Nyårsaftonsridning

Åkte till stallet på förmiddagen för att rida ut med Fia och Lukka. När jag höll på att byta om i Josefshallen såg jag plötsligt Hrissla och Hremsa springa förbi utanför fönstret. Vad var nu på gång?

De ställde sig uppe i hörnet av hagen och spanade på något...

...och snart anslöt de andra ungstona också. Det visade sig vara älgar som fångade deras uppmärksamhet. Tre älgar som stod knappt 20 meter bort - på andra sidan vägen! Älgar och hästar stirrade på varandra ett tag - men när jag smög fram för att fotografera älgarna så drog de sig tillbaka inåt skogen. De enda i stoflocken som verkade oberörda var Lukka och Tildra, "låt ungdomarna ägna sig åt älgspaning" verkade de tycka medan de nöjt stannade kvar vid höbalen.

När Fia och jag höll på att göra iordning våra hästar kom både Sylvia och Madde till stallet, så vi fick sällskap ut alla fyra - trevligt och tangerat rekord! Vi red ner på bilvägen och vågade oss på att rida mot Avan, trots att många älgar synts till längs vägen åt det hållet. Fast älgarna utanför stohagen skulle bli de enda vi såg denna dag.

På hemvägen red vi tempoväxlingar i tölt mellan ledningsstolparna. I början fick jag "hela hästen i handen" vid mina försök till nedtagningar. Sedan kom jag på att jag gjorde samma fel som så många gånger förr: jag bromsade på båda tyglarna, med rak häst. Fel, fel, fel, fel, fel!!!! som Brasse sa i "Fem myror". Jag ska ställa Feykir inåt och driva in inner bak i nedtagningen, så att han bromsar "med bakdelen under sig". Plötsligt blev nedtagningarna en MKT trevligare upplevelse och det tog inte hela sträckan mellan två ledningsstolpar att ta ner tempot!

Det blev även en hel del ökat tempo tölt under ridturen. Det går så mycket lättare att träna på detta när vi har andra hästar med oss - så att Feykir verkligen är motiverad att ta i bak! Fast det är bäst om de andra hästarna bara rider i vad som kanske kallas "högt mellantempo" - för då hinner vi hålla koll på alla benen. När det börjar gå snabbare blir det mer problematiskt... men man måste ju tänja på gränserna ibland också!

Och övergångarna till ökat tempo måste vi få ta succesivt. När Démantur och Lukka exploderar iväg har vi ingen chans - och då blir Feykir ganska spänd och stressad. Men om någon av "fartdårarna" passerar förbi när vi redan börjat närma oss vår "smärtgräns" - då kan resultatet bli att vi plötsligt överträffar oss själva en liten bit. Innan vi trasslar in oss i alla benen igen, tappar bogar åt alla håll och allmänt får problem...

Tillbaka efter ridturen var hästarna härligt rimfrostiga! (Termometern visade -21,8) Här visar Démantur upp sig! Intresserade damer behöver bara säga till - han är föresten väääldigt vidsynt och har absolut inte något emot valacker heller!

...och i Lukkas och Feykirs mörka pälsar blir förståss rimfrosten extra effektfull! Hästarna verkade lika nöjda som vi med sällskapet under dagens ridtur!

Kristin dök sedan upp innan vi lämnat stallet. Hade hon kommit dit en dryg timme tidigare hade vi varit FEM samtidigt på ridtur - det hade varit nytt rekord!