Ingen hopphäst idag.

När jag steg upp på morgonen lyste solen så vackert över snön! Men sedan kom gårdagens tjocka moln tillbaka, så det blev rika grått och trist som det var då... Knappt ens dagsljus mitt på dagen kändes det som! Ja, ni ser ju på bilden ovan... Feykir stod låååångt bort i hagen (den mörka fläcken längst bort) men när jag ropat och visslat en lång stund tyckte han att vi i alla fall kunde mötas på halva vägen.

Idag fick vi inget ridsällskap utan fick klara oss på egen hand - men det är ju ändå det vanligaste för oss. Bestämde mig för att rida samma runda som igår och på fredag. Under den inledande tölten längs bilvägen ägnade jag mig åt "fylleridning" (som Anna M kallade det - eller "ta med hästen åt sidan med vikten" som Atli krånglat till det med.) Åt höger "rinner" Feykir bara iväg åt sidan, men åt vänster krävs betydligt mer av mig. Men när jag vräkt mig åt vänster ett par gånger så att han förflyttat sig över vägen i samma riktning, så töltar han riktigt trevligt! Det är väl för att både vänster bak och höger bog "hamnat på plats" misstänker jag.

Inne i skogen varvade vi sedan trav och galopp - och passade på att träna halvhalter i galoppen. I vänstergaloppen såg jag till att göra halvhalterna när Feykir hade extra driv framåt. Där är det för tidigt att förvänta sig någon samlande effekt av halvhaltsförsöken, utan handlar främst om att han ska "tåla" en förhållning i galoppen utan att styva sig och tappa takten. Det är fortfarande lite känsligt att driva på framåt efter förhållningen, utan bäst om jag bara slappnar av och åker med några steg. Alltså behöver vi ett utgångsläge där han verkligen tar i bakifrån - om det ska "finnas galopp kvar" även efter min förhållning.

I högergaloppen är han mycket säkrare och där blir det faktiskt riktiga halvhalter också - en häftig känsla att liksom "bli hängande i luften" en liten sekund! Och där kan jag också driva på framåt igen, som man ju egentligen ska efter en halvhalt, utan att det stör honom.

I slutet av den vanligtvis så sanka delen inne i skogen - där det nu tack och lov är bottenfruset - ska man kliva över ett vattenfyllt dike. Diket är relativt djupt och Feykir brukar alltid göra ett STOOORT Butterfly Flip-wannabe-hopp över - från stillastående. Vilket varje gång resulterar i att matte nästan flyger av och i den vevan rycker honom ganska rejält i munnen... INTE bra! Varje gång jag ridit där nu i vinter har jag istället hoppat av och gått före över. Men idag testade jag att sitta på igen. Han stod ett ögonblick med hovarna en bit ner i diket och nosen mot isen - och jag undrade om det än en gång skulle sluta med ett jättehopp. Men till min glädje gick han istället ner och klättrade upp på andra sidan. Ingen misshandel av hästmun alltså! Förhoppningsvis har han nu lärt sig en ny vana för denna vinter. Till våren när det är geggigt igen i dikeskanten är det väl risk att han börjar om med jättehoppen - för att kliva i gegga det gillar han INTE!

När vi kom ut på bilvägen igen var det åter dags för tölt. Gjorde övergång från samlad skritt och red öppna åt höger. Det gick riktigt bra! Fyrtakten smattrade mot vägens packade snö - och formen kan väl inte beskrivas som helt stadig, men i alla fall bitvis bra.

Testade även att göra en övergång från galopp till ökad tölt - och fick riktigt fart på honom! Genom att sidföra och hålla koll på högerbogen fick vi flera sträckor med OK takt, även om det där emellan förståss blev lite mer blandat.

Tyckte att vi hållit rätt högt tempo idag, så jag väntade mig att han skulle vara rätt trött. Men när jag som avslutning bad om trav i lång, låg form så visade han att det fanns massor av "tryck" kvar i hans bakben! Det är nog "vädringsluckan" som jag klippt på hans hals som hjälper till.