Feykiiiiir, var äääääär du????

Eftersom Johan fyller år idag valde jag att INTE åka till stallet direkt efter jobbet utan åka hem och bjuda maken på födelsedagsmiddag istället. När han sedan skulle ge sig iväg för att fota veteranbilar med några kompisar åkte jag till stallet.


Och där påmindes jag genast om den stoora fördelen med att åka direkt efter jobbet: på dagtid går hästarna i vinterhagarna uppe vid stallet men nu hade de hunnit släppas ut på betet för natten. Och därmed tog det faktiskt en halvtimme att hämta upp honom... Det är faktiskt första gången i sommar som jag kommer när hästarna hunnit ner på betet - så jag ska väl ändå inte klaga.





Det är en hel del buskar och träd på betet där de går nu - så först såg jag inte till en enda häst! Jag gick runt och ropade på Feykir och visslade och ropade och visslade... Så började det knaka i buskarna och jag tänkte glatt att Feykir nog ändå tyckte det var roligt att matte kom! Så stack det fram ett svart huvud i grönskan - men det var ju inte alls Feykir utan Carros Örn!

Det borde jag ha räknat ut för Örn är så fantastiskt social och kommer alltid och hälsar så snart man kommer in i hagen! Han har tagit över den rollen från Krummi, Sylvias tidigare tävlingshäst som varit konvalecent länge och alltid söker kontakt. Men nu när Örn är i Mariebäck på träning så är Krummi hemma hos Carro som sällskap till hennes andra häst Gáski. Så man skulle ju faktiskt kunna säga att Örn och Krummi vikarierar för varandra!

Fortfarande syntes ingen Feykir till... trots att jag ropade och visslade och ropade och visslade... Hörde hästar frusta någonstans längre bort så jag fortsatte åt det hållet. Hittade tillslut några hästar - men ingen Feykir...

...en stund senare hittade jag fler hästar - men bara i fel färg...

Men där skymtar jag ääääääntligen något bekannt - bakom Gillir!

"Vaddå, har du ropat på mig? Det har jag inte hört... Visslat också? Hm, du är ju inte direkt känd för att vara bra på att vissla..."

Äntligen kunde jag börja traska tillbaka mot stallet igen!

När så hästen TILLSLUT stod i stallet och var borstad, sadlad och tränsad var det dags att forsätta på vår "alternativa Atlikurs". Red därför på banan även idag. Skrittade igång utan stigbyglar - det är verkligen ett enkelt men effektivt sätt att stretcha ut musklerna på lårens insidor! Sedan satte vi igång att jobba med skritt på volt och flytta ut bakdelen. Det funkade riktigt bra idag! Jag hade ingenting i handen - kunde kontrollera voltens storlek, böjningen och formen m h a skänklar och säte.

Övergick till att rida övergångar skritt - långsam tölt. I högervarvet gick det betydligt snabbare än igår att få avslappnad tölt. Feykir hade uppenbarligen det ridpasset i kroppen fortfarande. I vänster varv behövde jag bara bromsa upp tempot en kort stund - det var inte alls lika många försök att springa ifrån arbetet som igår. Och när jag sedan ganska snart började varva med att ställa honom utåt - så att högerbogen också "ramlade på plats" - och då gick det mycket bra även i vänster varv.

Töltade längs spåret också - med lite mer press än igår. Han behöll den avslappnade känslan i tölten och när jag då och då lyckades driva in inner bak ordentligt i kurvorna så fick jag även lite "upp" känsla i bogarna.

Avslutade med att trava lång - låg med massor av drivning. För att det skulle bli så likt en Atlikurs som möjligt. Skrittade av på böjda spår - och Feykir kändes riktigt, riktigt mjuk i hela kroppen! Var riktigt nöjd när jag avslutade för dagen.