Lilla julafton i stallet

Emelie och Geisli ("Sillen")

Traditioner är till för att hållas - så idag hade Emelie, Eva och jag vår årliga lilla julafton i stallet! Och som traditionen bjuder ska det då inledas med en härlig ridtur ute i "tomteskogen" följt av julfika och julklappar i Josefshallen. Som tur var fanns bussiga hästägare som lånade ut hästar: Eva fick låna Geisli (Sillen) av Lale och Emelie fick låna Gabriel av Yvonne. Själv hade jag turen att få rida Feykir - idag igen!

Eva och Yvonne med Feykir

Vädret var perfekt för en "lillejul": -15 grader och när vi gav oss iväg höll sig solen fortfarande precis över trädtopparna och fick snön att gnistra i träden!

På mitt förslag tog vi till vänster nere på bilvägen, mot Avan. Jag hade nämligen lovat Sussie att "rida upp" våra två "travslingor" där borta - när det finns hovspår är det ju mycket lättare att hitta dem.

Hästarna kändes pigga och glada och vi varvade de fyra gångarterna. När det börjat skymma lite skrittade vi genom riktig "tomteskog" med höga, snötyngda granar. "Det är nog bäst att hålla utkik - här kan det finnas tomtar!" sa jag. Jag borde nog inte ha sagt så... för strax visade sig Feykirs livliga fantasi när han spänt började titta sig omkring och stirra misstänksamt på träd och stenar... och resten av hemvägen blev spännande för honom. Det kan i o f s ha berott på att skymningen börjat falla - och hästar har ju svårare än människor att ställa om till mörkerseende. Men med tanke på uttrycket "En islänning ljuger aldrig när hans häst hör på" så kan han ju helt enkelt ha följt min uppmaning att spana efter tomtar. Eller vad tror ni?

Vad det än var som gjorde Feykirs tillvaro spännande på hemvägen så hindrade det inte honom från att ta i ordentligt med bakbenen och tölta med bra takt på hemvägen, även om han var hög i formen hela tiden. Men, men, man får vara glad för det lilla!

När hästarna sedan mumsade mat fick vi julfika i Josefshallen - och julklappar. Av Eva fick jag bl a en kylskåpsmagnet som associerar till mitt motto här på bloggen. På magneten står det: "Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var man ska shoppa!" Men det vet ju jag: i affären som säljer islandshästar förståss!!!

Hemma igen har jag än en gång konstaterat att ridning verkligen är världens bästa träning i Mindfulness! Inte en enda gång under dagen har jag funderat över Försäkringskassans outgrundlighet eller gruvat mig för hur jag ska orka med morgondagen på jobbet.