Nära en överdos?!

Att vara stallkatt är ett hårt jobb, men någon måste ju göra det... Melker, Bambam och Freddan myser!

....och det gör jag också, för jag har ett sådant lyckopiller till häst!!! Vid -13 grader och PERFEKT ridunderlag av hårt packad snö på välplogad väg fick jag mig en REJÄL dos "lyckopiller" efter jobbet idag!!! 

Valde vägen mot Avan som är både "kringelikrokig" och med många små backar som inbjuder till galopp. Och jag kunde konstatera att Lára verkligen börjar få en HELT annan bärighet i galoppen - f f a i vänster galopp!!! Snart 1,5 års träning med "miljontals" galoppfattningar för att stärka musklerna i bakdelen har verkligen börjat ge effekt! Man kan ju bli hög för mindre!!! När vi kom ut till asfaltvägen vände vi hemåt igen - och Lára fortsatte glädja matte med en härlig bärighet i tölten också! 

Under en skrittpaus dök så den stora traktorn med timmervagn, som vi träffade på i går kväll, upp bakom oss. Jag vände Lára så att vi skulle få möta den istället, men hon var inte helt med på noterna utan tvekade lite och började backa... Då stannade föraren traktorn så att vi fick passera honom istället för tvärt om - och det gick ju bra! Gissa om han fick ett uppskattande leende när vi passerade?!

Var föresten OERHÖRT glad att jag mötte honom till häst och inte i bilen, för nu med plogvallarna är vägen så smal att jag det nästan var trångt att rida på sidan om den där timmervagnen... Med bilen hade jag definitivt behövt backa till närmaste mötesplats om jag skulle haft en chans!

Spädde sedan på min lyckodos ytterligare genom att gasa på i ökat tempo tölt! Även där märks det verkligen att Lára blivit mer musklad, så att hon tar i jämnare bak. Och att jag också lär mig att rakrikta henne allt bättre. Så att "hela hästen far åt samma håll" - vilket förståss är allt viktigare ju högre tempo man vill rida! Hon blir inte heller lika spänd i ökningarna som tidigare. Och när vi avslutade med en nedtagning till riktigt långsamt arbetstempo med bibehållen bärighet och avslappning, utan att jag fick det minsta i handen - ja, då kan man nog beskriva min sinnesstämning som euforisk!

"Du är så DUKTIG gumman!!!" utropade jag och klappade om henne ordentligt. "Säg något jag inte redan vet..." kontrade Lára och sträckte ut överlinjen i en trav helt enligt instruktionsboken. Nu bara lääääängtar jag till i morgon när jag får rida min fantastiska häst igen!!!