-22,8 grader

Det var rejält kallt idag: -22,8 när jag kom till Mariebäck. Och Feykir hade nästan förvandlat sig till skimmel i kylan! I bakgrunden skymtar "fuxmaffian": Eydir, Gabriel, Funi och Geisli. I sådan här kyla är det skönt att veta att de har fri tillgång på hö - då behöver de ju aldrig frysa!

...och nu var det inte bara rimfrost som färgat Feykir vit, utan rejält med snö och is i pälsen! Fick börja med att skrapa bort så mycket som möjligt med en svettskrapa innan det var lönt att börja borsta! Hade sms:at Fia innan jag åkte till stallet - så vi skulle få sällskap. Och sedan dök även Sussie upp - så vi blev tre ekipage som red ut tillsammans idag!

Förra söndagen red jag, Eva och Emelie de två "travrundorna" längs vägen mot Avan för att de skulle bli upptrampade så att Sussie skulle kunna hitta dem sedan. Men sedan kom ju all den här snön som förståss effektivt dolde våra hovspår! Därför passade vi på att rida där idag också.

Feykir var lika härligt energisk som igår! Och när det var dags att forcera plogvallen för att ta oss in på den bortre travrundan gick han fram som en bulldozer utan att tveka! Han verkade hur nöjd som helst med att få ligga i täten genom skogen! Vi skrittade bara i djupsnön, för att det inte skulle bli allt för ansträngande för Djarfur - han har ju inte hunnit få så mycket kondition ännu. Men hästarna fick ju massor av muskelträning - när de fick lyfta så ordentligt på fötterna. Och Feykir - som alltså gick först och "spårade" flåsade en hel del bara av skritten.

Sussie & Djarfur samt Fia och Lukka. Ganska mycket snö som ni ser! Tur att det är lätt kallsnö - annars hade det ju varit väldigt mycket jobbigare för hästarna!

När föregående bild var tagen skulle vi fortsätta upp här - där en räv "spårat" åt oss! Tillbaka ute på bilvägen igen fortsatte vi sedan skritta ganska länge för att hästarna skulle hinna hämta sig efter snöpulsandet. Sedan töltade vi hemåt och Feykir kändes härligt pigg och energisk fortfarande!

Bakom en vägkrök fick vi plötsligt se en gestalt komma gående längs vägen... kunde det vara tomten?! Men det visade sig vara Elisabeths make, som motionerar genom att promenera hem från stallet. De bor precis som jag i Kyrkbyn, så det är en rejäl promenad! När Elisabeth plockar upp honom på hemvägen brukar han ha hunnit ungefär halvvägs. Ronny önskade oss God Jul innan han fortsatte sin promenad - så det var ju nästan som att möta tomten!