Ridlektion - och hur man får Feykir att komma i hagen

Jag har nu kommit på bästa sättet att få Feykir att komma till mig i hagen. Glöm allt vad ropa och vissla heter - plocka fram mobilkameran och försök fotografera honom på lite lagom avstånd... då kommer han GENAST sättande för att ta en riktigt NÄRA titt på vad matte håller i handen!






...och då får man så här fantastiskt fina bilder... ;-) Men det var ju lite kul med snön "i ansiktet" i alla fall.





OJ, vilken bra ridlektion vi hade idag! Oerhört nyttiga övningar - dem ska jag verkligen jobba med framöver också! När vi skrittat igång fick vi börja rida på en stor fyrkant och göra bakdelsvändningar i hörnen. I ett av hörnen skulle vi dessutom vända ett helt varv runt. Jag fick jobba på att få Feykir att få fram ordentligt på "raksträckorna" samt svara tillräckligt snabbt på mina vändande hjälper.





När vi gjort detta åt båda hållen fick vi övergå till att skritta på stor volt istället - och nu skulle vi lösgöra hästarna genom att ställa snabbt höger-vänster-höger-vänster... med stoooora tygeltag. Och inte fastna ifall hästen spjärnade emot och inte ville böja sig åt ngt håll utan snabbt böja åt andra hållet och sedan tillbaka...o s v. Det var en vääääldigt avslöjande övning! En lösgjord häst skulle fortsätta följa volten och bara böja huvud och hals åt sidorna. Men en - hm - inte så lösgjord häst gick i slalom... jag nämner inga namn... men som tur var verkade alla andra ha lika stora problem som jag... Men jag fick i alla fall uppmuntrande tillrop av Sylvia som sa att jag gjorde precis rätt, fortsätt bara så där med stooora, snabba tygeltag hela tiden så kommer han att "släppa". Och det gjorde han faktiskt tillslut och började lätta i handen - och då slutade jag böja honom. Men bara så länge han fortsatte vara lätt i handen, när han testade att hänga lite i bettet började jag genast böja igen.





Nästa steg blev att göra samma övning i tölt. Det var förståss minst lika nyttigt som i skritt! Feykir hade väldigt bråttom i början, men Sylvia sa att jag istället för att bromsa på båda tyglarna bara skulle böja honom ÄNNU mer fram och tillbaka. Och det funkade - han slutade rusa. Men det blev mycket slalom även i tölt... "Fast takten är riktigt bra!" sa Sylvia. Och plötsligt började det hända saker - TREVLIGA saker! Feykir blev plötsligt alldeles mjuk och hur lätt i handen som helst! "Jag ser ljuset!" ropade jag. Det blev inte så långvarigt tyvärr... så det var bara att återgå till att böja, böja, böja... men så fick jag uppleva den härliga känslan igen och igen! WOW! Det var inte så långa stunder i taget - men det gav mersmak!!!





När vi bytte varv var det bara att börja om - och jag fick testa att korta upp tyglarna lite mer. Böj, böj, böj - och efter ett tag fick jag uppleva några korta, "ljusa stunder" även där. Sedan skulle vi göra samma sak i trav längs spåret. När jag började "böja och bända" i Feykir gick han genast över i tölt - men på Sylvias uppmaning fortsatte jag bara med böjandet och efter ett varv slutade han spjärna emot mina tygeltag, slappnade av och övergick till trav igen. Och sedan gick det bra att hålla traven trots mattes böjande.



Det är väl som Atli brukar säga, att vi oftast är alldeles för rädda att verkligen rida hästarna i trav - vi sitter alldeles för passivt och är glada så länge de travar. Och detta har hästarna naturligtvis lärt sig, så när vi börjar försöka inverka på dem i trav testar de att gå över i tölt. Då är det lätt att ryttaren blir passiv - för att få tillbaka traven - men detta lär bara hästen att om den går över i tölt så snart den blir "störd" i traven så får det trava ifred sedan! Det handlar därför om att våga inverka, våga "störa". "Man ska kunna kontrollera och rida hästen på precis samma sätt i trav som i tölt!" (Atli)



Som avslutning på lektionen fick vi faktiskt galoppera - trots att vi kallas "OBS-klassen"! Vi skulle fatta galopp på ena kortsidan, galoppera längs långsidan och sedan på nästa kortsida sitta bakåt och bromsa genom att böja höger-vänster. "Ett bra sätt att få även hästar med mycket pass i sig att välja trav efter galoppen." sa Sylvia. Det märktes på Feykir att vi galopperade ganska mycket under lektionerna förra terminen, för han blir inte alls lika stressad längre av att de andra galopperar. Den första nedtagningen började jag alldeles för sent, men sedan gick det riktigt snabbt att hitta traven efter galoppen - trots att vi hade börjat i vänster varv där han lätt blir så spänd på ridbanan. Fina galoppfattningar gjorde han hela tiden också.



Vi gjorde samma sak i höger varv också. Först gick det riktigt bra - det är ju Feykirs lätta varv. Men sedan märktes det att han började vara riktigt, riktigt trött - för plötsligt struntade han helt enkelt i att fatta galopp. (Jag som är bortskämd med att bara behöva skjuta fram höften...) Gav honom en kort skrittpaus och sedan gjorde jag två galoppfattningar med mer drivning och när båda var klockrena avbröt jag. Även de andra hästarna hade blivit rejält trötta vid det här laget, så vi lät dem bara sträcka ut lite i trav innan vi avslutade för dagen och skrittade av dem, trots att lektionen därmed blev lite kortare än vanligt.



I vår grupp rider alla utom en på egen häst. Fast hon som inte har egen funderar på att köpa en av hästarna nu när Sylvia ska sluta med ridskola och turridning. Det är ju verkligen ett perfekt tillfälle att köpa häst - när det både finns många att välja mellan på samma ställe och dessutom möjlighet att rida den eller de hästar man funderar på under ett antal lektioner innan man bestämmer sig! Och när Sylvia idag, under en övning sa "Den enda ridskolehästen här dominerar!" drog jag slutsatsen att han helt enkelt arbetade med marknadsföring av sig själv!

När REJÄLT svettiga Feykir fått stå inne en stund med fleecetäcke på fick han gå ut i hagen igen - det var ju plusgrader så jag var inte orolig för att han skulle frysa. Han verkade så nöjd - att vara i stallet är han inte särskilt förtjust i... och började med att rulla sig riktigt grundligt i snön!

Hej, matte - är det något gott du har där i handen??!!