När jag loggade in på datorn i morse kunde jag glädja mig åt ett mejl från Eva, med ovanstående rubrik! Alltid skönt att höra!!! (Och alldeles särskilt i o m att vi var utomlands när Feykir fick sitt ödesdigra fånganfall... Vi var på kryssning vid arabiska halvön den gången och skulle precis stiga iland i Omans huvudstad Muscat när jag fick meddelandet från Sylvia... Var jag inte nojjig innan, så...) Och Eva får faktiskt finna sig i att bli citerad, utifrån devisen "allt du skriver kan användas mot dig", så här kommer fortsättningen på hennes mejl:
.."eller bra och bra, det är ju en definitionsfråga. Hon är frisk och kry men hennes närmaste människor ( som hon inte alltid visar den uppskattning de förtjänar.. ) befinner sig i Costa Rica eller Gällivare. Viloperiod alltså.
Jag var till Mariebäck och besökte damen, och det började väl bra. Inget översvallande mottagande, men det är man ju inte bortskämd med... Fick höra av K-G att hovslagaren skulle komma vid lunch, så då tänkte jag att det är väl tidseffektivt att direkt ta med henne ut på en promenad, ingen barbackaridning alltså. Det funkade bra första 50 metrarna, sedan förstod hon inte vad som var vitsen med denna meningslösa syssla. Lämna flocken och käket för att medryttaren skulle få lite promenadsällskap?! Det framgår väl av själva ordet vad som är hennes uppgift ansåg Lára …vaddå, är det mysiga skogspromenader eller??..?? Snarare se till att ”svarta energiknippet” får rasa av sig lite!
Så till att börja med gick hon motvilligt och långsamt, stannade var 100:e meter och stirrade på mig med en ifrågasättande blick, är det säkert att du kommit hit för bara detta?? Jag sprang emellanåt, och då nedlät hon sig till att lunka på i sakta trav även om det bara var marginellt bättre. Men efter 25 minuter fann hon sig i sitt öde och kom fram till att det är väl kanske bättre än ingenting alls, även om det är gränsfall. Fick i alla fall komma ut och röra sig i 50 minuter, belönas med lite käk, småpyssel och sedan lämnas ensam och övergiven i stallet, suck! Men förhoppningsvis kom hovslagaren och tog sig an henne, annars står hon väl där än.. Nej, K-G ser nog till att hon inte dör hungerdöden instängd i stallet J
.."eller bra och bra, det är ju en definitionsfråga. Hon är frisk och kry men hennes närmaste människor ( som hon inte alltid visar den uppskattning de förtjänar.. ) befinner sig i Costa Rica eller Gällivare. Viloperiod alltså.
Jag var till Mariebäck och besökte damen, och det började väl bra. Inget översvallande mottagande, men det är man ju inte bortskämd med... Fick höra av K-G att hovslagaren skulle komma vid lunch, så då tänkte jag att det är väl tidseffektivt att direkt ta med henne ut på en promenad, ingen barbackaridning alltså. Det funkade bra första 50 metrarna, sedan förstod hon inte vad som var vitsen med denna meningslösa syssla. Lämna flocken och käket för att medryttaren skulle få lite promenadsällskap?! Det framgår väl av själva ordet vad som är hennes uppgift ansåg Lára …vaddå, är det mysiga skogspromenader eller??..?? Snarare se till att ”svarta energiknippet” får rasa av sig lite!
Så till att börja med gick hon motvilligt och långsamt, stannade var 100:e meter och stirrade på mig med en ifrågasättande blick, är det säkert att du kommit hit för bara detta?? Jag sprang emellanåt, och då nedlät hon sig till att lunka på i sakta trav även om det bara var marginellt bättre. Men efter 25 minuter fann hon sig i sitt öde och kom fram till att det är väl kanske bättre än ingenting alls, även om det är gränsfall. Fick i alla fall komma ut och röra sig i 50 minuter, belönas med lite käk, småpyssel och sedan lämnas ensam och övergiven i stallet, suck! Men förhoppningsvis kom hovslagaren och tog sig an henne, annars står hon väl där än.. Nej, K-G ser nog till att hon inte dör hungerdöden instängd i stallet J
Ha det så mysigt på semestern,
Hälsningar från G-vare, - 17* "
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar