Kalabalik och ridsällskap

OJ, vad det har BLÅST idag! Man skulle verkligen ha haft ett vindkraftverk!!! Och ÄNNU värre är det visst uppe i Kirunafjällen, där de stängt vägarna p g a den hårda blåsten. Det fungerar alltså inte ens med kolonnkörning! :-O Men även den något "snällare" vinden här nere vid kusten kunde ställa till med ett och annat, skulle det visa sig...

När jag kom till Mariebäck efter jobbet blev jag förvånad när jag såg vallackflocken i hagen närmast stallet... Hade de fått byta hage med unghästarna? Men det stod fortfarande två stora rundbalar hö i hagen - och det är bara unghästarna som har fri tillgång på hö nu... Något var alltså inte riktigt som det skulle! Precis då kom Sylvia ut på bron så jag behövde inte springa och hämta henne utan bara ropa att hela vallackflocken verkade gå i unghästarnas hage. Jag sprang ner till hagarna och det visade sig att alla eltrådar mellan hagarna var nedrivna! En stund senare hittade vi orsaken: ett träd hade blåst ner tvärs över staketen!

Vi försökte först ropa in hästarna i stallet, för att där kunna skilja dem åt. Men de hade inte alls någon plan på att gå in nu när de plötsligt hade TVÅ hagar till sitt förfogande! Alltså började vi försöka laga staketen i stället. Som tur var så var det inte något bråk mellan hästarna utan de verkade mest bara upplivade av lite nya kompisar och nya ytor. Alla utom "Sillen" - som helt lugnt promenerade in i stallet och ställde sig i sin box! Verkligen en cool kille! (Eva kommer INTE att bli förvånad när hon läser det hör!) Så snart Sylvia, Fia och jag hade nya stängseltrådar var på plats insåg hästarna att det roliga var slut och för idag, ridskolehästarna promenerade in i stallet till sina boxar och ordningen var återställd.

Min plan hade varit att rida på banan idag och repetera övningarna från förra veckans lektion. Men när vi fick möjlighet att rida ut tillsammans med Fia och Lukka så valde jag förståss det istället. Fia hade tänkt sig en kortare ridtur med ganska mycket tempo - och det passade mig perfekt också. Det blev mycket tölt, för min del, medan Fia mer aktivt växlade gångarter. När hon sa: "Nu tänkte jag galoppera lite" tyckte jag att Feykir kunde få göra det också. Men jag blev förvånad hur odramatiskt det blev: båda hästarna bara "rullade" över i galopp och galopperade sedan så lugnt och avslappnat. Jag insåg att jag blivit lite "skadad" av att rida med Eva och Dád, när galoppfattning innebär att Dád "exploderar" så att Eva nästan får en whiplash på köpet. I början blev Feykir skräckslagen, numera har han vant sig vid att "Daddan" gör så, men det blir ändå ett högt tempo i galoppen även för honom. Men med Lukka som sällskap kunde vi alltså galoppera hur lugnt som helst.

På hemvägen blev det en hel del trevlig trav - och skritt som avslutning förståss. Jag luftade mina funderingar kring skritt på tävling - att jag tycker det är svårt att veta vilken grad av samling jag ska ha. Ofta får jag "fri form" som domarkommentar, men jag vet inte om jag törs samla honom mer för då kanske han kortar steget för mycket... Fia påpekade att "fri form" inte ger något poängavdrag (fast det ger ju inte poäng för form heller) så vi kom fram till att om man är osäker ska man nog ge lite extra tygel för säkerhets skull.