Back in the saddle!!!

Det var en OERHÖRT nöjd Lára som skrittade ut från gården idag med en lika nöjd (om än ej frustande) matte på ryggen! Och matte blev inte mindre nöjd över att det verkligen var SKRITT ändå - d v s låååånga energiska kliv. Inget stressat taktande med korta steg, som det alltid var i början... all vår evinnerliga (särskilt om ni frågar Lára) skritträning har verkligen gett bra resultat när det t o m märks en sådan här gång!!!

Själv kände jag dock tydligt hur jag fortfarande är påverkad av jetlag - jag kände mig riktigt vinglig och obalanserad på hästryggen... i början ville jag nästan hålla i mig lite i sadeln, trots att vi bara skrittade! Sedan gick det bättre och jag trodde att det var för att jag "kommit in i" ridningen igen. Men lustigt nog kom den vingliga känslan tillbaka när vi skrittade på lång tygel sista biten hem - som om jag skulle kunna ramla av åt ena sidan helt plötsligt! :-O

Men innan dess hade jag verkligen fått njuta! Hade inga större ambitioner för dagens ridpass än att bara röra på oss lite. Först i avslappnad tölt med ordentlig längd på halsen - och Lára var så fullständigt överens med mig om detta att hon fixade saken på halvlånga tyglar. Tänker hon sig en ny karriär som T2-häst?! När vi övergick till galopp bjöd hon på klockrena galoppfattningar ur skritt i båda galopperna - och en lugn galopp där hon inte behövde gasa på för att balansera sig.

I korsningen vid sjön vände jag hemåt igen, för att inte chocka min kropp allt för mycket så här direkt. Övergick till tölt med lätt tygelkontakt och precis som galoppfattningarna indikerat kändes hon trevligt rakriktad - det behövdes bara små, små korrigeringar av högerbogens placering ibland för att bibehålla den välvda överlinjen och längden på halsen! Lára vet minsann hur man får matte att le från öra till öra!

När jag skulle åka hem från stallet mötte jag Madde, som igår börjat rida igång sin Penni igen efter ca fyra veckors vintervila. Vi var väl ungefär lika lyriska både hon och jag!