The only way is up...

...och alla sätt är ju bra utom de dåliga! Min onda ländrygg tyckte att pall för uppsittning var en lysande idé! Och för Feykir innebär ju en sådan här sak inte någon fara för eget liv... hm... men han är ju inte skimmel! (Nej, jag nämner förståss inga namn, men för en skimmel jag känner hade detta inneburit STOR dramatik...)

Idag är det onsdag vilket innebär ridlektion - JÄTTEKUL!!! När vi skrittat igång hästarna fick vi rida öppna längs båda kvartslinjerna. OJ, så svårt! Feykir och jag har ju tränat så mycket slutor - så självklart ville han visa hur duktig han är på det istället! Och när jag försökte korrigera genom att flytta tillbaka hans bakdel i rätt position så kontrade han med att gå skänkelvikning ut mot spåret... Dessutom tappade han helt framåtbjudningen. Men när vi började "tänka mer framåt" båda två så gick det tillslut bättre.

Sedan fick vi göra samma sak i sluta - och även där gällde det för mig att hålla igång honom ordentligt framåt. Samt att krama på innertygeln för att få halsen tillräckligt böjd.

Nästa steg var tölt. Vi skulle rida längs spåret och minst tre gånger/varv göra halt genom att "sitta bakåt" och bromsa med hela kroppen samt med små, snabba kramningar på tyglarna. När vi gjort halt skulle vi rygga till dess hästen lättade i handen. Då skulle vi smyga iväg i tölt igen, med kramningar på tyglarna för att bibehålla formen. Det där sista var MYCKET viktigt för mig! I början lyckades jag inte - utan Feykir satte upp huvudet, gick emot handen och drog iväg i alldeles för högt tempo. Men när jag lyckades smyga igång tölten med bibehållen form behöll jag kontrollen över tempot - och takten blev också mycket bättre.

När vi hade bytt till höger varv tyckte Feykir att det fick vara nog med ryggningar! Han blev ARG och började småstegra. Men då blev matte också lite arg - och höll handtaget på pisken ovanför hans öron så att han det tog mot öronen och nacken när han "lättade" fram. Då ryggade han ändå några steg, fick STOR eftergift och massor av beröm! Nästa gång matte ville rygga blev det nya protester, men efter fjärde gången gav han upp och i fortsättningen blev det helt odramatiskt.

Nu hade jag börjat få kläm på det där att smyga iväg i tölt med bibehållen eftergift samtidigt som alla halter och ryggningar fått Feykir att komma in under sig bättre med bakdelen. Så nu började tölten bli riktigt trevlig! Vi fick först beröm av Sylvia: "Nu börjar det hända saker!!!" Men sedan sa hon att det bara var att höja ribban: nu skulle jag försöka rida ihop honom ännu lite mer... Det var verkligen en härlig känsla i tölten där på slutet!!! För slutet var precis vad det var. "Alla andra grupper har fått galoppera också den här veckan - men ni är ju min OBS-klass så ni hinner förståss inte med någon galopp den här gången heller..." sa Sylvia. Istället fick vi avsluta med trav i båda varven. Feykir hade först väldigt bråttom, men när jag lyckades bromsa upp honom på yttertygeln och sedan ställa lite inåt så blev traven riktigt trevlig!

När vi skrittade av hästarna konstaterade Fia och jag att det är en sådan lyx att få rida lektion varje vecka! Men nu är det sista terminen med ridskolan... HUR ska vi överleva sedan???