WOW - vilken häst!!!

Här om veckan gjorde jag en dag missen att ta "fel" häst i hagen... Istället för min (numera) trevliga tölthäst hade jag råkat ta en bråkig, stel grisepassare... Som tur var blev det inte så långvarigt i alla fall - när vi bråkat ett tag förvandlades Feykir tillbaka till "nya Feykir" igen! Idag hade jag däremot valt HELT rätt häst! Trots att jag hade bråttom - skulle hinna rida SAMT en massa annat efter jobbet och innan båten ut till Junkön går från Södra hamn - och med ett 15-tal hästar att välja på bara i vallackflocken lyckades jag plocka ut ett riktigt drömexeplar! :-)





(Det hade visst Anna M gjort också - hon hade kommit tillbaka till Mariebäck på morgonen och ÄNTLIGEN fått träffa sin Baltasar! Hovslagarn hade kommit och skott honom så nu hade hon även ridit honom för första gången. Och hela Anna var ett stort leende när hon borstade och putsade och kramade på sin häst!)





När jag mjukade upp Feykir med att sidföra längs dikeskanterna var jag noga med att han skulle gå med eftergift i nacken hela tiden. Jag måste erkänna att jag slarvat en hel del med formen tidigare, i alla fall i början av ridpassen. Men om jag kräver eftergift så är det som att hela han "ramlar på plats" på något sätt och då får han mycket lättare att utföra det SVÅRA konststycket att korsa bakbenen utan att välta omkull.





Startade sedan tölten ur en öppna för vänster skänkel och det var bara WOW!!! Det var inte bara ren takt - utan han kom upp med bogarna från första stegen! Jättehäftigt! Våra två dagar "alternativ Atlikurs" på ridbanan har definitivt varit nyttiga!!! Eftersom de första stegen var allra bäst bestämde jag mig för att rida många första steg - d v s bara korta, korta sträckor tölt och sedan börja om från skritt och öppna. Och jag fick faktiskt uppleva riktigt många bra igångsättningar!

Borta i korsningen vid sjön mötte vi detta bedårande ekipage: Sofie, Linn och lilla Fairy! (Om jag inte kommer ihåg namnen helt rätt ber jag om ursäkt!) Och visst är hästen verkligen söt som en lite älva?!

När vi vände hemåt red vi först riktigt kort tempo i tölten - Feykir pustade och stönade men var riktigt duktig. Sedan testade vi lite ökningar - och jag blir varje gång lika glatt överraskad när det funkar! Ökade bara korta sträckor i taget och försökte tänka på att ställa vänster i nedtagningarna för att han skulle behålla bärigheten.

Det känns verkligen som att vi är inne i en god cirkel nu, Feykir och jag! Ju bättre han jobbar med bakdelen desto lättare blir han att sitta på och då kan jag inverka på ett helt annat sätt med skänklar och säte, vilket får honom att jobba mer med bakdelen...

Jag är verkligen ingen expert på att känna när takten är rätt och på tävling är jag så nervös att jag inte känner något alls... Många gånger är dessutom ovalbanan så mjuk (eller som på Vindur senast då det blåste halv storm) att jag inte hör någon takt heller... Men idag kom jag fram till att egentligen borde jag kunna använda följande knep: om det känns som att jag hela tiden ramlar framåt så slarvar han bak (och slänger mig framåt för att inte bli tvungen att ta i mer med bakbenen) och då blir inte takten bra. Men om det känns lätt att sitta på rumpan så är takten sannolikt ganska bra också! Detta kanske jag kan känna även om jag är tävlingsnervös?!

Idag var det i alla fall jätteroligt att rida honom längs bilvägen - för där hördes "blackodecker, blackodecker, blackodecker" hur tydligt som helst!

Nu ska jag duscha och packa det sista så att vi hinner med båten ut till Junkön. Återkommer till fastlandet på söndag kväll - men om tekniken fungerar kommer det uppdateringar här innan dess.

Och jag är INTE ALLS avundsjuk på dem som ska få rida kurs för Atli i helgen - och som dessutom kommer att få se bl a Démantur och Baltasar "in action". För att inte tala om Ninas Axjón som efter SM kommit hem från Johan Häggberg igen! Nej, nej, INTE ALLS det minsta avundsjuk, INTE ALLS avundsjuk - hur kan ni tro det? ;-)