Suverän ridlektion!!!

ÄNTLIGEN onsdag och ridlektion igen!!! Under igångskrittningen fokuserade jag på att böja, böja böja - och om Feykir spjärnade emot när jag tog i tygeln så böjde jag ÄNNU mer - med STORA eftergifter så snart han mjuknade.



Sedan började själva lektionen med att vi fick skritta på var sin liten volt med hästen ställd inåt, stöd på yttertygeln, stora ledande tygeltag på innertygeln och mothållande innerskänkel för att få hästen att böja sig i innersidan. Jätteviktigt att inte glömma ytterhjälperna! Sedan fick vi istället rida hästarna utåtställda halva varvet, fortfarande med ledande tygeltag på innern o s v, och inåtställda andra halvan.



Steg tre blev att rida på en åtta, hela tiden med hästen vänsterställd. D v s inåtställd på ena volten och utåtställd på den andra. Båda volterna skulle vara lika stora. OJ, så nyttigt!!! Det avslöjades ju hur obarmhärtigt som helst så snart man glömde ytterhjälperna, eller innerskänkeln, eller... När vi gjort samma sak med hästen hela tiden högerställd blev det en ny variant:



Nu skulle vi fortsätta skritta i vår åtta, fast när vi bytte om volt skulle vi INTE vända snett igenom utan rida så rakt som möjligt. På denna korta raksträcka gällde det att m h a innerskänkeln få "nya innerbogen" på plats innan det var dags att gå in på ny volt! Och efter en stund höjdes svårighetsgraden ytterligare: under den korta raksträckan mellan volterna skulle vi rida riktigt samlad skritt, för att sedan låta hästarna slappna av igen på volten. När Feykir inte lyssnade på min drivning direkt när det var dags för samling viftade jag till med pisken. Det blev förståss en häftig reaktion - men sedan lyssnade han på mina skänklar!



Vi skulle snart göra samma övning i tölt, men först fick vi "jogga igång" dem lite i tölt längs spåret och böja omväxlande höger-vänster. Förra veckan rusade Feykir iväg i tölten varje gång jag ville böja halsen till vänster, så sedan dess har jag jobbat mycket med detta. Och nu gick det riktigt bra! Han kändes mjuk och trevlig direkt och Sylvia påpekade flera gånger att han var så ren i takten ända från start! KUL!



Så var det dags att återvända till våra volter. Vi fick jobba hästarna i tölt på volt, med stadig ytterhand, stöttande ytterskänkel och STORA ledande tygeltag på innertygeln. Sylvia sa att vi skulle strunta i takt och allt annat - det enda som var viktigt nu var den stadiga ytterhanden och ledande innerhanden - och massor av innerskänkel också. Vi skulle fokusera helt på detta, utan att låta hästarna distrahera oss med olika taktfel etc, till dess vi fick hästarna helt mjuka och eftergivna i innersidan. Sedan fick vi göra samma sak en stund på andra volten innan det var dags att börja rida åttorna - och även nu rida rakt fram när vi bytte om volt. Det gällde också att tölta så långsamt som möjligt.



Jag tycker det var JÄTTESVÅRT men också JÄTTEROLIGT när jag kände hur jag succesivt fick Feykir allt mer mellan mina hjälper. Det var verkligen jätteviktigt att få igenom nya innerskänkeln innan man gick in på ny volt med ledande tygeltag - annars ville Feykir välta inåt med innerbogen före istället för att böja sig i sidan. Men med bogen på rätt plats blev det en helt annan sak! Och dessutom jätteviktigt att ALDRIG glömma ytterhjälperna! Jag behöver verkligen träna på det!



Så fick vi tölta lite längs spåret igen, i vänster varv, och "tänka öppna", fortfarande med ledande tygeltag på innertygeln. När jag fick till stödet på yttertygeln jobbade Feykir i en MKT trevlig form och även nu fick vi beröm av Sylvia för takten. När vi bytte till höger varv sa Sylvia att jag måste passa så att Feykir inte blev FÖR låg i formen, för då kunde han bli lite passtaktig av det.



När vi sedan gjorde en mjuk övergång till trav fick jag en alldeles fantastisk upplevelse! "Feykir är jättefin - vilka stora steg han tar!" sa Sylvia. Det klonkade lite när hovarna slog ihop då och då. "När han tar så där stora steg med bakbenen hinner han nästan inte undan med frambenen! sa Sylvia. Jag hade kunnat rida den där traven hur länge som helst! Fast nu tyckte Sylvia att hästarna jobbat tillräckligt så det var dags att skritta av dem.