Här behöver man verkligen inte gå många steg för att uppleva djur- och naturliv - ja, faktiskt inga steg alls! När vi igår avnjöt lunchen ute på vår balkong kunde vi nämligen konstatera att detta var en perfekt plats för "lizzardspotting". Ödlor i varierande storlekar dök upp på sanden nedanför (den största nästan en meter lång) - och en av dem badade t o m i fotbadet där man kan skölja fötterna innan man kliver från stranden "in i huset". (Använder citationstecken i o m att de allmänna utrymmena på bottenvåningen snarare är som en inbyggd altan med 2,5 väggar.)
Och när vi senare på eftermiddagen åter låg nere på stranden i var sin hängmatta började vi höra ett konstigt brölande... Det visade sig vara ett 20-tal vrålapor som dykt upp för att äta uppe i ett jätteträd bakom huset. (Ett jätteträd som vid en närmare granskning visade sig vara en benjaminfikus - fast 15 meter hög!)
Våra amerikanska vänner hade stått och "pratat" en stund med aporna - men när vi kom dit blev det plötsligt tyst uppe i trädet... Vi stod en lång stund och tittade på hur de klättrade omkring, hoppade mellan träden och åt. Många bilder blev det förståss, men Johans försök att fånga deras karaktäristiska läte på film misslyckades däremot totalt...
Våra amerikanska vänner tolkade apornas tystnad som att de konstaterat: "Never mind, they´re just swedish people - they don´t have guns...!" :-D Och kanske var det så, för när vi återvänt till våra hängmattor på andra sidan huset började brölandet igen... När aporna sedan började förflytta sig allt längre bort längs stranden, genom att hoppa mellan träden, hade vi inte direkt något emot saken... vi har nämligen hört om hur de hållit folk vakna hela nätter med sitt brölande så för vår del får de gärna tillbringa natten någon annanstans!
Kvällens restaurangsafari tog oss till en liten lokal "sylta" där vi testade chimichurri, en makalös guacamole och serverades ENORMA portioner kycklingfajitas resp burritos. I o m att vi promenerade längs grusvägen denna gång istället för längs stranden trodde vi inte det skulle bli så mycket till djurliv... men när vi kom tillbaka till Casa Cecilia möttes vi av en välkomstkommitté i form av eremitkräftor fulla golvet nere i "allrummet"! I o m avsaknaden av väggar hade de helt enkelt "promenerat" in (eller vad nu eremitkräftor gör) från stranden!
Badtemperaturen här är alltså underbara 27 grader, men däremot gör de oerhört starka vågorna att man kastas hit och dit och inte orkar någon lång stund i vattnet innan man är helt utmattad. Men nu, när det snart är lunchtid och vi normalt brukar hålla oss i skuggan, ska vi faktiskt testa att ge oss ut i vågorna istället. Av vår värd Don fick vi nämligen i morse lära oss att vågorna har största kraften vid ebb - alltså förmiddag och eftermiddag - medan de är "mildare" mitt på dagen. (Eller just vid soluppgången.)
Och när vi senare på eftermiddagen åter låg nere på stranden i var sin hängmatta började vi höra ett konstigt brölande... Det visade sig vara ett 20-tal vrålapor som dykt upp för att äta uppe i ett jätteträd bakom huset. (Ett jätteträd som vid en närmare granskning visade sig vara en benjaminfikus - fast 15 meter hög!)
Våra amerikanska vänner hade stått och "pratat" en stund med aporna - men när vi kom dit blev det plötsligt tyst uppe i trädet... Vi stod en lång stund och tittade på hur de klättrade omkring, hoppade mellan träden och åt. Många bilder blev det förståss, men Johans försök att fånga deras karaktäristiska läte på film misslyckades däremot totalt...
Våra amerikanska vänner tolkade apornas tystnad som att de konstaterat: "Never mind, they´re just swedish people - they don´t have guns...!" :-D Och kanske var det så, för när vi återvänt till våra hängmattor på andra sidan huset började brölandet igen... När aporna sedan började förflytta sig allt längre bort längs stranden, genom att hoppa mellan träden, hade vi inte direkt något emot saken... vi har nämligen hört om hur de hållit folk vakna hela nätter med sitt brölande så för vår del får de gärna tillbringa natten någon annanstans!
Kvällens restaurangsafari tog oss till en liten lokal "sylta" där vi testade chimichurri, en makalös guacamole och serverades ENORMA portioner kycklingfajitas resp burritos. I o m att vi promenerade längs grusvägen denna gång istället för längs stranden trodde vi inte det skulle bli så mycket till djurliv... men när vi kom tillbaka till Casa Cecilia möttes vi av en välkomstkommitté i form av eremitkräftor fulla golvet nere i "allrummet"! I o m avsaknaden av väggar hade de helt enkelt "promenerat" in (eller vad nu eremitkräftor gör) från stranden!
Badtemperaturen här är alltså underbara 27 grader, men däremot gör de oerhört starka vågorna att man kastas hit och dit och inte orkar någon lång stund i vattnet innan man är helt utmattad. Men nu, när det snart är lunchtid och vi normalt brukar hålla oss i skuggan, ska vi faktiskt testa att ge oss ut i vågorna istället. Av vår värd Don fick vi nämligen i morse lära oss att vågorna har största kraften vid ebb - alltså förmiddag och eftermiddag - medan de är "mildare" mitt på dagen. (Eller just vid soluppgången.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar