New York visade sig ligga kvar på sitt gamla ställe och nu ser vi att detsamma gäller Arlanda. Vi har tappat åtta timmar genom tidsomställningen och har bara fått ca en timmes sömn sedan vi steg upp i San Jose för 20 timmar sedan. Nu gäller det bara att hålla sig vaken i alla fall 10-11 timmar till...
Resan hem har i alla fall gått MKT bra så här långt! Johan har ägnat många timmar till att sortera bilder. Han har hunnit lägga en mkt bra grund till en fotobok och jag ska lägga upp fler av bilderna här också! Redan i New York var det föresten snö, så vi har fått en lite succesiv tillvänjning till det svenska klimatet skulle man kunna säga.
Succesiv avvänjning pågår också när det gäller maten. I Costa Rica har vi njutit av fantastisk avocado flera gånger per dag - oftast i form av supergod guacamole. Jag har dessutom ätit deras goda ceviche på citronmarinerad fisk många gånger. I morse blev det också lite avocado till frukost, som vi sparat som "doggybag" från middagen i går kväll. Och på planet från New York var det rökt lax med citron till förrätt. Nästan en svensk ceviche alltså! P g a tidsomställningen fick vi middag när vi åkte från NY vid lunchtid och sedan frukost innan vi landade, då det egentligen var kväll för oss... Men alltså morgon här i Sverige.
Inte bara tiden och klimatet skiljer sig mycket mellan Sverige och Costa Rica... De har inga adresser som vi har heller! :-O Som svensk är det ju väldigt svårt att tänka sig att man klarar sig utan... Med bara vägbeskrivningar av typen: det tredje huset väster om fotbollsplanen en mil nordväst om staden Turrialba. Eller att en butik ligger på gatan 350 meter rakt söderut från torget vid katedralen... Vi hade testat att skicka julkort till Lotta och Ricardo med en sådan "adress" och kortet hade faktiskt kommit fram. Men det hade tagit över en månad och då hade det lämnats in på Serendipitys kontor tack vare att brevbäraren visste vem Lotta är. Hemma hos dem delas det tydligen inte ut någon post. "Fast vi har en postbox inne i Turrialba och den brukar vi kolla någon gång varannan vecka." Sa Lotta.
Men det har ändå hänt MKT på kommunikationsfronten sedan Lotta första gången kom till landet som utbytesstudent för 24 år sedan. Då fanns en enda telefon i det bostadsområde med 50 hushåll där hennes värdfamilj bodde. Det var en privat telefon, men om man bad snällt kunde man be att komma dit och vänta på att bli uppringd vid en tidpunkt som man kommit överens om t ex per brev...
To be continued...!
Resan hem har i alla fall gått MKT bra så här långt! Johan har ägnat många timmar till att sortera bilder. Han har hunnit lägga en mkt bra grund till en fotobok och jag ska lägga upp fler av bilderna här också! Redan i New York var det föresten snö, så vi har fått en lite succesiv tillvänjning till det svenska klimatet skulle man kunna säga.
Succesiv avvänjning pågår också när det gäller maten. I Costa Rica har vi njutit av fantastisk avocado flera gånger per dag - oftast i form av supergod guacamole. Jag har dessutom ätit deras goda ceviche på citronmarinerad fisk många gånger. I morse blev det också lite avocado till frukost, som vi sparat som "doggybag" från middagen i går kväll. Och på planet från New York var det rökt lax med citron till förrätt. Nästan en svensk ceviche alltså! P g a tidsomställningen fick vi middag när vi åkte från NY vid lunchtid och sedan frukost innan vi landade, då det egentligen var kväll för oss... Men alltså morgon här i Sverige.
Inte bara tiden och klimatet skiljer sig mycket mellan Sverige och Costa Rica... De har inga adresser som vi har heller! :-O Som svensk är det ju väldigt svårt att tänka sig att man klarar sig utan... Med bara vägbeskrivningar av typen: det tredje huset väster om fotbollsplanen en mil nordväst om staden Turrialba. Eller att en butik ligger på gatan 350 meter rakt söderut från torget vid katedralen... Vi hade testat att skicka julkort till Lotta och Ricardo med en sådan "adress" och kortet hade faktiskt kommit fram. Men det hade tagit över en månad och då hade det lämnats in på Serendipitys kontor tack vare att brevbäraren visste vem Lotta är. Hemma hos dem delas det tydligen inte ut någon post. "Fast vi har en postbox inne i Turrialba och den brukar vi kolla någon gång varannan vecka." Sa Lotta.
Men det har ändå hänt MKT på kommunikationsfronten sedan Lotta första gången kom till landet som utbytesstudent för 24 år sedan. Då fanns en enda telefon i det bostadsområde med 50 hushåll där hennes värdfamilj bodde. Det var en privat telefon, men om man bad snällt kunde man be att komma dit och vänta på att bli uppringd vid en tidpunkt som man kommit överens om t ex per brev...
To be continued...!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar