Läskig tomte och hänsynsfulla skoterförare

UNDERBART väder idag: strålande sol och nollgradigt!!! Feykir och jag red in till Alviksträsk. När vi kom galopperande uppför backen in till byn blev det plötsligt tvärstopp! Och sedan gjorde Feykir dessutom ett jämfota- (fyrfota?) hopp två meter till vänster. Vad var anledningen???




Jo, den här läskiga tomten som stod under ett träd och lurpassade!!! :-O Visserligen har den stått där ända sedan i december... Men jag håller faktiskt med Feykir, det ser inte kul ut med julpynt som står kvar framme i mars!!!

Dagens ridpass gick annars i huvudsak i töltens tecken. Inspirerad av onsdagens lektion lösgjorde jag i tölten genom att rida honom vänsterställd, bromsa upp på yttertygeln och böja honom i vänstersidan m h a skänkeln. Precis som på lektionen försökte han komma undan böjningen genom att öka tempot, men när jag kom ihåg att "sitta bakåt" ordentligt, hålla innerhanden stadig och sedan ge STOR eftergift så snart han mjuknade i sidan så gick det bättre och bättre! Varvade sedan mellan att böja höger- och vänstersidan. Och precis som på lektionen så var högersidan lättare. Feykir har alltså bytt "svår sida" igen. Men det ska tydligen vara bra - ett tecken på utveckling! (Så har både Atli och Syliva sagt - och jag vill verkligen tro dem!!!) Det kändes föresten som att vi hade ovanligt bra aktivitet i bakbenen på vägen bortåt idag. Kanske för att vi under en lång tid alltid ridit på i ett friskt tempo från början, för att "programmera in" att han ska gå fram ordentligt?! Detta resulterade i bättre takt redan på vägen bort, trots att jag idag höll ett långsammare tempo.

På hemvägen red vi först slutor i skritt och sedan gjorde vi några övergångar från sluta till tölt - då blev tölten mkt trevlig!

Plötsligt kom ett gäng på fyra skotrar dundrande mot oss längs vägen! Men de var faktiskt MKT hänsynsfulla och saktade in när de fick syn på oss. Den första stannade t o m och de andra körde mkt sakta när vi möttes. Bussigt! (Egentligen får inte skotrarna köra längs vägen... men är de så här hänsynsfulla så har jag inte så mycket att invända. Tyvärr kan många lika gärna gasa på för fullt även när de möter en häst...)

Vi brukar alltid avsluta ridturerna med trav i lång, låg form med massor av drivning. Men idag blev upplägget lite annorlunda än vanligt. Jag gjorde nämligen som på lektionen i onsdags: travade bara några steg, så långsamt som möjligt, innan jag satt ner, höll om med skänklarna och gjorde övergång till skritt. Efter några steg skritt, ny travsignal o s v. Målsättningen var dels att trava så långsamt som möjligt och dels att kunna rida övergångarna skritt - trav - skritt med bibehållen eftergift. Nyckeln till det senare är att verkligen hålla om med skänklarna och driva i nedtagningen. Feykir var faktiskt riktigt duktig! Ja, matte var nog ganska duktig också: hon lyckades "ha med sig" hans bakben hela tiden i nedtagningarna. När jag avslutningsvis lät honom trava en lite längre sträcka märktes det tydligt hur nyttig övningen är - för han bar sig mkt trevligt! Då satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet.

Feykir blev förståss JÄTTESVETTIG i det varma vädret så han fick stå ute i solen med fleecetäcket för att torka medan han åt dagens gourmetmåltid: brödbitar och morötter i betforvatten.