Solen går här ner kl 17.30 varje dag - och då blir det verkligen med ens BECKMÖRKT! Kvällsaktiviteten blir därför safari med ficklampa. (Tur att Johan packat en sådan!!!) Utrustade med denna ljuspunkt i tillvaron ger vi oss därför ut på spaning - inspirerade av våra vänner från "Mitt i naturen". Fast till skillnad från dem letar vi inte sjökor och jaguarer i första hand utan middagsrestaurang...
Det finns två "skolor" inom detta gebit: antingen går man längs den smala, krokiga grusvägen och försöker att undvika att bli överkörd av en passerande fyrhjuling (att undvika att bli neddammad går dock inte) samtidigt som man m h a ficklampan försöker avgöra om ljuspunkter innifrån skogen vid vägen möjligen kommer från en restaurang, eller om det bara är ett vanligt hus som ligger där inne. Går man fel och in på privat område kan man få en hint om detta genom att bli utskälld av en ilsken vakthund... men det kan också vara restaurangens nattvakt (med hund) man råkat på.
Den andra "skolan" innebär att man istället går i mörkret nere på stranden - för att på samma sätt m h a ficklampan försöka spåra ev restaurang bland ljuspunkterna uppe bland träden. Inte heller detta är helt riskfritt, man kan t ex snubbla över drivved... Denna form kan dock med fördel kombineras med krabb- och eremitkräftesafari!
Vi har nu provat båda "skolorna" och föredrar definitivt strandvarianten! Den förutsätter ju dock att restaurangen ligger på strandsidan av vägen. I kväll tänkte vi försöka hitta en liiiiiten, ytterst lokal restaurang som Don tipsat oss om. Men den ligger ovanför vägen, så vi får köra den dammiga varianten längs vägen i kväll. (Lugn mamma - vi har reflexer!)
Hur har vi då lyckats? Ja, första kvällen satsade vi på att följa vägen (amatörer!!!) men hittade i alla fall den restaurang med fransk kock som Don starkt rekommenderat. Den hade bara 7 bord - men hörde ändå inte till de restauranger han kallade "små"... och den franske kocken levde definitivt upp till vår B&B-värds lovord! (Först delade vi på en underbar sallad med bl a mango och rostade mandlar. Sedan åt Anna fantastisk havsabborre med grönsaker medan Johan avnjöt grillspett med supermört, gräsbetat kött.)
Gårdagskvällen är liiite mer svårbedömd... Efter vår långpromenad i den fuktiga hettan på förmiddagen hade vi bestämt att vi skulle göra det riktigt enkelt för oss och leta upp den restaurang som skulle ligga allra närmast, mellan Casa Cecilia och "franske kocken". Vi tog strandvägen denna gång och uppskattade verkligen att mötande trafik bara bestod av eremitkräftor - men däremot lyckades vi aldrig hitta den där restaurangen...
Tillslut hamnade vi ändå hos "franske kocken" där vi än en gång avnjöt riktigt, riktigt god mat! (Carpaccio till förrät, Johan kyckling med smakrik svampsås och Anna de goda grillspetten Johan åt igår.) Och vi hade faktiskt bestämt redan efter middagen igår att vi ville återvända hit någon fler dag - även om vi inte hade tänkt göra det riktigt så här snart - så vi kom ändå fram till att kvällens restaurangsafari fick bedömas som relativt lyckosam! (Vi fick inte se någon jaguar, men i alla fall flera sjökor - om man ska fortsätta jämföra med Mitt i naturen.)
Denna dag började med roomservicefrukost för Anna! (Johan gick ner och hämtade från köket.) Att bo så här på B&B är väldigt socialt och trevligt - man får på ett naturligt sätt kontakt med de andra gästerna! Men efter en lite sämre natt med värk så kände jag mig inte så social just till frukost... men Johan ryckte alltså in och löste problemet! (Don påpekade också igår att vi självklart kunde välja att ta upp frukosten till sviten om vi ville, istället för att sitta nere i "allrummet" (som bara har tre väggar och är helt öppet mot stranden) med de andra.
Kanske skulle nämna något om de andra gästerna också! De är inte så många, i o m att här förutom vår svit bara finns 4 rum. Men vi har bl a träffat ett mkt trevligt par från Australien (Melbourne) som rest runt i en hel månad och åkte hem igår eftermiddag. Eller hemåt, kanske man ska säga, för de har ju en lång resa framför sig... De konstaterade att om man som australiensare vill åka utomlands, någon annanstans än till Nya Zeeland, så måste man räkna med att flygtiden är MINST 6 timmar!!! :-O
Nu har istället en några canadensare anlänt, från en liiiten "stad" med bara 4500 innevånare - men världens största guldgruva. De berättade att om man kör i 95 km/h så tar det ändå 5,5 timme att ta sig till närmaste grannstad, trots att det är motorväg! Tur att vi bor så centralt i Sverige!
Idag blir det "aggressive relaxing" nere på stranden hela dagen. Det gäller ju att ladda upp inför kvällens safari! Hoppas ni har det gott där hemma! (Vi har tyvärr ingen mobiltäckning här, men däremot internet, så om någon behöver nå oss är det alltså mejl som gäller. Någon får därför GÄRNA mejla Anna och bekräfta att Lára har det bra!!!)
(Fler bilder kommer förståss inom kort.)
Det finns två "skolor" inom detta gebit: antingen går man längs den smala, krokiga grusvägen och försöker att undvika att bli överkörd av en passerande fyrhjuling (att undvika att bli neddammad går dock inte) samtidigt som man m h a ficklampan försöker avgöra om ljuspunkter innifrån skogen vid vägen möjligen kommer från en restaurang, eller om det bara är ett vanligt hus som ligger där inne. Går man fel och in på privat område kan man få en hint om detta genom att bli utskälld av en ilsken vakthund... men det kan också vara restaurangens nattvakt (med hund) man råkat på.
Den andra "skolan" innebär att man istället går i mörkret nere på stranden - för att på samma sätt m h a ficklampan försöka spåra ev restaurang bland ljuspunkterna uppe bland träden. Inte heller detta är helt riskfritt, man kan t ex snubbla över drivved... Denna form kan dock med fördel kombineras med krabb- och eremitkräftesafari!
Vi har nu provat båda "skolorna" och föredrar definitivt strandvarianten! Den förutsätter ju dock att restaurangen ligger på strandsidan av vägen. I kväll tänkte vi försöka hitta en liiiiiten, ytterst lokal restaurang som Don tipsat oss om. Men den ligger ovanför vägen, så vi får köra den dammiga varianten längs vägen i kväll. (Lugn mamma - vi har reflexer!)
Hur har vi då lyckats? Ja, första kvällen satsade vi på att följa vägen (amatörer!!!) men hittade i alla fall den restaurang med fransk kock som Don starkt rekommenderat. Den hade bara 7 bord - men hörde ändå inte till de restauranger han kallade "små"... och den franske kocken levde definitivt upp till vår B&B-värds lovord! (Först delade vi på en underbar sallad med bl a mango och rostade mandlar. Sedan åt Anna fantastisk havsabborre med grönsaker medan Johan avnjöt grillspett med supermört, gräsbetat kött.)
Gårdagskvällen är liiite mer svårbedömd... Efter vår långpromenad i den fuktiga hettan på förmiddagen hade vi bestämt att vi skulle göra det riktigt enkelt för oss och leta upp den restaurang som skulle ligga allra närmast, mellan Casa Cecilia och "franske kocken". Vi tog strandvägen denna gång och uppskattade verkligen att mötande trafik bara bestod av eremitkräftor - men däremot lyckades vi aldrig hitta den där restaurangen...
Tillslut hamnade vi ändå hos "franske kocken" där vi än en gång avnjöt riktigt, riktigt god mat! (Carpaccio till förrät, Johan kyckling med smakrik svampsås och Anna de goda grillspetten Johan åt igår.) Och vi hade faktiskt bestämt redan efter middagen igår att vi ville återvända hit någon fler dag - även om vi inte hade tänkt göra det riktigt så här snart - så vi kom ändå fram till att kvällens restaurangsafari fick bedömas som relativt lyckosam! (Vi fick inte se någon jaguar, men i alla fall flera sjökor - om man ska fortsätta jämföra med Mitt i naturen.)
Denna dag började med roomservicefrukost för Anna! (Johan gick ner och hämtade från köket.) Att bo så här på B&B är väldigt socialt och trevligt - man får på ett naturligt sätt kontakt med de andra gästerna! Men efter en lite sämre natt med värk så kände jag mig inte så social just till frukost... men Johan ryckte alltså in och löste problemet! (Don påpekade också igår att vi självklart kunde välja att ta upp frukosten till sviten om vi ville, istället för att sitta nere i "allrummet" (som bara har tre väggar och är helt öppet mot stranden) med de andra.
Kanske skulle nämna något om de andra gästerna också! De är inte så många, i o m att här förutom vår svit bara finns 4 rum. Men vi har bl a träffat ett mkt trevligt par från Australien (Melbourne) som rest runt i en hel månad och åkte hem igår eftermiddag. Eller hemåt, kanske man ska säga, för de har ju en lång resa framför sig... De konstaterade att om man som australiensare vill åka utomlands, någon annanstans än till Nya Zeeland, så måste man räkna med att flygtiden är MINST 6 timmar!!! :-O
Nu har istället en några canadensare anlänt, från en liiiten "stad" med bara 4500 innevånare - men världens största guldgruva. De berättade att om man kör i 95 km/h så tar det ändå 5,5 timme att ta sig till närmaste grannstad, trots att det är motorväg! Tur att vi bor så centralt i Sverige!
Idag blir det "aggressive relaxing" nere på stranden hela dagen. Det gäller ju att ladda upp inför kvällens safari! Hoppas ni har det gott där hemma! (Vi har tyvärr ingen mobiltäckning här, men däremot internet, så om någon behöver nå oss är det alltså mejl som gäller. Någon får därför GÄRNA mejla Anna och bekräfta att Lára har det bra!!!)
(Fler bilder kommer förståss inom kort.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar