Uuuuunderbart vårvinterväder!!!

Jag hade morgonfodringen idag. Trots att jag först sov en timme efter jobbet igår och sedan somnade vid 22 igår kväll så var det jobbigt när väckarklockan ringde... En andra vecka med heltidsarbete och sedan förkylning ovanpå det tar på krafterna! Men solen som gnistrade i snön hjälpte mig att vakna - och när jag kom till stallet och välkomnades av "huckrande" hästar var det ju hur mysigt som helst!

Feykir, Gabriel och de andra väntar otåligt på att frukosten ska serveras.

För min nästan obefintliga röst var morgon i stallet perfekt - det är ju mycket lättare att vara tyst när man är ensam! Ja, jag brukar i o f s prata mycket både med hästarna och stallkatterna, men idag höll jag tyst och de verkade inte ta illa upp alls. Kanske tyckte de, precis som min kollega igår, att det var skönt att jag höll tyst för en gångs skull?! ;-)

När morgonsysslorna var avklarade tog jag en liten paus i Josefshallen och värmde den ömmande halsen med riktigt varmt te. Sedan var det dags för ridtur i det underbara vädret! När jag kom på morgonen var det -11 grader i skuggan, men nu en dryg timme senare bara -7. Tänk vad solen värmer redan!

Ännu en "dagens outfit" - hm... inte så fantasifullt... Ni har ju sett ett antal liknande redan! Men jag har ju så snygg häst!!!

Ridturen inleddes med en mycket avslappnad häst - som t o m kunde skritta på lång tygel över farliga bäcken! Tog höger nere på bilvägen och efter en massa sidförande i skritt värmde jag upp genom att varva tölt, trav och galopp. Feykir blev väldigt upplivad av att få galoppera så tidigt på ridturen! Och det var effektivt - när jag efter en skrittpaus började jobba med tölten kändes han så mjuk och trevlig! Tyvärr varade det inte så länge... Just när vi passerade skogsvägen där turerna rider upp på sommaren tvärvände han och försökte springa hem! Jag fick stopp på honom snabbt och när jag vände tillbaka hann jag se skymten av en stor fågel som flög bort genom skogen. Så flög ännu en stor fågel upp ur snön vid vägen - det såg ut som en orre - och sedan en till och en till. Feykir vibrerade i hela kroppen, men nu stod han stilla. Det tog en liten stund att övertyga honom om att det var ofarligt att fortsätta framåt. Och då var den där mjuka, trevliga tölthästen historia - så det var bara att börja om med lösgörande övningar...

Helt och hållet kom han aldrig riktigt över "fågelattacken" - det var en hel del livsfarliga snöklumpar längs vägen... Det var ovanligt mycket trafik idag också - jag tror vi mötte 7-8 bilar längs den smala vägen... (Många gånger kommer det inte en enda.) Men dessa möten hanterade Feykir hur moget som helst. Inte heller två skotrar vållade några bekymmer. Skönt att jag verkar ha fått min trafiksäkra häst tillbaka! Då kan jag överleva en och annan farlig snöklump!

Tog vänster vid sjön och red förbi skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen. Varvade öppna och sluta för att böja ordentligt. Sedan red jag övergångar från riktigt samlad skritt till lååångsam, samlad tölt. Strävade efter känslan av att spänna en både från bakbenen, över ryggen och fram - och behålla denna känsla när vi gick över i tölt. När jag lyckades fick jag uppleva den härliga känslan av att han verkligen "kom upp" med bogarna i tölten. Lyckades aldrig behålla den tölten särskilt många meter, men då gick jag tillbaka till skritten och började om. Förhoppningsvis borde vi ju på sikt klara fler och fler meter ifall vi fortsätter träna på detta sätt, med kvalitet istället för kvantitet! Men när det som nu i bästa fall handlar om tio meter känns det vääääldigt avlägset med ett helt varv på en ovalbana t ex! Men om 10 år kanske?!

Red lite övergångar skritt - trav - skritt - trav på samma sätt som på lektionen för två veckor sedan. D v s massor av drivning i nedtagningarna. Det gick riktigt bra - det kändes verkligen som att vi hade "bakdelen med oss" i traven efter några sådana övergångar! Då fick han trava på en stund - medan jag njöt av den bäriga traven - innan jag succesivt började länga tyglarna så att han fick sträcka ut och stretcha ryggen. Efter det var han så avslappnad att vi t o m kunde skritta en lång stund på lång tygel innan jag satt av och gick hem.

Efter godisstrech fick han sin näve betfor i vatten att mumsa på ute i solen. Jag lämnade honom för att plocka undan inne i stallet...

....och när jag kom tillbaka ut hade han tagit chansen till ett extra mellanmål vid höbalen! Nåja, så många tuggor kan han inte ha hunnit med.

Hemma igen fortsatte jag att njuta av den härliga vårvintervädret. Satt i orangeriet och åt nygräddade LCHF-våfflor med vispgrädde och hallon. Ja, livet kan verkligen vara tufft ibland! ;-)