Galoppbacke i värmen - svettigt värre!

När jag kom till hagen och ropade på Feykir kom ingen häst galopperande...eller skrittande. Ingen Feykir så långt ögat nådde! Såg en mörk skugga bakom vindskyddet - men när jag kom närmare såg jag en vit svans - d v s inte Feykir... Tillslut gick jag bort för att titta i ladan och äntligen såg jag en bekant profil!

Hej matte!

Idag red jag ut med fokus på trav och galopp. Hade vanliga tredelade bettet och red mot Avan. När vi jobbat med sidförande i skritt ganska länge och smög över i tölt så blev det till min förvåning verkligen tölt direkt - ingen "tjolahoppgångart" (som jag skrev om igår) ens de första stegen. Trots att jag alltså hade vanliga bettet som han hur lätt som helst hade kunnat vräka sig på för att fuska och slippa ta i ordentligt bakifrån... En trevlig överraskning!







Red till lilla galoppbacken och tog den tre vändor. Började varje gång trava ganska långt nedanför backen för att vi skulle ha gott om tid att göra en balanserad galoppfattning - och de första två gångerna blev fattningarna verkligen jättebra! Hade ridit en vänster- och en högergalopp och tredje vändan tänkte jag rida vänster igen. Men nu hade Feykir blivit överladdad och VRÄKTE sig iväg i en slarvig höger galopp innan jag hade hunnit ge någon galoppskänkel. "NEJ!" sa jag och bromsade upp ordentligt ner i skritt. När han sedan kompenserade med att göra en jättesnygg fattning direkt ur skritt (och vänster galopp) var dock matte nöjd! När vi stannat uppe i backen efter den tredje galoppen flåsade Feykir så våldsamt att jag bestämde mig för att tre vändor fick räcka i den här värmen.







Jag har ju tidigare nämnt att Feykir har svårt när det lutar utför. Hans sätt att bibehålla balansen har varit / är att slänga sig på bogarna och öka tempot. Sista biten av den här galoppbacken är verkligen RIKTIGT brant, så jag sitter alltid av och går med honom ner igen. Och då brukar jag göra små förhållningar med tyglarna hela tiden för att han ska gå sakta och vara tvungen att balansera upp sig med bakbenen istället. TROTS att det är jobbigt! Idag tyckte Feykir att han fick gå oliiiiiidligt sakta - han pustade och stönade några gånger faktiskt. Det är alltså inte bara uppförsbackar som kan vara jobbiga!







När vi skrittat en längre stund efter galopparbetet red jag tillbaka ner på bilvägen och fortsatte mot Avan - i trav. Med tredelade bettet är det ju lättare för honom att lägga sig på i handen så jag fick verkligen DRIVA och DRIVA och DRIVA samtidigt som jag ställde lite höger och kramade på tyglarna för att han skulle trampa under sig mer och lätta i handen. Han var ju säkert lite matt i bakbenen efter vändorna i galoppbacken dessutom... så det krävdes minsann att matte fick jobba med skänklarna för att han skulle ta i. Men tillslut kändes det som att han plötsligt blev någon halvmeter kortare och han fick en helt annan trav - och jag hade inte ett gram i handen! Lyckades inte behålla den känslan så länge tyvärr... men när vi vänt hemåt kom den tillbaka några glimtar till och det var ju härligt!










När jag skrittade av honom kom jag på att jag borde ha testat att böja honom ännu mer i sidan i traven - för att lättare kunna rida ihop honom. Det får jag testa nästa gång!







Tog en bild som bevis på att Feykir fortfarande är smal och vältränad - fast nu när jag ser den på skärmen tycker jag att han både ser tjock och svankryggig ut... så var det med det bildbeviset alltså...