Feykir är rumsren!

... han väntar alltid till dess han precis kommit utanför stalldörren innan han skiter! Någon gång, när matte tagit ovanligt lång tid på sig för att göra i ordning honom, blev han dock tvungen att lyfta på svansen precis i dörröppningen! :-O ;-) Så här såg det ut idag... och så har det sett ut mååånga andra dagar. Och som så många gånger förr hade KG städat undan innan jag hann göra det. Han ÄR en klippa!

SMHI hade hotat med snöväder idag - men det tog Norrbotten ingen som helst hänsyn till utan solen strålade lika ihärdigt som igår! Fast idag blåste det riktigt kallt - så det gällde att hitta lä om man skulle njuta.

Jag red mot Avan idag - då skulle jag få vinden i ryggen på vägen hem. Men det hann verkligen kännas kallt innan dess! Varvade gångarterna "kors och tvärs" under hela vägen bortåt - Feykir verkade uppskatta omväxlingen! När jag ääääntligen fick vända hemåt igen var det som att komma till en HELT annan årstid! Istället för isande vindar värmde solen så skönt i ansiktet!

Passade på att jobba mer med skrittövningar: öppna, sluta, sidförande... sedan varvade vi samlad skritt med lååångsam tölt. Försökte "spänna bågen" från bakbenen över ryggen och framåt - och sedan få med den känslan in i tölten. Några gånger lyckades jag riktigt bra med känslan i den samlade skritten! Men just när vi skulle "smyga" över i en förhoppningsvis riktigt bra samlad tölt dök det upp en bil så vi fick avbryta och flytta oss ut i den oplogade vägkanten. Detta hände faktiskt FYRA gånger i rad - så jag kände mig verkligen motarbetad av bilisterna. "Nog kånn dem vel håll se haam, he val va raaane onska´harna!" som pappa brukar säga vid sådana tillfällen! (Nog kunde de hålla sig hemma - det här måste vara ren ondska!) Och sedan lyckades jag aldrig lika bra med samlingen i skritt igen... Nåja, det var förståss bra träning för Feykir även om vi aldrig hann göra övergångarna till tölt. Att skritta så där samlat bygger förståss muskler också.

Under vår avslutande trav red jag först övergångar trav - skritt - trav innan han fick sträcka ut mer framåt - nedåt. Sedan satt jag av och gick resten av vägen hem. Feykir hade blivit rejält svettig och det såg så läckert ut när svettdropparna glittrade som små diamanter i hans päls! Jag försökte fånga detta på bild, men som ni ser ovan var det överkurs för mobilkameran... Men Feykir är ju alltid fin ändå!

När vi kom tillbaka till stallet höll KG på att träna "bli ledd i grimma" med lille Hektor (e Axjon från Stormsund). Storasyster Haminga ville gärna hålla sig i närheten - hon känner uppenbarligen ett ansvar för lillebror!