Tempoväxlingar

Idag är det VARMT! Jag har en tunn, tunn superventilerad jacka (som egentligen är framtagen för löpare) som jag brukar använda på sommaren som skydd mot insekterna. Men idag var det för varmt redan att skritta i den - så jag fick lämna den på gården och hoppas att MyggA skulle hålla odjuren på avstånd istället.

Jag är egentligen en "ridstövelryttare" - men när det är som varmast måste t o m jag avstå stövlarna till förmån för ridskor. Fast då alltid med shortchaps - annars känns det ju inte som att man har någon skänkel alls! I o m att jag oftast rider i stövlar känns de VÄLDIGT ovant de gånger jag sitter upp med skor och chaps - det brukar alltid kännas som att stiglädren är för långa... Men både igår och idag kändes det ÄNNU mer konstigt - det kändes som om ena stiglädret var en dm längre än det andra! Jag dubbelkollade att de var lika långa och att sadeln satt rakt - men ändå kändes det så de första fem minuterna båda dagarna. Förklara detta den som kan!

Precis som igår red jag mot Alviksträsk och tog höger vid sjön. De första hundra meterna tölt varje dag undrar jag verkligen om jag bara hade inbillat mig att Feykir blivit så trevlig tölthäst.... för det känns mer som "tjolahopp" än som tölt. Men - som allt annat med Feykir - helt utan förvarning lossnar det bara och han töltar på! Nu när jag hunnit lära mig hur det SKA/KAN kännas så lär jag mig förhoppningsvis att få det där första "tjolahopp-stadiet" att bli kortare och kortare också.

När jag så lyckats trycka in "töltknappen" började jag ganska snart rida lite tempoväxlingar. I början är han tveksam - tror inte riktigt att han ska få öka tempot. Men när han märker att det är OK så ökar han verkligen. Och genom att jag precis som igår höll blicken långt bort i fjärran kunde jag ganska tydligt känna hur jag behövde korrigera honom.

Fortsatte med tempoväxlingarna sedan vi vänt hemåt - och kunde konstatera att korta tempot blev mycket bättre av ökningarna. Det är uppenbarligen ett mycket bra sätt att aktivera BÅDA hans bakben på! Tidigare har jag ställt så höga krav på det korta tempot innan jag velat öka - så att det knappt varit något kvar av ridturerna när det tillslut blev dags. Men nu insåg jag väldigt tydligt att det bara är bra att börja med tempoväxlingarna tidigt under ridturen. Med Reykur var det så att jag måste ha samlat ihop honom så mycket i tölten innan vi ökade - för annars var han svår att samla igen. Men Feykir funkar ju förståss även på detta område helt annorlunda!

Var föresten lika nöjd med nedtagningarna som med ökningarna idag! Höll honom lite högerställd och fokuserade på att sitta tillbaka ordentligt - och då bibehöll han bärigheten i övergången till kort tempo! Jättekul! Vi har ju absolut ingen precision i detta ännu - så på en ovalbana skulle jag inte ha en aning om hur långt innan kurvan jag skulle behöva bromsa... men det är ju bara ca tre veckor sedan vi ö h t började prova på tempoväxlingarna så precisionen kommer förhoppningsvis med tiden den också.

Som avslutning fick han sträcka ut i trav en stund innan vi skrittade sista biten hem.

När han ätit sitt kraftfoder och jag släppte ut honom i hagen igen såg han SÅ nöjd ut. Jag motstod frestelsen att smacka när han började skritta iväg ner mot flocken. Här om dagen "råkade" jag nämligen smacka och hade väl en illusion om att min vackre, svarte springare skulle galoppera iväg med man och svans fladdrande i vinden... istället "gnekade" han iväg nerför backen i en gräslig grisepass som fick mig att snabbt vända mig bort för att slippa se eländet! Ibland är de vackra och ibland är de... inte så vackra!