlikurs - lördagens schema

Så här såg morgondagens schema ut när jag lämnade Mariebäck i eftermiddags. Med reservation för sena ändringar...

Atlikurs!!! Dag 1

Vad tror ni Atli kräver av Lára här? (Ledtråd: det provocerar henne ORDENTLIGT!)

Idag var det äntligen dags för årets första Atlikurs! Jag jobbade på förmiddagen så jag red en privatlektion idag. Under uppvärmningen hade Atli och jag en intressant diskussion om hur man hanterar utskjutande bogar. Han menade att hästen har "fyra bakben och fyra bogar" och på gummibandshästen Lára känns det många gånger definitivt så! Om man under en ridtur upplevt problem med att hästen skjutit ut t ex sin högerbog mycket ska man under nästa ridpass ta tag i problemet direkt under uppvärmningen.

På min fråga om det är bäst att börja i höger varv och "böja in" högerbogen eller vänster varv och hålla den på plats m h a yttertygeln (jag har nåmligen hört personer argumentera för båda varianterna) svarade han att det kan variera så man får prova sig fram. Jag testade att varva dessa två varianter under uppvärmningen, alltså "böjde in" högerbogen i höger varv och "vände in" den i vänster varv - och efter det kändes det riktigt bra även i trav! (Fick börja traven på volt, men ganska snart tyckte han jag skulle trava ut på spåret men i de fall hon tappade formen använda volter för att hitta tillbaka igen.

Efter detta tog Atli över Lára en stund (och i samband med ryttarbytet och hans obligatoriska justering av sadeln hann denna MKT effektiva dam bita både honom och mig...) Han jobbade henne sedan med fokus på vikthjälperna: att hon skulle flytta sig i sidled resp gå fram eller rygga med vikten som primär hjälp. (Skänklar och tyglar skulle enbart vara sekundära.) Att flytta sig är ju inget problem för damen i fråga MEN hon fick bara ta något enstaka steg i vardera riktning, sedan skulle hon stanna OCH INVÄNTA NÄSTA SIGNAL! Ja, ni hör ju själva vilken skyhög nivå Atli satte kraven på! :-O

Fröken "skynda sig att göra allting så snabbt som möjligt" fick ju oerhörda problem... Det är ju tyvärr så att den dag som tålamod delades ut hade Lára inte ens ro att ställa sig i kö för detta...som en Midurit så träffande beskrev saken. Men Atli framhärdade att hon faktiskt skulle klara av t o m det omöjliga.

Emellanåt lät han henne skritta på rakt fram och om hon då började småstressa fick han henne att ta ner tempot och slappna av igen genom att sidföra några steg. Jag hade tänkt fråga honom just om hur jag ska hantera att hon stressar i skritten ifall jag inte har utrymme att lägga volter - och nu fick jag alltså svar på det!

När han även jobbat med vikthjälperna en stund i tölt var det min tur att sitta upp igen. Att flytta enstaka steg och sedan vääääääääänta var förståss en utmaning även när Atli gjort grundjobbet! Fick sedan göra övergång till tölt, vända in henne på en volt m h a vikthjälperna och sedan använda "minska volten" till att få henne att slappna av och verkligen sträcka ut halsen i tölten. Efter detta var lektionen slut - och det kändes som att vi lagt en bra grund inför fortsättningen i helgen!

När Lára och jag kom in i stallet igen sa Sylvia: "Och Anna är ett enda stort leende när hon ridit - som vanligt!!!" Jo, Lára vet verkligen hur man gör en kvinna lycklig!!!

Maximal "hjärnvila"!

I denna takboxliknande tingest tillbringade jag 50 minuter i går kväll, i mörker och tystnad, flytandes i hudtempererat vatten med 30 % salthalt. (Magnesiumsalt - vilket är bra både för hud och muskler.) Floating går ut på att man ska minimera sinnesintrycken. Hjärnan behöver inte hantera tyngdlagen, inte hålla balansen eller reagera på några yttre stimuli. Denna unika situation kallas i forskarkretsar "Automatic relaxation response" och ger hjärnan tillfälle att producera endorfiner, serotonin, immunförsvarsämnen m m. När man flyter förändras hjärnvågorna från snabba betavågor, d v s hög mental aktivitet, till långsamma alfa- och tetavågor. De senare uppstår också vid meditation.

Min förhoppning med floatingen var att ge min hjärna en välbehövlig paus - eftersom den annars hela tiden bombarderas med smärtsignaler från olika delar av kroppen. (Det är just ett av problemen vid fibromyalgi.) Och det var en helt overklig känsla att kunna ligga och flyta så totalavslappnat -inte minsta muskel behövde ju spännas för att man skulle hålla sig flytande! Och inte heller hade man det tryck som uppstår från madrass och kudde när man ligger ner i t ex en säng.

Det dröjde inte länge innan fötter och ben "försvann" - jag kände inte av dem ö h t. Då insåg jag också hur mycket jag i vanliga fall känner av även de delar av kroppen som jag för tillfället upplever relativt smärtfria. Succesivt "försvann" sedan bit för bit av kroppen och tillslut kunde jag t o m slappna av i mina för dagen så oerhört smärtande axlar.

Efteråt hade jag ett slags yrvaken känsla - det var som om hjärnan inte riktigt visste vad den varit med om. Hemma igen sov jag gott och i morse var första dagen på flera veckor som det inte var rent plågsamt att vakna igen! Detta gav verkligen mersmak! Som prenumerant på Kuriren var det 1/2 priset på ett floatingtillfälle under mars! Och när jag direkt efteråt bokade in ett andra flyttillfälle redan i början på nästa vecka fick jag veta att jag ändå får nyttja hennes erbjudande om "andra flyttillfället gratis". Fast i mitt fall blir då det tredje gratis - så minst två gånger till ska jag testa detta i alla fall! Ser redan fram emot nästa gång! 

Lára bjuder på ett vårtecken!!!

Kolla in Láras hals: ser ni vad jag ser?! De mörka "skuggorna" som syns här och där, det är hennes svarta sommarpäls som börjat växa fram! Vilket härligt vårtecken!!!

Idag hade jag planerat in ett träningspass på ridbanan, för att "stämma av" inför den kommande Atlikursen. När jag red på banan i söndags var hon så där överambitiös som hon blir ibland och stressade sig verkligen igenom alla övningar. Därför blev det f f a fokus på lugn och avslappning den gången. Vilket uppenbarligen gav effekt, för idag var hon kontaktbar på ett helt annat sätt!

När jag nu faktiskt kunde JOBBA henne ordentligt blev det allt för uppenbart att jag ridit för lite på ridbanan i vinter... Även om vi alltid tränar när vi rider ut så är det ju betydligt lättare för henne att fuska då... vilket blev alldeles för uppenbart när jag nu plötsligt "kom åt" henne på ett helt annat sätt....

"INTE EN CHANS!!!" utropade Lára som snedtände ordentligt och man kan väl säga att hon gav mig en rejäl omgång... Flera gånger hann jag tänka att jag gett mig in i en fight som jag inte skulle vinna, men peppade mig själv genom att tänka mig att Sylvia stod bredvid och ropade: "Ge dig inte Anna, ge dig inte!" "Sylviaeffekten" funkade tre gånger och precis när jag för fjärde gången kände att jag var nära att ge upp så var det istället Lára som plötsligt sa: "OK!" och sedan utan problem gjorde precis det som nyss varit HELT omöjligt.

Det som vi kommit ihop oss om så rejält var att jag red henne utåtställd på en ganska liten volt och vände in med ytterhjälperna, för att verkligen "få tag" i inner bak och därmed få henne helt mellan hand och skänkel. Det var ju lite jobbigare än vad damen kunde tänka sig, uppenbarligen... Men när så röken lagt sig, lika plötsligt som det hela drog igång,  kunde jag varva volter,  serpentiner och åttor på detta sätt och hon var hur följsam som helst!

Lára fick sedan varva ner i långsam tölt på böjda spår, till dess hon började frusta avslappnat och verkligen sträckte ut halsen. Och sedan fick hon även göra samma sak i trav. Ville ju inte att hon skulle ha kvar någon stress från vårt "diskussion" vare sig i kropp eller knopp när vi lämnade ridbanan. Det är ju alltid viktigt - och särskilt så här inför en ridkurs!

Nu ska min mörbultade kropp få "koka" i badkaret. I morgon blir det vilodag för Lára och jag ska fortsätta att preparera mig inför Atlikursen genom att gå på floating! Har läääänge velat testa och nu äntligen ska det bli av! (Får åka till Boden, för det finns inte här i Luleå.)

Träning och infektioner

Rena rama vitamininjektionen!!!

Man har ju alltid fått höra att det kan vara farligt att träna med en infektion i kroppen - ja, att det i värsta fall t o m kan leda till hjärtmuskelinflammation. Men hur försiktig behöver man vara - var går egentligen gränsen? Ja, det har jag undrat många gånger i "förkylningstider", särskilt när ridabstinensen dessutom kombinerats av en häst som verkligen skulle behöva komma ut och röra på sig...

När det gäller min fibromyalgi är det lite lättare. Jag vet ju att det bästa på lång sikt är att jag tränar/rider så ofta som möjligt så att det varje dag blir mycket rörelse för kroppen och samtidigt så jämn belastning från dag till dag som möjligt. Även där är det i o f s lite diffust, eftersom träningsdosen hela tiden bör anpassas efter dagsformen, som inte alltid är så lätt att avgöra förrän i efterhand när man inser att man än en gång råkade ta i lite för mycket... Men det värsta som händer i det fallet är ju "bara" mer smärta - något hjärtfel riskerar man ju inte i alla fall!

Men nyligen drabbades av halsflussen blev ju det här med träning i samband med infektioner högaktuellt igen. Ja, inte från början, för då fanns knappt ork att kliva ur sängen. Men hur länge ska man vänta i de fall när man inte "pang bom" blir frisk? Hur symptomfri bör man vara? Jag är faktiskt inne på min tredje vecka med halsont nu (det gör fortfarande ont när jag sväljer) och även om jag inte har feber så är jag fortfarande extra trött. Skulle jag ha väntat till dess jag känt mig helt återställd skulle det blivit ett lååångt riduppehåll, vilket inte bara hade gjort Lára ännu mer upprörd utan inte heller varit bra för min värk.

Som så många gånger förr hittade jag svaret på frågan på 1177.se - landstingens gemensamma webplats för råd om vård. Det råd som ges där är att man vid förkylning inte bör anstränga sig så hårt att man blir kraftigt anfådd. Det betyder ofta att man kan träna teknik men även styrka..." Även när det gäller halsont skriver man att bör avvakta med "att träna hårt". 

Med utgångspunkt från detta red jag fre-sö, men planerade ridpassen utifrån att bara Lára skulle bli anfådd inte jag. Dock kan jag så här i efterhand konstatera att det blev lite väl mycket ansträngning i helgen, med kvällsfodringar både lördag och söndag dessutom. Detta resulterade i värk både här och där... Och eftersom det dessutom gäller att "toppa formen" inför kommande helgs Atlikurs har jag nu tagit två vilodagar från ridningen igen. Det har fått räcka med att jobba. Men i morgon är planen att glädja min alltid så arbetsvilliga häst med en ridtur! 

The Queen måste häva myteriet!

Delar av stoflocken i Mariebäck januari 2012

Jag har ju tidigare skrivit om hur oerhört Lára sörjt att hennes ständiga (och enda) vän Tildra inte längre finns i flocken... Och att det t o m gått så långt att nykomlingen Hera, som varit en av de lägsta i rang, nu i flera veckors tid kunnat jaga bort Lára från maten bara genom att närma sig... ! :-O

Vi som sett Láras "bossiga" attityd under alla år hade ju ALDRIG kunnat föreställa oss något sådant... Och det hade väl inte någon av hästarna som gått i hennes flock längre tid gjort heller. Ingen förutom nykomlingen Hera har heller vågat sig på att utmana Lára. Däremot har det blivit en hel del stök inom "pöbeln" (Láras syn på alla hästar utom Tildra) där de plötsligt ser behov att att göra upp sinsemellan. Så helt uppenbart märker de ju av osäkerheten kring sin ledare.

När jag kvällsfodrade igår fick jag dock bevittna hur den "gamla" Lára plötsligt var tillbaka. När Hera gjorde ett försök att överta Láras hö möttes hon faktiskt av så rejält motstånd att hon fick ge upp. Förhoppningsvis är detta ett första tecken på att Lára återtar sin överlägsna ledarroll - så att det blir lugn och ro i flocken igen! För allt "stök" innebär ju risk för skador...

Jag tycker det är så oerhört intressant att iaktta hästarnas flockbeteende! Hittills har jag alltid trott att rangordningen hästar emellan är något absolut. I vår flock i Kiruna var det oerhört tydligt så i alla fall. När det var dags för hästarna att komma in på kvällen stod de alla 14 i en lång kö vid grinden, alltid i exakt samma (rang-)ordning.

Jag har därför trott att den som lyckas ta kommandot över ledarhästen automatiskt även tar kommandot över resten av flocken. MEN den senaste tiden, när Hera plötsligt kunnat styra och ställa med ledarhästen Lára har hon ändå inte kunnat göra samma sak med de övriga utan de har fortsatt att sätta Hera på plats precis som tidigare... M a o en slags "relativ" rangordning. Har du varit med om något liknande i någon hästflock? I så fall vore det jätteintressant om du kunde dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna! Har det t ex bara varit en tillfällig fas innan en ny rangordning "satt sig", eller kan en flock ha en "relativ" rangordning även under längre tid? Ser verkligen fram emot att få höra fler personers erfarenheter av hästars flockbeteende!

Vem behöver "tagga ner egentligen?!!!"

Igår presterade Lára några korta sekvenser supertölt, utifrån vår nivå. Men idag var det (ÄNNU) svårare: idag skulle jag försöka få henne att "tagga ner" ordentligt på ridbanan...! Med "on-knappen" ordentligt intryckt igår (även om vi ju varvade ner riktigt grundligt efteråt) i kombination med att svarta damens ambitionsnivå blir extra hög på ridbanan kan jag verkligen inte beskyllas för att göra det lätt för mig...!

Mina skyhöga mål med dagens ridpass var att hon skulle skritta avslappnat på volt, tölta avslappnat på volt samt trava avslappnat på volt. "DET ÄR DU SOM BEHÖVER TAGGA NER!!!" utropade Lára om de målen och visade istället sin ENORMA talang för "ökat tempo sidförande"... (Jag har sagt det förr och säger det igen: inför detta som tävlingsgren och vi skulle DEFINITIVT höra till världseliten!)

Det är ju så att man utvecklas som ryttare av att byta häst. Och sedan jag köpte Lára har jag verkligen fått utveckla mina färdigheter i att bromsa upp sidförande övningar... (Får erkänna att jag faktiskt var fullständig nybörjare på detta så grundläggande område innan jag började rida henne.) Och som ryttare blir man ju aldrig fullärd, så det var självklart jättenyttigt för mig att än en gång öva på att kunna sidföra lugnt och fint bara 3-5 steg i taget. När utgångsläget snarare är minst 20-25 steg och det i halsbrytande tempo tar det ju en liten stund...

Vi hade ju satsat på det svåraste först, så när tillslut skritten var acceptabel visade sig även både avslappnad tölt och trav på volt vara genomförbart även om ej helt okomplicerat förståss. Snacka om att vi går från klarhet till klarhet!!! Men MINST ett till träningspass av samma art skulle behövas inför Atlikursen nästa helg, det är då ett som är säkert!

Jag känner fortfarande av halsflussen, även om jag definitivt är på bättringsvägen. Men när jag kom hem från stallet gav den sig till känna genom att jag blev så TRÖTT... Lyckades faktiskt somna TRE gånger under den dunderspännande Världscuphoppningen! :-O  Det var sista omgången inför finalen och både Malin Baryard och Rolf-Göran Bengtsson behövde prestera på topp för att vara säkra att gå till final. Malin startade bland de första, så då hade jag inte hunnit somna ännu och hon var som vanligt bäst när det verkligen gäller! Men sedan hjälpte inte ens flera koppar te, jag somnade ändå... Hade i alla fall turen att vakna igen precis innan det var RGB:s tur - men det hjälpte inte utan han rev tyvärr sista hindret...

Höll mig sedan vaken över omhoppningen, där Malin slutade på en fin fjärdeplats och därmed kom med till finalen som nr 8 av totalt 18. RGB hamnade tyvärr på 19:e plats, alltså förste utanför finalen... så nu är det bara att hoppas på att någon stryker sig! När finalen gått i Las Vegas brukar det ha varit ganska många strykningar, eftersom det är en sådan lång resa. Men i år går den i Göteborg och de flesta av världens bästa ryttare är ju stationerade i Europa, så nu krävs det nog att någon tvingas avstå p g a sjukdom hos sig själv eller hästen... Skulle Roffe komma med så har vi faktiskt FYRA svenskar till finalen - och det är historiskt! (Henrik von Eckerman och Jens Fredriksson har kvalat in sedan tidigare.)

För mig gäller det nu närmast att ladda om och piggna till - för jag ska fodra hästarna även i kväll.

(Edit: Nu kom uppgiften att Roffe ändå får rida Världscupfinalen!!! En av de 18 på listan tävlar nämligen för Australien (även om hon precis som de flesta toppnamnen sedan många år bor och verkar i Europa för att få tävla mot de bästa.) Därmed räknas hon in i en annan kvotgrupp och Sverige har historiska FYRA ekipage till WC-finalen! Nu skulle man ha haft biljetter till Gothenburg Horse Show...!!!

GRATTIS till landslaget!!!

Lára lyssnar SÅ intresserat på vad Atli har att säga!

Stort GRATTIS till Svenska Islandshästlandslaget som till VM i Berlin 2013 kommer att coachas av ingen mindre än vår tränare Atli Gudmundsson!!!

Visst kan det tyckas generöst av oss att låna ut honom - men är det VM-år så är det! Och hel ensamrätt får de ju förståss inte. Självklart har vi "första tjing" och han dyker upp i Mariebäck redan nästa helg. Sedan har vi även fler träningstillfällen inbokade under våren. 

Tronföljden diskuteras livligt

The Queen of Mariebäck - med några av sina undersåtar i bakgrunden.

När jag hämtat "The Queen of Mariebäck" ur hagen idag rök halvsystrarna Hremsa (e Berserkur) och Haminja (e Mökkur) ihop. Den hårda "diskussionen" handlade förståss om tronföljden i stoflocken... och efter en stund fick den ett år äldre Hremsa se sig besegrad av sin lillasyster. Haminja firade segern med att genast valla runt alla övriga ston som fanns i närheten för att kontrollera att ingen av dem hade några flockledarambitioner.

Jag har tidigare fått lära mig att fölen "ärver" rangordningen från sin mamma genom att de lär sig att härma hennes beteende i flocken. Men det stämmer ju dåligt med att Hremsa och Haminja skulle ha höga ambitioner då deras gemensamma mamma Hamradis var oerhört låg i rang...

Drottningen själv och jag hade i alla fall höga ridambitioner idag! Att Lára var glad över att ääääntligen få komma ut och röra på sig gick verkligen inte att ta miste på! Men det yttrar sig inte alltid på så trevliga sätt... Idag var hon tvungen att låta det "pysa över" när det var dags att tränsa - så det krävdes rena brottningsmatchen innan tränset var på plats. Tänkte på Eyjolfur Isolfssons spontana benämning av henne som "bulldozer" och hade inga som helst invändningar mot detta...!

Undrade om det skulle bli problem att få sitta upp idag - det är också ett slags överslagsbeteende som hon tar till när hon håller på att koka över av förväntan. (Helt ologiskt förståss, eftersom hon ju verkligen VILL att vi ska ut och rida! Men om de enda känslor man verkar kunna hantera är ilska, så blir det kanske så..?!) Men förutom ett utfall med tänderna när jag skulle lägga tyglarna över huvudet på henne så lyckades hon behärska sig till dess matte satt i sadeln och hon ääääntligen fick skritta ut från gården!

Satsade på en lång uppvärmning med mycket öppnor i trav, kasta toppi resp "joggtölt". Det sistnämnda avslutades med att aktivera hennes bakdel lite extra för "mycket rygg" innan vi vände hemåt igen. Och på hemvägen lyckades jag plötsligt ha tur när jag tänkte! Min plan var att rida "kortkorta" intervaller i riiiiiktigt låååångsam tölt med riktigt MKT energi, låta henne få en micropaus för mental och muskulär avslappning för att sedan rida ny intervall tölt.

Att rida riktig "powertölt" är SVÅRT - det vet alla som försökt. Men sitter man på Lára är det faktiskt inte det svåraste i sammanhanget, utan det är istället utmaningen sedan få det att sluta "ryka ur öronen" på henne så pass att hon faktiskt slappnar av igen... Mina försök hittills att bromsa henne har medfört en slags dragkamp oss emellan, som verkligen inte inneburit avslappning i någon form - snarare tvärt om...

Atli har alltid betonat hur viktigt det är med avslappningen på en häst som Lára, för det är så oerhört lätt att "programmera" in att tölt innebär spänning... När vi satt extra press på henne under en av hans lektioner brukar jag därför få avrunda med att rida låååååångsam tölt på volt till dess att hon verkligen slappnar av och sträcker ut överlinjen maximalt. Men om man vill rida mer än en riktigt intensiv töltintervall per ridpass, hur ska man göra då? Jag har verkligen funderat på detta de senaste månaderna. (Och sett fram emot tillfället att få fråga Atli på kursen till veckan.)

Men idag fick jag så en "billesnixt" alldeles själv: jag skulle strunta i skrittförsöken och göra halt istället, ge lösa tyglar och låta henne stå stilla och pusta ut en kort stund innan jag började förbereda nästa töltintervall. Och det fungerade jättebra! Lára har ju verkligen MKT bra broms - det är bara det att man i skritten behöver använda den precis hela tiden när hon är uppjagad...och sedan blir hon ännu mer uppjagad om att jag tjatar så mycket om den där tråkiga skritten... Men av två onda ting tycker hon definitivt att det är bättre att stå stilla än att gå sakta. Så efter varje töltintervall gjorde jag halt och gav efter på tygeln - varpå hon andades ut och sträckte lite på sig! YES!!!

Styrkt av denna framgång provade jag en ny variant även när jag avslutat töltträningen och ville ge henne en låååång skrittpaus: gjorde halt, böjde hennes hals åt höger för att uppmuntra henne att slappna av och länga den ordentligt innan hon fick börja skritta. De första 2-3 stegen var då riktigt lugna, sedan ville hon förståss direkt dra upp tempot, men jag var snabb att böja höger igen för att få tillbaka böjningen och den långa halsen - vilket fick henne att slappna av igen. Red så en riktigt lång sträcka när hon mer och mer slappnade av och vilade i steget!

Det avgörande i det här fallet tror jag var att hon aldrig fick chansen att börja stressa - utan att jag ingrep redan när hon bara "tänkte tanken". Atli brukar ju också betona att man ALDRIG ska bromsa hästen med båda tyglarna samtidigt - för det ger bara en spänd häst. Och här kom jag ju dessutom runt det problemet, vilket annars varit kännetecknande för vår "dragkampsskritt". Härligt att upptäcka att man till viss del faktiskt är bildbar!!!

Efter denna framgångsrika skrittpaus bjöd hon dessutom på en härligt avslappnad nedvarvningstrav! Den skulle definitivt Atli ha gillat!!! Ååååh, så Lárahög jag var efter detta ridpass!!! Men nu är det jag som ska varva ner och vila - innan det är dags att åka ut till stallet igen och kvällsfodra!

Kör du lagligt med din bil + hästsläp?

Totalvikt, bruttovikt, lastvikt... Det är många olika begrepp att hålla isär för att köra lagligt med hästsläp. Och sedan årsskiftet finns det ju dessutom tre olika körkorsbehörigheter som kan vara aktuella... Men äääääntligen finns ett enkelt sätt att kontrollera vilken körkortsbehörighet som krävs för att köra en viss kombination av bil och släp! Ett enkelt sätt att kontrollera att man kör det egna ekipaget lagligt. Men också bra för att kunna göra en kontroll ifall man vid något tillfälle behöver låna bil och/eller släp av någon annan.

Och förståss när man ska köpa nytt! Så man inte gör samma miss som jag när vi köpte min bil för ett antal år sedan... Trots att jag kollat flera gånger hade jag lyckats räkna fel på totalvikten... och först sedan affären var klar upptäckte jag att totalvikten för bil och släp var nesliga  20 kg för hög för att jag skulle få köra ekipaget med mitt körkort... (Med en bil med svagare motor var det dock helt lagligt...)

Nu har jag bytt hästtransport till "Lára-limousinen" på bilden ovan och än så länge har den bara lastvikt för en häst vilket gör att jag kan dra den med min suveräna dragbil på mitt B-kort. Så snart jag tagit utökad B-behörighet ska jag också höja lastvikten så att jag kan ha två hästar i släpet.

Kör du lagligt? Allt du behöver för att kontrollera det är registreringsnumret på aktuell bil och släp, samt länken du hittar HÄR. 

Hästen i centrum - i Boden!

I morgon lördag invigs Norrbottens Hästklinik, den första "etappen" i uppbyggnaden av Bodens Hästcentrum! I samband med Midurs årsmöte för en månad sedan fick vi en mycket intressant guidning i lokalerna - och ni som missade den chansen får alltså en ny chans i morgon!

Inför denna stora händelse har P4 Norrbotten gjort ett trevligt reportage - där veterinär Lars Steinwall på sitt trevliga sätt berättar om den blivande verksamheten. Lyssna på det via länken nedan!

P4 Norrbotten - reportage om Hästcentrum i Boden

Långvarig Lára-längtan lättar!

Lára och jag testar skoterspårets hållfasthet. Med beröm godkänt=det höll för galopp!

Idag var det min andra arbetsdag efter halsflussen och efter jobbet ville jag verkligen åka till Lára! Hela TIO dagar utan ridning ger ju en abstinens som verkligen inte kan vara bra för hälsan! Vilket även Johan förstått. När jag var helt slutkörd efter jobbet igår och oroade mig för att jag inte skulle orka till stallet idag heller sa han: "Men en liiiiten stund hos Lára ska du väl orka med i morgon i alla fall?!" Blev ändå tvungen att åka hem och vila direkt efter jobbet idag... men mindes makens peppande ord och tänkte "Det här är ju faktiskt enligt läkares ordination!" när jag tillslut ändå plockade fram ridkläderna. I o m att jag inte åkt direkt från jobbet till stallet, som jag brukar, fick jag dessutom byta om i rumstemperatur OCH till rumstempererade kläder - en lyx jag inte är van vid! Med tanke på mitt hälsotillstånd den senaste tiden var det nog ingen nackdel!

Väl i Mariebäck var det ingen tvekan om att även lycko-Lára längtat! Hon stod redan i närheten av grinden och när jag gick in i hagen klev hon direkt fram till mig och stoppade bestämt in huvudet i grimman. Hennes åsikt var tydlig: "Nu ska här ääääääntligen ridas!!!" Detta hindrade henne förståss inte från att hugga efter mig lika vilt som vanligt när jag skulle sadla - men allt annat hade definitivt gjort mig orolig! Och med sadel och träns väl på plats var det en MKT nöjd häst som skrittade ut från gården!

Eftersom hon hade tio dagars överskottsenergi att "blåsa ur systemet" medan jag hade motsatsen bestämde jag att vi skulle testa hållfastheten hos skoterspåren förbi gamla soptippen och upp mot turridningarnas långa galoppbacke. Red där för ett par veckor sedan och då höll spåret upp till vändplanen vid det vi skämtsamt brukar kalla "vandrarhemmet" (en container med en säng i som av någon anledning står där mitt ute i skogen...!) Den sista tiden har det ju varit kallare igen, så nu kanske spåret skulle hålla ännu längre?! Perfekt med "terränggalopp" när Lára behöver springa av sig och jag helst bara "åka med".

Och precis så tur hade vi! Spåret höll fint och jag lät en MKT nöjd Lára varva mellan höger och vänster galopp i långa sekvenser med skrittpaus där emellan. När vi precis passerat förbi en skogsplantering blev underlaget snabbt sämre och det började "slå igenom" - m a o dags att vända hemåt igen. Under hemvägen var vi precis lika eniga om upplägget som tidigare.

Jag vet inte vem av oss som var mest nöjd när vi skrittade in på gårdsplanen igen... Jo, kanske ändå Lára eftersom hon visste att en STOR hink kraftfoder snart väntade! Nu hoppas jag bara att denna ändå mycket begränsade ansträngning från min sida inte ger "bacilluskerna" ny kraft, utan att jag kommer att orka rida i morgon och på söndag också!

I så fall blir det många vändor till stallet i helgen. Har nämligen kvällsfodringen både lördag och söndag. Och efter två veckor då jag knappt stuckit näsan utanför dörren känns tanken på att rida på kvällen sedan det blivit mörkt ovanligt trist... Så min plan är att det ska bli två resor till Mariebäck vardera dagen, en gång för att rida och en gång för att fodra. Om bara halsflussen fortsätter klinga av så att jag orkar! Det gäller ju också att hinna bli ordentligt frisk inför ridkursen för Atli som verkar dra igång redan på onsdag till veckan!

Jag är en taliban!

Tja, vad ska man säga om detta....?! Vi har ju fått vänja oss genom åren att alltid anses vara den "tråkiga" banken... inte bara i Financial Times, utan även i Dagens Industri och annan fackpress... Vi var "den tråkiga banken som inte fattar att det är i kommersiella fastigheter de stora pengarna finns" skrev DI flera gånger under slutet av det glada 80-talet. Och sedan kom den stora fastighetskrisen i början på 90-talet som också medförde den första bankkrisen.

Vi var "den tråkiga och omoderna banken som inte begriper dot.com-bolagens ENORMA potential" hette det innan IT-kraschen. För inte allt för länge sedan hade vi "HELT hamnat i bakvattnet när alla andra insett att det är i Baltikum som guld kan skäras med täljkniv!" ...jo, det såg vi ju alla hur det var med den saken... så nära konkurs som Swedbank var då har väl aldrig en svensk bank varit tidigare?!

Och man kan väl faktiskt säga att vi är den korkade banken, den enda som inte fattat att man kan ta vilka risker som helst, för sedan bara låta skattebetalarna stå för notan när balansräkningen måste räddas... Men jag jobbar i den enda svenska storbank som aldrig någon enda gång behövt vända sig till Bankakuten - och om det gör mig till taliban så får det väl vara så!

Eva på träningsläger i tålamod!

Fick ett mejl från Eva där hon berättade att hon fortfarande inte fått börja jobba på riktigt. Men snälla nån, hon har ju "bara" varit i Förenade Arabemiraten i 3,5 vecka (och förbrukat 50 passfoton till olika blanketter och intyg) så det måste man väl förstå att de byråkratiska kvarnarna inte hunnit mala färdigt redan?! ;-)  Men förutom den "lilla detaljen" att hon inte fått börja jobba ännu verkar hon bara ha ett allvarligare klagomål att framföra: att tidningen "Gulf News" inte skriver något om Elitserien. Mycket märkligt... särskilt så här i slutspelstider!

Här kommer ett utdrag ur mejlet så att ni får läsa själva: (Och om någon kan tala om hur jag ska får bort den vita bakgrundsfärgen från den inkopierade texten får ni gärna höra av er!!!)

Som flygledare måste man uppfylla vissa medicinska kriterier, typ ledsyn och kunna hålla sig i upprätt läge för egen maskin, ungefär detsamma över hela världen. Således tycker man att ett "Medical klass 3" gjort i Sverige borde gälla även här, men icke. Således åkte vi till Abu Dhabi idag för att göra exakt samma sak som hemma, bara att det man klarar av på en halvtimma på F21 med en läkare samt en sköterska, fick man träffa två läkare och fyra sköterskor på tre olika platser för att få allt gjort. Eftersom vi dessutom ätit en lättare frukost, utan kaffe och te, fick vi inte ta blodprov förrän efter tolv timmars fasta, så vi fick överleva på vatten fram till 17.30 då vi fick komma tillbaks för att ta blodprov för att kolla kolesterolvärdet. Jag föreslog att de skulle ta ett prov redan vid första besöket, och om det inte blev godkänt kunde vi ju komma tillbaks, men nej då, regler är regler...

Under tiden åkte vi till GAL:s huvudkontor för att lämna in signerade anställningskontrakt och prata med en HR-handläggare. Hon berättade om alla papper som återstår innan vi är klara för att börja jobba, det tar ett par veckor till...i bästa fall alltså... Bl.a. måste vi göra en läkarundersökning bestående av lungröntgen och ett blodprov för att få arbetstillstånd. Då ställde jag den korkade frågan om vi inte kunde använda av oss den undersökning vi skulle på om en timme, bestående av just lungröntgen och blodprov, även för arbetstillståndet? Men varför göra det enkelt? Självklart kan man inte det, för det är ju en helt annan ansökan, måste skrivas på en annan blankett, så om en vecka eller två åker vi till Abu Dhabi igen för att göra om det vi just klarat av idag. Så då får jag väl ge tusan i att börja kedjeröka och försöka låta bli att smittas av AIDS närmsta veckan då...

Och det värsta av allt är att när vi nu kommer hem tycker vi att vi varit riktigt effektiva som hunnit med besök på HK, läkarundersökning, byta hyrbil och dessutom ätit middag med svenska kollegorna i Abu Dhabi, på "bara" fjorton timmar. Du fattar hur långsamt det går!!!

Edit: efter supersupportens tips nedan är den vita bakgrunden till Evas text borta. TACK för tipset, ÄNTLIGEN vet jag hur man fixar det där!!!

Bildbevis: Lára sörjer fortfarande...

Titta noga på denna bild! Den togs strax efter att (lågrangade) Hera till vänster motat bort The Queen of Mariebäck herself från den vänstra hö-högen! Och Lára - som normalt inte släpper NÅGON inpå sig förutom Tildra - klev bara undan utan minsta protest...! Bestämda damen har fortfarande inte blivit "sig själv" igen sedan Tildra lämnade flocken p g a sin hälta... undrar om hon någonsin blir det?

Hennes matte är ju inte heller "sig själv" just nu - har fortfarande lika svårt att svälja och en hosta som skär som knivar i halsen... Jag har knappt ens orkat ha hästabstinens... men för säkerhets skull skjutsade Johan ut mig till stallet idag för att ge Lára lite äpplen. Jag hade dessutom lunchfodringen, så under mitt överinseende fick han lägga ut hö i hagarna.

Det blev dock en OVANLIGT lång väg till stallet idag. När vi kört över isvägen visade det sig att det brann ett hus i Avan, så vägen var avstängd. Det handlade bara om en sträcka på ca 100 meter förbi huset, men det finns ingen alternativ väg där. Lite nesligt kändes det ju att behöva vända och köra hela vägen via Gäddvik och runt. Men jämfört med stackarna som fick se sitt hus brinna ner var det ju ingenting.  

Lárabild piggar upp - förståss!

Fortfarande så ont i halsen att jag har svårt att svälja, det spränger i bihålorna och nu dessutom en jobbig torrhosta som skär som knivar i halsen... Inte så "uppåt" m a o... Men så fick jag ovanstående bild som hälsning från min lycko-Lára och genast kändes ju allt SÅ mycket ljusare! TACK Elisabeth!!!

Nu har Johan lagat soppa på broccoli, lök och vitlök till middag - den borde väl skrämma vettet ur både baciller och virus?! Ser ni stora "hopar" av sådana komma farandes så är de förhoppningsvis från mig - se till att ni duckar bara!

Upprättelse för dr Niklasson!

Igår vid 19-tiden klagade jag på Facebook över att det i tre dygn hade gjort så ont i halsen att jag knappt kunnat svälja. (När det är en PLÅGA bara att få i sig en klunk te, då är det verkligen illa...!!!) Nämnde också att maken istället för att vara hemma och ta hand om sin fru befann sig på sjukhuset och tog hand om patienter som väl knappast kunde vara lika sjuka som jag?! (Är ganska säker på att Aftonbladet eller Expressen hade haft löpsedlar av typen "Anna Niklassons SVÅRA SJUKDOM" beredda om jag bara vore kändis...!) 

MEN lite senare dök ändå dr Niklasson upp och erbjöd en liten blandning "roliga piller". Från ett kvällsöppet Apotek ordnade han också ett lokalbedövande medel att gurgla halsen med. Det smakade verkligen INTE gott... men vilken BEFRIELSE det var när den onda halsen succesivt började "domna bort"!!! Även om det kändes liiite konstigt när även tungan och läpparna "försvann"... 

Sedan läste jag på "gurgelvätskans" bipacksedel... hm...borde kanske läst den INNAN jag gurglade - i alla fall delen om "djurslag"?! Fast å andra sidan var jag så desperat så jag hade kunnat testa en "hästdos" av nästan vad som helst! Och det fungerade ju dessutom! Vaknade sedan bara en gång under natten av den onda halsen - men då räckte det med en lokalbedövande tablett som fick smälta längst bak på tungan. (Den hade Johan fixat från samma Apotek.)

Eftersom min favoritdoktor dessutom ordinerade underbart lindrande LCHF-glass känner jag att han verkligen är värd upprättelse! Det är ju inte hans fel att jag nu också fått feber så att jag idag både måste vara hemma från jobbet och missar kvällens ridlektion. Och med lokalbedövande medel i både fast och flytande form,  (inte längre plågsamt) te, samt ett paket LCHF-glass i frysen ska jag nog ta mig igenom även denna dag! TROTS att jag igår, enligt en av mina FB-vänner, "lät som en sjuk man"...! 

Intensiv styrketräning

Mattes sockertopp! Inte kan man väl ana att det under den väna ytan döljer sig en piraya?! ;-)

Idag blev det fortsatt töltträning utifrån devisen: kort men effektivt. Som uppvärmning kasta toppi resp tölt med lång hals. I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen och började då samla ordentligt i skritt först. Om det tyckte Lára INTE - förståss. Så begreppet "all over the place" kändes än en gång mycket träffande. Men det är verkligen fascinerande vilka konflikter man kan ha med denna dam UTAN att för den skull få en massa i handen! Här skulle jag definitivt behövt en "gilla"-knapp!!!

Red ett antal korta intervaller i samlad tölt där hon verkligen fick ta i ORDENTLIGT. Ja, under de två första insåg jag efteråt att hon lyckats dra iväg i tempo... så när jag sedan skärpte till mig ytterligare på den fronten blev det ÄNNU mer rygg och bogar upp - häftigt! Sista intervallen blev allra bäst, så då red jag bara en riktigt kort sträcka för att sedan sakta av och erbjuda en låååång skrittpaus. 

Men som vanligt var det ju inte lätt att få henne att slappna av i skritten när jag först "tryckt igång" henne så ordentligt. Det blev därför en lååång sträcka "snabbavslappning" först, där det verkligen gick undan (men i alla fall med längd i både stegen och i halsen.) Men tillslut började hon ändå vila lite mer i steget också.

 I morgon ska hon få en vilodag igen, innan lektionen (förhoppningsvis) på torsdag. I o m att jag ökat kraven i tölten nu vill jag verkligen ge hennes muskler en chans att vila mellan träningspassen - för jag vill ju att de ska byggas upp och inte brytas ner!

Démantur lever sin (våta) dröm!

Démantur i valackflocken

Jag har ju tidigare skrivit om att Elisabeth (Tildras f d ägare) köpt FINA Démantur av Sylvia. I samband med detta kastrerades han - något som i hans fall faktiskt inneburit att han nu verkligen kan leva i sin dröm!

Som extremt väluppfostrad hingst har han faktiskt alltid kunnat behärska sig även när han varit omgiven av ston. MEN det som däremot fått honom att totalt tappa koncepten har varit (knubbiga) valacker! Där har ingen uppfostran i världen hjälpt - utan känslorna har helt enkelt överväldigat honom! Och nu har alltså valackflocken fått flytta in till samma hage som Démantur och Kippy. Det enda ytterligare han skulle kunna önska är väl då att några av de nya hagkompisarna kunde lägga på sig 100 kg till eller så...!

Ju argare Lára desto bättre tölt. Och idag var hon ARG!!!

En vrålhungrig Lára mötte mig när jag kom till stallet för att morgonfodra i morse. OBS! Ingen häst kom till skada (läs: svalt ihjäl) under denna fotografering!!! Och visst var hon söt med sin "sockermule"?!

När hästarna ätit sitt morgonhö var det dags för ridning! För en gång skull kändes "gummiormen" Lára faktiskt aningen stel (men så fick hon ju också REJÄLA muskelträningspass både torsdag och fredag.) Därför blev det en lååååång uppvärmning i trav idag, först lång låg form och sedan öppna. F f a var det högersidan som behövde "böjas igenom". Avslutade uppvärmningen med en intervall i vardera galoppen och gladde mig åt två klockrena galoppfattningar!

Töltarbetet inleddes med skrölt med lååång hals och sedan ett litet pet med pisken i rumpan som med bibehållen halslängd gav "mycket rygg"! Blev sedan totalt idiotförklarad av Lára när jag vände hemåt och samtidigt föreslog skrittpaus! Ja, ni hör ju själva hur korkat det låter!!! Men häststackarn får ju verkligen stå ut med mycket...!!!

Efter detta vidtog en stunds "all over the place" när jag ville rida riktigt, riktigt samlad skritt. Nu fanns det sannerligen inte minsta stelhet någonstans i min häst utan varje led böjde sig åt alla håll med häpnadsväckande smidighet. Men tillslut fick jag ändå med mig hela hästen åt samma håll, i samlad skritt.

På detta följde också riktigt trevlig tölt! Efter en kort sträcka tog vi en skrittpaus innan det var dags för ny tölt. ÄNNU långsammare men samtidigt ÄNNU mera energi - var min målsättning. Dessa krav fick förståss Lára att tända till! Men eftersom det finns ett statistiskt säkerställt samband: "Ju argare Lára desto bättre tölt" blev jag bara inspirerad att fortsätta! Efter ännu en kort skrittpaus förberedde jag därför ännu en intervall med arbetstempo tölt och denna gång förstärkte jag dessutom drivningen genom ett pet med pisken. OJ, så arg Lára blev - det nästan rök ur öronen och hon demonstrerade att man faktiskt kan resa sig på bakbenen direkt från tölt, utan att sakta av först.

Men tölten som kom sen.... OJ, OJ, OJ, OJ!!!! säger jag bara! Hon vinklade ordentligt bak och kom upp med ryggen och bogarna som en båge. Jag anade rejält med bensprattel under de upplyfta bogarna. Samtidigt som hon bibehöll längden på halsen och var helt lätt i handen. Riktig, riktigt HÄFTIGT!!! Men hon flåsade verkligen som en blåsbälg - och inte bara för att hon var ARG utan detta var ju verkligen JOBBIGT. Själv hade jag ju gärna njutit av denna tölt så länge som möjligt, men lyckades ändå förmå mig att sakta av till skritt igen efter en kort sträcka, medan tölten ännu kändes riktigt, riktigt fin.

Min underbara, temperamentsfulla dam fick sedan en lång, välförtjänt skrittpaus nästan hela vägen hem (bara en liten "sträcka ut ryggen-trav" på slutet). Allt medan matte satt på hennes rygg och försökte bestämma sig för om hon skulle satsa på några embryotransfer eller helt enkelt klona henne ett antal gånger...!