På mitt förslag red vi rundan i skogen - jag tyckte det skulle vara kul att testa den i mörker också. Feykir hade boglampan - som lyser jättebra - så vi fick rida först. Han verkade MKT nöjd med det! Hela tiden öronen spetsade framåt när vi travade, galopperade (och ibland skrittade) på stigarna genom skogen. Han hade inte ens tid att se spöken någonstans! Själv tyckte jag det var riktigt mysigt att vara ute i skogen i mörkret.
Tillbaka ute på bilvägen töltade vi hemåt. Jag har tidigare märkt att mina problem med sitsen när jag rider tölt (att jag faller framåt och "tappar sätet") förvärras när jag rider i mörker. Det är som om mörkret får mig att tappa balansen på något sätt... Men nu kunde jag faktiskt sitta "ordentligt" trots mörkret. Det måste vara för att vi större delen av ridturen ägnat oss åt grundgångarterna - i dessa sitter jag alltid mycket bättre.
Och när matte kunde sitta ordentligt så kunde ju Feykir tölta på riktigt bra! Det var en hel del tryck i bakbenen, trots att han fått springa på ganska ordentligt i skogen redan, och med trycket bakifrån kom också formen. Fast någon stadig form har han ju inte - då och då "dyker" han alldeles för djupt. Detta blir extra tydligt när man rider i mörker med boglampa - då blir det plötsligt mörkt när hans huvud skymmer lampan!
Efter ridturen kände jag mig så skönt trött - en STOR skillnad mot tröttheten efter jobbet! Vilken TUR att jag fick det där sms:et från Fia - det kom verkligen vid precis rätt tillfälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar