Var tog vägen vägen???

Ja, det kunde man verkligen undra lite var stans längs norrbottenskusten idag! Här till exempel! Det ska föreställa vägen från färjeläget i Norra Sunderbyn upp till väg 97 - ena körfältet är ju helt försvunnet under snön! Observera också de stackars 70-skyltarna som just så pass sticker upp över plogvallarna... Det var helt enkelt bara att gasa på och hålla tummarna för att man inte skulle få möte - för var skulle man ta vägen då? Sådana här dagar är jag VÄLDIGT glad åt min fyrhjulsdrivna bil!!!

Men nu var det ju inte väglaget (eller kanske bristen på väglag...) som det här skulle handla om utan TERMINENS FÖRSTA LEKTION!!! Eva ringde nyss och frågade hur det hade gått. "Ja, lektionen var då definitivt inte i onödan..." sa jag. För inte hade vi ju vilat oss i form direkt... Enda trösten var att de andra tre verkade ha lika mycket jobb med sina hästar!

När vi skrittat igång en stund fick vi göra några one rein-stop åt båda hållen, för att böja hästarna ordentligt. Sedan skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen så att hästarna måste tvära MYCKET med bakbenen. JOBBIGT!!! sa Feykir och protesterade vilt genom att vräka sig i handen (bl a). Jag fick börja med att rida framdelsvändning till dess han började lätta lite i handen. Då fick jag lägga pisken lätt mot innerbogen för att på det sättet övergå till att rida på en volt. Då gällde det att sitta ordentligt på rumpan, med stilla hand och genom en aktiv innerskänkel (och lite pisk ibland) flytta undan bakdelen på volten. "Stilla hand, det är innerskänkeln som ska lösa problemet!" sa Sylvia. Feykir försökte komma undan genom att gå iväg framåt istället, så jag fick bromsa upp med tydliga halvhalter. Då upptäckte han att jag slarvade med ytterhjälperna och såg genast chansen att "försvinna" ut från volten... "Oj, vad jag är svettig - fastän vi bara skrittat!" hörde jag Fia pusta. Och jag kan säga att hon inte var ensam!

Sedan var det dags för tölt. Först "joggade" vi igång hästarna längs spåret i ganska långsamt tempo. Vi skulle böja hästarna omväxlande höger -vänster för att få dem lösgjorda. Det gick bra att böja Feykirs hals till höger, men så snart jag böjde till vänster drog han iväg i tempo. Fick därför rida honom vänsterställd, bromsa upp tempot på yttertygeln, hålla innerhanden stilla och driva med innerskänkeln till dess han mjuknade i innersidan.

I nästa övning fick vi dela upp oss två och två för att skritta på stora volter, flytta ut bakdelen på samma sätt och när hästen mjuknade i sidan göra övergång till långsam tölt på volten. Efter en stund skulle vi förbereda nedtagning till skritt genom att flytta ut bakdelen och sedan använda hela kroppen för att bromsa samtidigt som första steget i skritt skulle vara ett steg åt sidan. Sedan skulle vi fortsätta att flytta undan bakdelen på volten till dess hästen kändes mjuk i sidan, då gjorde vi ny övergång till tölt (med bibehållen ställning inåt - för att behålla hästen mjuk i övergången.) Vi började i vänster varv och jag lyckades faktiskt riktigt bra med ytterhjälperna i tölten! Både Fia och jag fick faktiskt beröm (medan de andra två hade större problem) så vi sa att det gällde att passa på att njuta den stund som vi inte var de svarta fåren!

När vi bytte till höger varv blev det knepigare för Feykir... Det där med att flytta för högerskänkeln är ju inte lätt!!! Det kändes nästan som att han tog små skutt åt sidan! Sylvia påpekade att när han gjorde så korsade han verkligen ordentligt. Jag kunde m a o använda samma riktmärke som vanligt: om det känns som att Feykir ska välta så gör han rätt! Han provade olika varianter för att komma undan arbetet här också - men sedan gick det bättre. I tölten var verkligen mina ytterhjälper avgörande: jobbade jag rätt med dem så töltade han för det mesta avslappnat med eftergift. Fast sedan blev det FÖR avslappnat, så jag fick sitta emot ordentligt och peta till med pisken i rumpan några gånger. Jag red med vanliga tredelade bettet och jag kan säga att det var tur att jag "marinerat" händerna med smärtstillande gel innan lektionen, för Feykir vräkte sig först alldeles våldsamt i handen när jag viftade med pisken. Men bara jag satt emot ordentligt och sedan styrde in honom på volten igen med ytterhjälperna så slappnade han av igen och jobbade riktigt bra.

Sylvia hade planerat att vi skulle jobba med traven de sista 15 minuterna. Men när hon tyckte att vi kunde lämna tölten var det inte så mycket kvar av lektionen... OBS-klassen hade gjort det igen, alltså! ;-) Men liiite travövning hann vi med i alla fall. Från skritt i lång, låg form skulle vi "smyga igång" i trav. Lugnt tempo och bibehållen form. Efter 1/4 varv trav skulle vi sitta bakåt, hålla om ordentligt med skänklarna och sakta av till skritt, med bibehållen form. Efter några steg skritt så en ny igångsättning o s v. Här var Feykir riktigt duktig för det mesta! Fast han gjorde ett par försökt att Solvalla-trava också.

När vi sedan skrittade av hästarna konstaterade Madde att hon först nu upptäckte att det faktiskt blåste riktigt rejält - så att snön yrde i luften. Ingen av oss andra hade heller haft tid att reflektera över detta under lektionen! Och vi var lika överens om att det kändes jättebra att komma igång med lektionerna igen! Tyvärr är detta sista terminen, eftersom Sylvia ska sluta med ridskolan. HUR ska vi klara oss sedan???!! Det blir verkligen viktigt att boka in privatlektioner tillräckligt ofta istället! (För sådana ska hon fortsätta med, som tur är!)